Top & Flop im Schwabenland 7/11
Himmel och pannkaka.
Opp och ner, ner och opp, tuppen gal i granens topp sjöng Emil i Lönneberga när jag var liten och den trudelutten passar ovanligt väl in på den senaste veckans händelser. Stärkta efter en topprestation förra omgången är det raskt ner på jorden igen och dessutom börjar nu toppskiktet sticka iväg samtidigt som mittens rike börjar etablera sig.
Top
1 Cacau
Helmut gör mål igen och det måste förstås uppmärksammas. Fyra mål på tolv matcher i serien är lite klent och Cacau är inne i sån där seg höstsäsong som vi sett många gånger förut. Mina funderingar kring denna höst är huruvida Cacau verkligen är rätt spelare att ha som ensam spets vilket i sin tur kräver en ifrågasättning av Labbadias system med tre offensiva mittfältare. Om jag utgår från att Labbadia gillar att starta med samma elva så ofta som möjligt innebär det i sin tur att de vid det här laget känner varandra väl. Mot Kaiserslautern testade Labbadia en 4-4-2 formation som långa stunder fungerade hyggligt. Kanske är det dags för det igen? Tänker mig i så fall Harnik som djupledslöpare och Cacau i en lite mer fallande roll. I det defensiva är Kvist given, sen beror det på motståndet om Hajnal, Gentner eller Kuzmanovic skall spela bredvid. Sen vill jag gärna se Gebhart från start snart på en kant. Gentner kan också spela en ytterposition och sen har vi ju Okazaki också. Alternativ behövs om vi skall få fart på målskyttet.
2 Offensiv backlinje
Fyra mål och fyra assist av försvarsspelare.
3 56 116
Där har ni publiksnittet efter sex matcher. Vår ombyggda stadion tar som bekant numera 60 000 åskådare och ju oftare stolarna fylls desto roligare för den finansiella avdelningen i klubben. Givetvis även för spelarna som förhoppningsvis bärs fram av stödet.
Flop
Konsten att kämpa oavsett motstånd.
Känn dig själv och känn din motståndare- Förra måndagen skrev jag om lagets kapacitet att stå upp mot pappret bättre motstånd bara för att få dom orden nertryckta i halsen igen. Förlusten mot Mainz bar samma mönster som den mot Hamburg. Motståndet var berett att gå skita ner tröjorna och gå över ån efter vatten, något de rödvita bara stundtals ställde upp på. Extra förvånande efter att ha läst och lyssnat till Bruno Labbadias varnande ord innan matchen. Bara för att insatsen mot Dortmund var utomordentligt bra betyder inte att VfB är något etablerat topplag, snarare tvärtom. Trenden är nu istället nedåtgående efter tre raka utan seger varav två oavgjorda och en förlust. Sista tio av matchen ryckte laget upp sig men det var för oorganiserat och panikartat. Inte utan att jag redan nu känner viss nervositet inför nästa match mot Augsburg. Nykomlingarna kämpade heroiskt mot Bayern München senast, speciellt i den andra halvleken. Räkna med att de kan ställa till med nånting i Stuttgart också om VfB inte passar sig.
För övrigt noterar jag att Claudio Pizzaros form håller i sig, tre nya mål när han, nästan, på egen hand sänkte Köln.Ståle Solbakkens pacemaker får onekligen vad den tål, inget lag har som Köln varit inblandade måldramer. Denna gång ledning med 2-0 i halvtid på bortaplan men man glömde knyta åt säcken och Bremen vann 3-2. En annan spelare som är i stöt är Mönchengladbachs Marco Reus, tvåmålsskytt i bortmötet med Hertha Berlin. Gladbach fortsätter hänga på i toppen och jag tror tränaren Lucien Favre var ordentligt nöjd med den trepoängaren. Favre fick sparken just ifrån Hertha och det gnager nog lite fortfarande. Dortmund är dominanta hemma och körde fullständigt över ett miserabelt dåligt Wolfsburg. VfB-bekantingen Hleb fick för en gångs skull lite speltid, gjorde till och med mål men var i övrigt helt osynlig. Freiburg lyckades äntligen vinna en match. På övertid dunkade Cissé in en straff och Dieter Heckings Nürnberg är på allvar med i bottenstriden. Hamburg börjar mer och mer likna ett lag igen. Thorsten Finks manskap knep en meriterande poäng borta mot Leverkusen, det var så när att man i slutet även snodde med sig alla tre poäng. Robin Dutt har ännu inte fått någon riktig fason på sitt Leverkusen men däremot får numera Michael Ballack speltid igen. Hannover och Schalke delade broderligt på poängen i ett möte som kunde slutat hur som helst, det fanns gott om chanser för båda lagen att vinna. Även Hoffenheim och Kaiserslautern spelade oavgjort men Lautern var närmast segern.
Noterbart också att legenden Uwe Seeler fyllde 75 den gångna helgen. Alla storpotäter inom den tyska fotbollen fanns på plats för att hylla den korta en gång så energiska anfallaren. Unikt var det att han under hela sin karriär spelade för Hamburger SV och än idag finns han med i olika funktioner kring föreningen.
Till sist en smocka åt Eurosports svenska kommentatorer, trista, ofta klent pålästa och analyserar matchernas skeende bristfälligt. Emellanåt är muteknappen är enda utvägen. De två senaste helgerna har vi dessutom plågats av Mikael Stahre, om han kommande säsong är lika tråkig och oengagerad har alla som håller på IFK Göteborg ett tufft 2012 framför sig.
Bis zum nächsten mal.
