Fjärde raka segern för VfB
Meiras nick avgjorde detta mycket mediokra spel.
Det var ingen stor underhållning i Lausitz. Stadion der Freundschaft heter arenan och det liknade mest en vänskapsmatch när VfB Stuttgart mötte Energie Cottbus i matchen som rundade av den 22 omgången av ligan. Förra gången hälsade orkanen Emma på, denna gång önskade not Cottbus att hon hade återkommit.
VfB satte Mario Gomez på bänken. En överansträngning i låret gav Sergiu Radu chansen från start och bildade ett hel-rumänskt tandem med Marica. Magnin återtog cänsterbacksplatsen från Boka. Veh log ett av sina augsburgska leenden och vi blåser igång matchen.
Första halvlek
Man skall till det positiva säga att Cottbus lagt om gräsmattan, som var färsk som en nyponbuske på en vårlig äng. Det doftade timotej och några myror knallade förnäpet och intresserade runt på mattan innan dobbskorna visade upp sig. Annars kunde not myrrorna bygga bo, ty det var inte möe som hände i början. Det slogs någon slags VM i sidledsspel och Daniel Andersson i Malmö FF hade varit kung om han spelat. Det ser lite intressant ut när professionella spelare tar i så det knakar i tankeverksamheten och efter fem sekunder med bollen slår en boll fem meter i sidled.
Så sker dock saker som gör att man småler. Någon tunnel, en klack, en sång ett musikinstrument och ett gäng lausitzare som sjunger, några som dricker öl ur plastmuggar och Hilbert nickar bollen i stolpen. Cottbus målvakt Tremmel undrade vad som hände. Das Spiel hat [å:gfonge'], herr Tremmel.
Cottbus fick så en energie-kick och visade upp lite anfallsspel. En sger hade tagit dem ovanför nedflyttningsstrecket. Bassila lade fram en boll mot Papadopoulous, men meira stängde och Ulreich hämtade boll. Minuterna senare spelade Angelov bollen mot Papadopoulous(som trots sitt grekiska namn är tjeck), men Ulreich parerade undan bollen återigen.
Så kom 30e minuten och hörna från Pardo. Meira fintade löpning, stack upp kalufsen och nickskarvade in 1-0 bakom Tremmel. Inte vackert, men trevligt. Pardo-Flanke-ich-Tor.
Sedan följde en kvart där man förlade tiden med att pilla sig i naveln, leta i minnet över hur många grissorter man kan namnge och äta en isglass. Cottbus sköt två skott från distans. Ulreich såg bollarna ungefär en kvart innan skottet kom och hade ställt upp brassestol, en fanta, en påsechips och DVDn.
Paus.
Andra halvlek
Vi kollar till myrorna, som bygger ett lite samhälle i ena straffområdet. Ser bra ut, det kånkas och det jobbas. En hel liten industri. jag tror de gör mer arbete än vad hela första halvleken bringade. 0-1 dock och vi tittar till andra halvleken.
Bojan Prasnikar ändrade på uppställningen något och Dennis Sörensen kom in spelet. nu blev det ökad fart och VfB fick jobba med omställningarna. Det intressanta var dock att Cottbus inte tog sig in i straffområdet utan fick skjuta på distans. det var fortfarande dålig rörlighet och VfB kröp ihop med försvaret. Skela sköt på distans dock.
VfB visade framfötterna vid ett par tillfällen. Pardo skruvade en frispark och Magnin fick en pass av radu, men hans skott blockades av försvaret.
Signifikativt för Energie Cottbus situation var en frisparkssituation i andra halvlek, då fyra man står runt bollen. ca 20 meter från mål. Skela, Sörensen, Ziebig och Jelic. Diskussion i en minut och målet är att knorra bollen över muren. Ziebig tar sats och träffar Meira på knäskålen. Bort.
Shao hade den sista chansen, då han nickade bollen mot Ulreich, som gjorde en TV-räddning.
Sammanfattning
VfB tar den fjärde raka segern. Segertåget har inletts. Gomez vilades och Meira nickade in segerbollen mot ett Cottbus som var riktigt uselt. Inte för att VfB var mycket bättre, men gjorde det mål som behövdes. Ni lämnar vi den nylagda gräsmattan och hoppas att myrorna trivs.
