Falk om cupdebaclet
Man satt nästan och väntade på det. En säsong som denna för VfB, som varit motsägelserna och motgångarnas säsong, måste bara sluta med ett bakslag. Ja, sluta och sluta, jag må låta lite determinisktisk och fatal, men ett VfB på villovägar från allt vad Europa-spel heter och som inte kan slå ut lilla Jena(utan Drutten för övrigt) ur cupen har spelat färdigt denna säsong.
Det saknas ett par vitala saker i VfBs spel. Det saknas framför allt en inre styrka att lyfta sig från motgångarna och en stark centrallinje bak. Ulreich-Schäfer som målvakter är dugliga målvakter, men vad jag sett hittills i år imponerar inte. Kanske var det fel att plocka bort Schäfer direkt efter årsskiftet, även fast Ulreich- bortsett från 2-2-målet igår- inte gjort bortsig. Jag saknar trycket från mittbackarna. det skall göra ont, väldigt ont att komma in mellan Meira-Delpierre. det gör det inte. Det är nästan så att jag skulle vilja ha in en Maik Franz längst bak, en som bits och är jävlig. Han är nyttig, men ingen bollspelare. Jag saknar en sådan i VfBs lag. En tiger, en vinnarskalle även i försvaret och en som kan ta tag i det. Fernando Meira verkar tyvärr vara på väg utför ganska ordentligt. Så inre styrkan då. Vi behöver lyfta oss, tänka om, våga kliva fram, bita tag, offra oss till det yttre. Det går in i någon försäsongslunk och släpper man in ett mål vid fel tillfälle, så kommer paniken.
Carl Zeiss Jena skall vara en munsbit för VfB. En liten pretzel, som skall sväljas med en Dinkel Acker. Det skall inte gå till förlängning och väl där måste man täppa till. Ulreich skall inte gå ut på ett sådant idiotinlägg vid 2-2, men man måste kunna spela undan bollarna också. Nu gick Jena vidare tillsemifinal och laget har cupskrällskvalitet. Man spelar enkelt med små resurser, inga krusiduller och utnyttjar de få lägen man får. För Carl Zeiss Jena gläds jag mycket skall sägas.
Förlusten igår var signifikativ för VfBs säsong. Darrigt, felpassningar och ingen möjlighet att verkligen slå spiken i kistan. Så blir det nervöst och misstagen kommer och självförtroendet går i botten. Nästa match är mot Energie Cottbus och i min värld finns det absolut inget annat än tre pinnar och en rejäl uppryckning, annars börjar man nog förorda förändringar på en del positioner.
