Säsongsanalys 2- Mittfältare och Forwards
Nästa steg.
Vi fortsätter på den inslagna banan och analyserar våra mittfältare och foprwards. Välkomna till del 2 av Säsongsanalysen av VfB Stuttgart.
Christian Gentner 4
(15 matcher, 0 mål)
Bara för att man är ung vilde, så är det ingen dans på rosor. Gentner vikarierade både som högerflank och centralt, men blev det något godis? Inte mycket. Han gör inte bort dig unge Christian, men det komemr för lite accent framåt och det tar lite för lång tid och det verkar inte som att medspelarna litar på honom.
Roberto Hilbert 2
(34 matcher - 7 mål)
Första halvan av säsongen var skaplig. Han hade lite problem med tempot, kom lite fel i sina löpningar och hängde lite med huvudet. Man trodde att steget från 2 Bundesliga till 1 Bundesliga var snäppet för stort. Men, så kom våren. Så kom våren och Hilbert gjorde som blommorna. Exploderade. Fullständigt. Vilka löpningar.Som ett expresståg, snarlik löpninar av Fredrik Ljungberg på Bergkamps passningar. Rakt in i straffområdet och totalt sju mål och landslagsspel för Hilbert. Borde dock förbättra sina inlägg. Men som ende spelare i laget spelade han samtliga matcher.
Alexander Farnerud 4
(9 matcher - 0 mål)
Ett mycket skadebenäget år för Alex. Än vad det knät, än var det foten och sedan var det foten igen. Mot slutet började han att bli bättre i trim och fick göra en hel del matcher ändå, mest inhopp och vi minst framför allt ett, mot Aachen, då han spelade fram till två mål. Alex Farnerud har mycket att komma med och vinner i längden, men måste få ett helt år och en längre sekvens av matcher.
Antonio da Silva 3
(28 matcher - 0 mål)
Den numera 29årige Toni da Silva värvades som klassisk "10" och har definitivt inte gjort bort sig, men man hade förväntat sig mer. Att han har en härlig vänsterdoja är säkert. Bra tillslag, bra doppler-radar i foten och han passar ofta rätt. Problemet är att han faller ofta ur matcherna och blir osynlig. Tyvärr gjorde han heller inget mål. Han deltar mycket sällan i spelet. Under året var han till och med borta ur förstauppställningen, dels på grund av skada och trötthet, men också för att Khedira helt enkelt var bättre. da Silvas framtid med Bastürk värvad är tveksam, men säsongen var ändå hygglig.
Sami Khedira 3
(22 matcher - 4 mål)
Han började hos amatörerna denna säsongen, men plockades raskt upp till proffsen. Hans säsong är ganska enastående, då han i princip inledde med att bli tvåmålsskytt. Khedira gör en mycket stark säsong och framför allt mot slutet av året, då han är inblandad i mycket spel framåt och får en möjlighet att visa sina styrkor i passningsspel och speluppfattning. Vänder spelet snabbt bland annat. Avgjorde årets liga med sitt 2-1 mål.
Daniel Bierofka 4,5
(12 matcher - 0 mål)
Den lurvige bayraren kom inte till sin rätt denna säsong heller. Som så många andra väldigt aviga och dribblingsbenägna spelare är han skadebenägen och drar på sig skada efter skada. Knäna säger stopp och även fast han var frisk större delen av våren tog han sig av naturliga skäl inte förbi Hitz. När han väl spelade dock så hände inte så mycket heller.
Thomas Hitzlsperger 2
(30 matcher - 7 mål)
En av årets stora kometer i Tyskland. Gör på det stora hela en härlig säsong och för en gångs skull träffar kanonerna målet. Under förra säsongen satt alla skott på läktaren, men nu träffade skotten mål med flera nätberöringar som följd. Hitz går inåt och pröbvar inlägg och skott, han utmanar och tar sig vidare. Hans samarbete med Magnin var strålande och tillsammans med Pardo agerade han ibland en dubbel-sexa centralt. Hammer Hitz blev ein Hammer detta år.
Pavel Pardo 1,5
(33 matcher - 1 mål)
Ännu lite bättre dock var kanske årets spelare i laget, nämligen Pavel Pardo. Värvad för en spottstyver med med över 130 landskamper i bagaget, gjorde han det ingen trodde var möjligt. Ersatte Soldo fullständigt. Pardo var överallt på det defensiva mittfältet. Han bröt bollar, han gjorde härliga uppspel, han fördelade bollarna enkelt, han tog för sig i närkamper och det var härligt att se hur han stod upp mot motståndarnas hårdingar. En fantastisk block framför försvaret.
Jeronimo Cacau 2
(32 matcher - 13 mål)
Han kom, sågs och segrade. Cacau var tvivlet personifierad före säsongen. Många ville sälja honom och ta in en ny forward. Min största fråga inför säsongen var: vem skall göra målen? Svaret blev bland annat Cacau. 13 mål från den gudfruktige brassen. Jag imponerades av viljan och av skottvilligheten, samt av hans samarbete med med Gomez. Killen gör ett par helt avgörande mål i början och hans mål mot Aachen vevades om och om igen. Jag dricker en extra kakao med mjölk varje kväll för hans skull.
Mario Gomez 1,5
(25 matcher - 14 mål)
Från ingenting rakt in i landslaget. Från "Stolperer-Hannes" till Super-Mario. Gomez dök upp i straffområdet och gjorde mål, han sköt från nära håll, höll i bollen perfekt i straffomrpdet och framför allt visade han att boxen är hans hem. En tå, en axel, en nick. Vad han förbättrade mycket under året dock var spelet utanför straffområdet. Rörligheten ökade, löpsteget kom och det verkade som att tajmingen mellan kropp och fötter äntligen fanns där. Gjorde många avgörande mål och levererar också i landslaget. Super-Mario.
Marco Streller 3,5
(27 matcher - fem mål)
Lagets egen bergstopp. Marco Streller må göra mål ofta i Schweiz, men hos VfB är det si och så med målgörandet. Han har en begränsad rörlighet, den långe Streller, men använder sin längd på rätt sätt. Det blev ett par mål under året för den väldige schweizaren, som är bra som inhoppare och joker med 15-30 minuter kvar och vill han bara ebålla den rollen, så är han välkommen att stanna. Streller är även bra att ha på fasta situationer. Även om han inte allktid når bollen, så är han en oroshörd och får han träff på bollen är det oftast mål.
Benjamin Lauth 4
(11 matcher - 1 mål)
Inlånad från HSV för att få en nytändning var han. Lauth från Bayern. Det ville sig inte riktigt, trots att viljan fanns. Han föll dock ganska mycket bort i matcherna och det var signifikativt att VfBs spel startade när Lauth byttes ut. Ofta fick han en timme, men skapade egentligen ingenting.Det såg lovvärt ut i början när han fixade fram straff och sedan gjorde sitt enda mål, men sedan kom ingenting och Lauths karriär blev kort i VfB, men han vann ett ligaguld.
Jon Dahl Tomasson 5
(4 matcher - 0 mål)
Vi skickar en tanke till dansken, som misslyckades i VfB. Mycket kostnad och lön för Tomasson, som underpresterade, skadades och hamnade på bänken för att slutligen lånas ut till Villarreal. Tomasson lyckades inte bära runt kraven och så verkade inte som att han synkade med Gomez. Tyvärr valde Gomez att inte spela Tomasson vid flera lägen och det gjorde inte saken bättre.
Det var säsongssammanfattningen det.