Stuttgart rockar rejält
De gör mig glad. Förbannat glad. "you fill up my senses", som John Denver sade. Stuttgart, detta lag i södra Tyskland håller på med något vanvettigt. Efter Christian Gross inträde, så har det gått så jävla rakt upp att nittio grader inte räcker. Stuttgart gör mig lycklig. Alla som käner mig v et att jag är en mycket ihärdig supporter av Arsenal. De kommer först. Absolut. Före allt annat i sportväg. Bort med landslag, bort med klubblag. Arsenal. Stuttgart ramlar på därefter någonstans. Därför är det så jäkla skönt att i en tid som denna - när Gunners trasades sönder av ManU, när man inte ser så där hoppfullt på matchen mot Chelsea idag-kunna glädjas åt att Stuttgart klapprar dit lag-efter-lag-efter-lag-efter-lag-efter-lag.
Igår var det Club Nürnberg. Jag skall villigt erkänna att jag bara såg ett brottstycke av matchen, men jag följde den då och då. Gebhardt gör 1-0 i första, men Nürnbergs egen målskytt Bunjaku kvitterar och matchen väger. Det är då Stuttgarts vidunderliga moral kommer fram. Schwabens stolthet och solsken. Tre minuter före slutet så gör Schäfer ett misstag och pojken från fränkiska Forchheim, norr om Nürnberg avgör med tre minuter kvar. Stuttgart rockar. Hårt. Som en låt av Sepultura eller Megadeath. Seger igen. Fem raka segrar under Gross. Femton poäng och vips är laget uppe - endast åtta poäng efter en europaplats. Åtta poäng? Jodå, det är en del, men efter sexton omgångar var det 15 poäng.
Stuttgart. HSV säger "Die raute im Herzen"; jag knycker det; Die roten im Herzen". Härligt.