Top & Flop im Schwabenland 21/11
Schwabenderby och nya frågetecken kring fotbollen, universum och allting.
Fotboll är emotioner av alla de slag. Fotbollen betyder mycket för så många. Fotbollen förbrödrar likaväl som den tyvärr delar. Ytterligare aspekter kommer upp till ytan efter den gångna veckans händelser i Tyskland. Vad är det för krafter som frigörs i grupp kontra en enskild person som bara gör det den tycker är roligast i världen? När övergår passionen till något annat som blir destruktivt och istället bryter ner allt det som är bra?
Vi fick även se en historisk match i det att VfB för första gången någonsin i Bundesliga tog emot schwabenkollegorna från Augsburg. Inbitna minns att vår senaste guldtränare Armin Veh kommer just från Augsburg. Håller med kollega Falk, det är en mycket trevlig stad väl värd ett besök ifall ni har vägarna förbi. Med det över till veckans lista.
Top
1 Martin Harnik
En flitig gäst på denna lista, VfB:s österrikiska löparnisse och bästa målskytt och poängmakare. Sex mål har han gjort och fyra assist på tretton spelade matcher, ett helt okej facit. Efter en darrig start växte Harnik in i matchen och tillsammans med Khalid Boulahrouz hände det en hel del intressant på högerkanten. Bara därför skedde förspelet till Harniks vackra 2-1 mål givetvis på vänsterkanten. En liten taktisk finess, det lönar sig att byta plats på kantspelarna då och då. Fortfarande vill jag gärna se VfB någon match prova med att spela Harnik på topp. Djupledsspelet i mitten är i stort sett obefintligt, då Cacau oftast går ner i plan för att hämta bollar, i lördags gjorde Pogrebnyak likadant. VfB blir på så sätt lite för lättlästa.Vän av ordning undrar då kanske vem som skall spela på kanten? Lugn, det finns alternativ i Gebhart, Gentner, Okazaki och Traoré. Just nu nöjer jag mig med att Harnik är i stöt och jag tror det håller kommande helg också när vi möter Werder Bremen. Om inget annat för att tränaren Tomas Schaaf inte står högt i kurs hos Harnik, tiden i Bremen får betraktas som bortkastad. Harnik är även en av stöttepelarna i det österrikiska landslag som vi får möta i nästa VM-kval, nåt för Erik Hamréns darriga manskap att se upp med längre fram.
2 Serdar Tasci
Stabil, säkrare, lugnare, tre ledord som beskriver Tasci just nu. Även om han fick byta mittbackspartner mot Augsburg såg det över nittio minuter stabilt ut. Det enda jag saknar nu är att han skall bli lite kvickade i tanken när han har bollen i uppspelsfasen fast det har inte enbart med Tasci att göra. Detta är något hela laget och Bruno Labbadia måste förhålla sig till. Fredi Bobic gick i veckan ut och slog på den stora trumman. Han undrade varför Tasci inte fått något samtal av Jogi Löw menandes att Tasci inte står bakom någon landslagsbackarna i klass. Jag håller inte helt med, något snäpp till kan Tasci höja sig, sen blir det svårt att hålla honom borta. En tysk EM-trupp med Ulreich, Tasci och kryddad med Sami Khedira vore trevligt tycker jag. Nästa sak som bör ske är att Tasci får kaptensbindeln när Cacau inte får spela från start, något som mycket väl kan hända inom kort.
3 Die Jungen Wilden Teil III
Patrick Bauer försvarare 19 år, Alexander Riemann anfallare 19 år, Christoph Hemlein anfallare 21 år, Kevin Stöger mittfältare 18 år
Tre tyska killar och en österrikare, här har ni fyra namn som klubben tror väldigt mycket på. Hemlein har fått göra ett par inhopp i A-laget och gjort hyfsat ifrån sig. De andra tre lurar på sin chans och jag håller det inte för omöjligt att någon av dem får chansen att dofta Bundesligagräs på riktigt. Alla besitter riktigt mycket talang och bidrar starkt till att VfB II just nu finns på tredje plats i 3.Liga, med det är VfB Tysklands bästa andralag just nu. Sen har vi ju även målvakten Bernd Leno utlånad till Bayer Leverkusen och endast19 år gammal. 21-årige Ermin Bikakcic, mittback som just nu är långtidsskadad. Det vimlar alltså av intressanta namn bakom stjärnorna. En fotbollsromantiker ser framför sig hur vi får höja die Schale 2013 med en medelålder på sisådär 23-24 år.
