Hur går det för Zweite?
Ett nedslag i den värld som kallas Dritte Liga. Lite granna borta från de stora arenorna, inte så mycket folk, inte samma fan-anstormning, inte samma tifo, men likväl en alldeles förnämlig fotboll på - ibland - en ypperlig nivå. November nalkas. Kylan kommer långsamt till de sydligare breddgraderna i Tyskland. I den del av Tyskland vi känner som Schwaben och i de närliggande områdena av Baden-Württemberg så manar man till "kerb". Vad är då "Kerb"? Jo, i princip är det en kraftig ursäkt för alla ungkarlar i ett område att träffas och dricka sig kopiöst berusade, samtidigt som man planerar för ett uppträdande några veckor borta. "Junggesellesauferei", fnös de äldre i det område jag bodde i.
Det händer saker i Stuttgart med omnejd således. Cannstatter Wasen har passerat. Kollegan Weste kom hem hyfsat i skick har jag förstått, livet passerar förbi, rykten säger att han hade en däjt med sjöjungfrun i Neckar. Får kolla med henne, jag är kompis med damen på "fejan" nämligen.
I Stuttgart finns också vårt kära andralag. VfB II. I dagsläget på gång uppåt i tabelleriumet igen efter två raka segrar mot Wacker Burghausen och Hallescher FC och just nu placerat med 6 vinster 3 oavgjorda och 6 förluster med 21 pinnar. Mitt i Dritte Liga. Långt ifrån ledarna Osnabrück och lika långt från kvalplatsen som idag Babelsberg innehar. Det går enligt plan för VfB II. Klockrent enligt plan för Kramnys gäng. Kanske hade man velat att laget hade tagit ytterligare några extra poäng, men säsongen är lång och det kommer att ramla in önskade och oönskade poäng.
Säsongen har varit en kraftig "Achterbahn" dock. "Rauf und runter", sjöng Blümchen i sin superhit(nåja!) "Achterbahn" och det har varit så. Det går i etapper. Inledningsvis en förlust mot Saarbrücken, som följdes av tre raka utan förlust. Kickers vann med 4-1 innan VfB återigen spelade tre raka utan förlust, bara för att springa rakt in i ett minfält av förlorade formkurvor, stolpträffar, skador och annat helvete. 5 raka utan seger innan man nu pterigen hittat tillbaka till "the winning streak" med två raka segrar.
Svårt att beskriva vad detta beror på, men det faktum att laget ändå är ett "reservlag", som är beroende på vad A-laget gör, påverkar naturligtvis. Helt klart är att laget både försämras och förbättras av att få tillskott av spelare som Rüdiger, Stöger, Holzhauser, men samtidigt är det negativt för att det sker med ganska kort varsel. Vidare så har målvaktsposten på grund av Weis inöedande skada och bänksittande i A-laget gjort att Vlachodimos och Wieszt fått stå några matcher. Inte för att de gjort det dåligt, men det skapar nya formationer, nya order och sätt att styra laget. Tongivande spelare som Geyer, Vecchione, Lang och Karatas har bara spelat sporadiskt exempelvis.
Men det finns enorma ljuspunkter också. Målvakterna fortsätter att utvecklas. Flera yngre spelare tar chansen. Manuel Janzer- Tobias Rathgebs vapendragare centralt - har utvecklats enormt denna säsong och går mycket ofta i offensiven och river upp enorma sår hos motståndarna. Benedikt Röcker är en av dritte Ligas bästa huvudspelare och tar det mesta i mittförsvaret. Rani Khedira var - när han spelade - fantastiskt nyttig och kommer att ta det kliv som behövs i A-laget. Längst fram verkar äntligen Soufian Benyamina hitta fram med bollarna i målen och trots att Christoph Hemlein inte gjort så många mål, så är han en av seriens snabbaste spelare och det hjälper den gode Benyamina mycket.
Av nyförvärven har Vitzthum tagit plats omedelbart på vänsterbacken. Marco Maletic, som anslöt från de Graafschap under försäsongen har knappt spelat och Jerome Kiesewetter börjar långsamt hitta in i laget.
Jag nöjer med mig att konstatera att Kramnys lag ligger på "par" och det är väl ganska bra så.
