Inför DFB-Pokalfinal: Händer som byter plats
Schäfer och Hildebrand.
Igår landade VfB Stuttgart i Berlin. Tempelhof låg som en isbjörnsfäll framför laget när man landade med planet som lyfte från Stuttgart-Echterdingen. Berlin, Berlin, wir fahren nach Berlin, har ekat i Stuttgart sedan man avfärdade Wolfsburg i semifinalen och med en ligatitel i bagaget är favoritskapet säkrat. Man skall dock inte glömma att Nürnberg slagit VfB både i Nürnberg och i Stuttgart detta år och ganska säkert. 7-1 på två matcher talar ett tydligt språk.
För två spelare på planen är matchen något alldeles speciellt. De kommer inte att träffa på varandra under de nittio minuterna om inget oförutsett händer. De båda är målvakter: Timo Hildebrand och Raphael Schäfer.
Likheterna mellan de båda är ganska stor. Båda är födda 1979 och har gått en ganska lång väg till framgång. De känner varandra väl sedan ungdomslandslag och mängder av möten i Bundesliga och annorstädes och detta år har de exploderat och katapulterat fram sig till några av Bundesligas bästa målvakter. Kanske till och med de bästa. Vad mer intressant är: Timo Hildebrand gör sin sista match för VfB och Raphael Schäfer sin sista för Nürnberg, innan han byter till just VfB. Just det.Schäfer står för Club i matchen mot sin kommande klubb och detta har naturligtvis fått en del att lyfta på ögonbrynen och undra om det är rätt av Hans Meyer att placera honom där i en sådan viktig match. Självfallet skall Schäfer stå, han är professionell nog. Det stora problemet för Schäfer var första matchen på detta år, när VfB mötte Club i Nûrnberg, just efter att han skrivit på för VfB. Då undrade många var den kraftfulle målvaktens sympatier låg. Han visade det genom att göra en ypperlig match.
Schäfer, som är född och uppvuxen i de norra delarna av Tyskland, har under de senaste åren tagit språnget upp bland de bästa målvakterna i Bundesliga och detta år är Nürnberg tillsammans med Schalke det lag som släppt in minst mål. Schäfer har dominerat kraftfullt och med hög röst har han dirigerat sitt lag bakifrån. Vänsterfotade Schäfer har också blivit kapten i Club och Hans Meyer säger att detta har att göra med en utveckling mentalt hos Schäfer, som tagit större ansvar och visar var skåpet skall stå. Själv har jag sett Schäfer några gånger och gillar verkligen vad jag er. Han har en pondus i straffområdet, som är på förunnat i Tyskland. Han är en av de bästa tyska målvakterna i luftspelet och en fena på närskott. Detta kan bli bra. Schäfer siktar på EM 2008 och hoppas på att vara en av de tre målvakterna som Jogi Löw tar ut och han har stöd i den gamle Nürnbergmålvakten och tillika målvaktstränare Andi Köpke. Schäfer har varit sex år i Nürnberg och lämnar klubben med visst vemod, men säger att det bästa sättet att lämna klubben är med ett cupguld. Klubben har inte varit i final sedan 1982, när man förlorade mot Bayern München.
Timo Hildebrand lämnar VfB efter tiotalet år i klubben och han har varit ordinarie förstamålvakt i fem-sex år utan att egentligen få det stora internationella genombrottet. Hos VfB lovprisades hans insatser under de härliga Champions League åren 2002/2003, men sedan har han stått ganska stilal och varit efter Lehmann/Kahn i matchen om landslagsplatser. Hans insatser har varit stabila utan att glänsa och så har han ibland släppt in riktiga Rembrandts. Schalkes mål detta år och landslagsmålet som Cypern gjorde är tyvärr tecken på detta. Under våren har han dock varit fantastisk och hans avslutning i VfB är sagolik. Med räddningen mot Bochum räddade han troligtvis guldet och det var en rörd Timo som tog emot publikens ovationer och ligaguldet och han var npg den som både syntes och hördes mest festnatten. Efter mängder av matcher, så blir det no Spanien och Valencia för den gopde Hildebrand, som kkommer att få en svår match att gå i Valencia om målvaktspositionen, men hans tid i VfB kommer aldrig att glömmas.
Två målvakter gör sista natten med gänget. För den ena gäller det att knipa en dubbel och avsluta på ett euforiskt sätt och för den andra gäller det att hålla tätt emot sin framtida klubb. Fyra händer, två målvakter och kampen har börjat.