Flop
Självmordsförsök i den tyska fotbollen.
Babak Rafati, 41 årig fotbollsdomare från Hannover försökte i lördags ta sitt liv bara några timmar innan han tillsammans med sina kollegor skulle ta sig an matchen Köln-Mainz. Givetvis ställde DFB in matchen och fokus gick istället till den tyngde Rafati som skall ha räddats till livet av sina kollegor, de fann honom på hotellrummet med uppskurna handleder. Tidigare på dagen skall Rafati ha kontaktat sin far och det var ett farväl även om pappan inte riktigt förstod det då. Nu rasar givetvis debatten igen angående det många gånger omänskliga tryck som omger proffsidrotten. Prestera, prestera och fortsätt att prestera annars är du borta. Domarna har förstås en alldeles speciellt utsatt position i det hela. Erkänner att jag själv har svårt att acceptera många domares insatser, trots att jag vet att ingen domare medvetet går in för att ställa till det. FIFA och UEFA måste ta till mer drastiska åtgärder och hjälpa domarteamen. Tanken med domare på kortlinjen har tyvärr inte slagit så väl ut, de blir oftast statister till huvuddomaren. Jag har länge istället efterlyst ett tvådomarsystem likt handbollens som fungerar riktigt bra. Inför handbollens nolltolerans mot filmingar och bortslagna bollar, det skall vara gult kort direkt och inte bara ibland. Titta på¨den konservativa rugbyn som för några år sedan införde mikrofoner på domarna så att publiken har möjlighet att lyssna till motiveringar för domsluten, tror det skulle hjälpa publiken att bli mer förstående och stoppa det faktum att människor reduceras till domarjävlar. Till sist en känga till Blatter, inför målkameror en gång för alla. Tennisen kunde med Hawkeye så vad har fotbollen att skylla på, att tekniken inte är beprövad? Sluta nu Seppi och gör det möjligt. Alternativt kan du ju alltid avgå.
Under tiden, allt gott till Babak Rafati och hans familj, må de hitta tillbaka till glädjen igen.
I övrigt noterar jag att Borussia Dortmund fortsätter i vinnarspåret denna gång seger borta mot Bayern München efter en tuff taktisk match. Målskytt Mario Götze som fortsätter gå från klarhet till klarhet. Vilka talanger det finns i tysk fotboll! För spänningen i ligan var det också en viktig seger, Dortmund kortade avståndet till två poäng. Nästa bomb stod Borussia Mönchengladbach för när de krossade Werder Bremen med 5-0. Siffrorna kunde skrivits långt större så överlägsna var Borussia. Stor matchhjälte blev Marco Reuss med sina tre mål inblandning i de övriga två. Medan Mönchengladbach måste tas på allvar fortsätter Bremen att vara ett enigmatiskt lag, alltid goda för denna typ av resultat både framåt och bakåt. Kaiserslautern fortsätter att ha det tufft, ny förlust hemma mot Bayer Leverkusen som trots segern inte övertygar spelmässigt. Det är trögt och besvärligt, Robin Dutt har problem med att hitta det spelmässiga flytet. Ändå ligger Leverkusen bra till i tabellen. Schalke vann komfortabelt mot formsvaga Nürnberg som förlorat tre raka 1-10 i mål på dem. Schalke däremor hakar på i toppstriden, mycket tack vare Klas-Jan Huntelaar som är uppe i tolv gjorda mål varav två mot Nürnberg. Dieter Heckings Nürnberg går en ång och besvärlig vinter till mötes. Speciellt då Hamburg nu har fem förlustfria matcher på raken, två segrar och tre oavgjorda. Vet inte vad Fink gjort men nåt är det. Freiburg kämpade sig till en högst välförtjänt poäng hemma mot Hertha Berlin, 2-2 målet innickat på fem minuters övertid. Freiburg borde i ärlighetens namn ha vunnit men Babbels berlinare är rätt sega att slå. En randnotering från de lägre divisionerna, Stuttgarter Kickers som håller till i Regionalliga Süd firar höstmästerskapet som serieledare.
Till sist en liten grej som faktiskt är riktigt kul. Den kräver att ni kan er tyska och att ni även gillar dialekter. http://www.youtube.com/watch?v=shl7ORqbkOw
Bis zum nächsten mal.
