Inför VfB Stuttgart - HSV (DFB-Pokal)
På min spotifylista snurrar "The Script" och deras "For the First time"; en episk skildring av detta irländska band, som fick mig att susas iväg till de gaeliska bergen och floden Liffey och en brutalt blöt kväll i Dublin. En perfekt start när jag nu sätter mig i min ensamhet och skriver en införrapport. Glöggen står bredvid mig, sambon är i USA på tjänsteresa, vi har dekorerat huset med tomtar av alla de slag och jag har köpt gran. Fyfan, vilken kille man är. Barnen trynar i vår dubbelsäng och i Stuttgart förbereder sig tuffa schwaber i ett kallt och snöigt Stuttgart att ta emot die Kraft von Elbe - Hamburger SV. Jag måste medge en sak. Jag var i Bremen förra veckan och av någon jävla outgrundlig anledning, så har min son fått för sig att han håller på HSV i Tyskland. Kanske på grund av att jag en gång i tiden i syfte att inte frysa ihjäl, köpte mig en HSV-mössa( som sedermera var det enda klädesplagget jag hade på mig på några bilder från en 25årsfest- kan inte påstå att min laglott var direkt säker, nä rmina föräldrar såg bilderna) och min son fattat tycke för den. Jag köpte hhonom en HSV-kalender för 2012 i Bremen och skämdes som en hund. Jag bad om ursäkt när jag köpte den och hade jag inte lindat Karstadt-påsen stenhårt kring handleden när jag sedan yrslade mig runt på Bremens Weihnachtsmarkt, så hade den hamnat i Weser.
Var i helvete var jag?
DFB-Pokal skall spelas.Vi pratar åttondel. En illuster match mellan två lag som svajat under året. HSV inledde bedrövligt med en rad förluster och ett spel som inte var värdigt en Dauerbrenner. Michael Oenning - en taktiskt skolad herre, men ganske vek till personligheten - växlades ut mot den gamle arbetsmyra från Bayern München och KSC- Thorsten Fink, som gjort sig ett namn i Basel. Fink, med en fågels blick och snabbt ryttlande över planen, gjorde några rockader och pratade lite självförtroende med laget och vips har han tio-talet matcher utan förlust och laget har stigit i tabellen. VfB Stuttgart däremot har en seger på åtta ligamatcher. Fyra förluster av dessa åtta och vips har VfBs ledning och spelare fått känna på lite kritik och motvind och för att det inte skall kännas riktigt otrevligt under vintervilan för Labbadia, Eddy Sözer och Fredi Bobic, så skulle ett avancemang kännas ganska bra.
Imorgon kväll löper spelarna ut på Mercedes-Benz-Arena och för att citira Hartmut Engler i PUR "Kom mit ins Abenteurland, auf deine eigene Reise", så kör vi en kortare genomgång av lagets status.
VfB STUTTGART
Efter matchen mot Bremen var Labbadia lätt besviken och Bobic förbannad. fter Bayern München-matchen var schöne Bruno förvånad över att man inte hade fått med sig poängen och Ditzingen-Bobic var vansinnig på domaren som han tyckte släppte Ribéry och Robben för långt. I matchen mot Wolfsburg fanns en oerhörd besvikelse från cheferna på spelarna som inte givit Wolfsburg en match och långsamt börjar ett par saker mrkas i laget, som man inte sett då mittfältarna varit i storslag. Vi har ingen forward som kan göra mål. Cacau och Pogrebnjak är lika ofarlga som ett glas lättmjölk i en lejonbur och Julain Schieber är inte i form ännu. Tyvärr har inte Labbadia så mycket val. Det finns en rörlighet, det finns bollmottagning, men avsluten är obefintliga och senast Cacau träffade mål hade bröderna Wright fortfarande inte stavat till flygplan. Vad mer är uppenbart är att ytterbackarna i laget svajar. Molinaro och Boka räcker helt enkelt inte till, då Boulahrouz är borta och jag trodde inte jag skulle sakna "der Kannibale", men fakiskt. Jag kröp till korset, seglade mig, pillade in jobbiga mörka stenar i kroppens hålrum och grät mig till sömns. Bibelns Job hade haft det jobbigt att efterlikna mig. Faktiskt. Samtidigt ser Kvist och Kuzmanovic slitna ut och den som klivit fram är Christian Gentner som gjort mål i pati och minut. Hajnál hittar ingen adress och Martin Harnik ser trött och sliten ut. Som tur är, så hittar vi Sven Ulreich längst bak med självförtroende som en myra,som precis satt krokben på en elefant.
Mot HSV gäller det att tänka seger. Det finns inget annat. Det vore väldigt skönt att gå till kvartsfinal och kunna tänka på uppoffring i en match. Förmodligen träffar vi sedan på Bayern München på Allianz Arena och torskar med 8-0, men det tar vi då; nu gäller det att bita ihop, spänna vadmusklerna och sikta på vinst. Labbadia har fått tillbaka Molinao och kan således istället för nödlösningen Gebhart, spela Boka-Molinaro på kanterna igen med Tasci-Maza centralt framför Ulreich.
Jag tror att Labbadia väljer Kvist-Gentner, låter Okazaki-Hajnal och Harnik spela bakom Cacau som återigen får chansen på topp. En variant är att vila Okazaki och spela Schieber med Cacau för att få tyngd.
HAMBURGER SV
Der Dauerbrenner der Liga; der Dino. HSV är en fantastisk klubb, som är den enda klubben som varit i Bundesliga sedan starten 1963. Med storhetstiden kring 1980 med ligaguld, Europacupvinst tack vare Magath, finaler i UEFA-cup och cupvinnarcup, så har man traskat runt med en del toppplaceringar och varvat bra spel med mediokert liv. Året är inget annorluna än tidigare. Frank Arnesen anslöt som sportchef och vips hände det en massa saker. Han tömde Chelseas talangskola; skickade dem till HSV. Förvisso med blandad framgång, då varken Sala, Rajkovic eller Mancienne varit speciellt framgångsrika. Bruma och Töre däremot har visat en del bra saker under året. Men hans stora värvning har varit Thorsten Fink, som anslöt till HSV efter matchen mot Freiburg och efter det visat upp sex segrar och två oavgjorda. Fink har ordnat till självförtroendet, låtit folk spela på sina normala platser och visat vägen med ett klart ledarskap.
Till matchen mot Stuttgart så har han i princip komplett lag. Inga skador att rapportera och Marcell Jansen verkar kunna ta sin normala vänsterposition.
Laget
Drobny-Diekmeier,Westermann, Bruma,Aogo-Rincon,Kacar-Töre, Jansen-Guerrero, Petric