Konzeptlos, Planlos, Kopflos, Hoffnungslos = VfB
Konzeptlos
Planlos
Kopflos
Hoffnungslos
Det är väldigt jobbigt att vara VfB-fan. Just nu i alla fall. Årets återstart på Bundesliga kändes helt rätt för Labbadia-Bobic. Det var nya kontrakt med ett par viktiga spelare som Ulreich och Harnik. Det var ett bra träningsläger utan nya skador. Ynglingarna börjar att ta mer och mer plats. Bobic förlängde sportchefsrollen och Labbadia hade kunnat bygga på segern mot HSV i cupen.
1-3 och 0-3.
Men två matcher senare, så står nedflyttningsspöket med ett vitt lakan som det står Zweite Liga på, bredvid Mercedes-Benz-Arena. Fan vet om han inte börjar att lösa årskort snart. Två förluster och sex matcher utan seger. Laget går rakt ned i botten av Neckar just nu och ungås med gös, karp och annat löst som flyter runt i floden medan Nedflyttningsspöket rasslar med kedjor vid Neckar-Strand. För det är verkligen uselt just nu. Det är fullkomligt förtrollande att se hur illa VfB spelar just nu.
Konzeptlos,Planlos, Kopflos,Hoffnungslos. Skickar man sedan i Marius-Müller-Westernhagens "Willenlos" in i smeten också, så har vi hela kaoset i knäet. Nu börjar publiken och fansen skrika efter Labbadias huvud. Han är ingen matchcoach, denne yvige forward. Han har enormt svårt att vända på en match, att injicera energi och vilja i laget; att ändra på en plan att föra fram nya idéer och laget saknar samtidigt - jag har sagt det förut - en riktig silverrygg, en strateg, en härförare, en bollvinnare som kan stanna upp spelet, placera ut schackpjäserna och visa hur spelet skall spelas. Återigen kommer man fram till det faktum att "laget saknar plan". Det finns inget spelsystem som man direkt kan säga "VfB spelar XX". 4-2-3-1 har varit VfBs mantra under hösten, men detta ger vid hand att du har ett lag som vill ha mycket boll, äger mycket boll och skickar fram myckst spelare. Som det är nu, så är det långbollsstjongande från försvarslinjen och en massa offensiva spelare i en alibivärld som förtvivlat försöker få fast bollen och sedan bygga upp spelet. Det funkar sällan eftersom ´vi inte har de spelarna. Cacau är hopplöst ensam och frågan är om hans kaptensbindel inte bara plockade av honom självförtroendet utan även bindningen till laget. Han är egocentrisk och egensinnig. Funkar inte med Ibisevic i dagsläget och kanske läge att spela Schieber med bosniern. På mittfältet jobbar Kvist för två, men sedan är det stopp. Kuzmanovic har varit i Italien med huvudet sedan de första ryktena om Juventus och Udinese började komma. Han har varit bedrövlig i flera månader och kan en lösning vara att helt enkelt gå ned på en enkel diamant; peta Kuz och spela Hajnál som spelfördelare i en klar diamant. Ungraren släpas ut på en kant och där gör han ingten nytta. In centralt, möt boll, spela boll och agera som en motor. Annars är Holzhauser en variant. Österrikaren har nu gjort två matcher som inhoppare. Mot Gladbach försökte han, ville ha boll, men fick väldigt lite boll. Varför inte ge gossen chansen istället för Kuz?
Labbadia måste resa laget. Det måste till en öndring i mentalitet, i viljan att vinna, att hitta fram till ett spelsystem - antingen äger vi bollen och spelar en fotboll med mycket bollinnehav och det har vi inte spelarna för; eller också går vi på snabbhet och kontring - har vi spelarna för det? Inte heller, va? Då kanske en diamant med ett kompakt arbetande mittfält kan vara något framöver? Vad vet jag? Jag tränar flickor-03, men jag tror vi har ett koncept. Ibland i alla fall. Det känns i alla fall bättre än vad Labbadia styr med i Schwaben idag. Nedflyttningsspöket måste bort. Nu har vi Leverkusen nästa; det finns bara seger som gäller där. Annars är schöne Brunos tid räknad i Stuttgart.
