Tops & Flops im Schwabenland 26/9
En hjälpande hand och söndagsperspektiv av annat slag.
Den 166:e Cannstatter Volksfest drog igång i fredags, samma kväll som VfB givmilt kastade in en livlina till ett Hamburg som fastnat i den djupa delen av Bundesligabassängen. Som bekant finns det många olika sätt att förlora fotbollsmatcher men det recept som VfB körde var inte alls lustigt. Som tur är finns det även andra saker att tänka på än fotboll men hur vi än vrider ooch vänder på sporten betyder den mycket på väldigt olika vis. Värdet av att vara förebilder utanför fotbollsplan kan vara i det närmsta ovärderligt. Med det över till veckans lista.
Tops
1 Besök på Olgahospital
Cancer är hemskt, det är alla överens om. Blir det sen tal om barn med cancer knyter sig något i min mage. Christian Gentner och Sven Ulreich spenderade förra måndagen med att besöka barncanceravdelningen på Olgahospital i östra Stuttgart. Tolv barn ligger för närvarande inlagda där med vitt skiljda diagnoser. Huvudperson för dagen en liten grabb vid namn Diego. Drabbad av leukemi som han är finns det bara ett hopp och det är om han får en stamcellsdonation. Inom kort kommer det hållas ett öppet hus där frivilliga får låta sig testa som eventuell donator. I sin väntan fördriver Diego tiden med att följa sitt kära VfB. Diego hade något speciellt att se fram emot, då han mot Hamburg var inplanerad att vara med som maskot vid inmarschen. Tänk vad mycket en sådan sak kan betyda för en cancersjuk liten grabb. Allt gott för framtiden Diego!
2 Martin Harnik
Vår energiske österrikare närmar sig toppen av skytteligan med sina fyra fullträffar på sju matcher, i poängligan står han på fem poäng. På dessa båda fronter således allting gott och det är otroligt viktigt för laget att vi har en pålitlig målskytt där framme, desto mer när kapten Cacau kommit in i en svacka. Harnik har jag berömt tidigare för hans rörlighet vilket gör honom väldigt svår att plocka upp för motståndarna. Emellanåt sitter jag och önskar att Labbadia skulle våga byta plats på Cacau och Harnik, som ren spetsforward finns ännu större målskyttspotential. För Labbadia att göra den ändringen krävs nog ett par skador och några förluster på rad och det kan vi vara förutan. Nöjer mig för nu med att Harnik verkar gå mot en het höst.
3 Neckarstadion 11.9 dvs Mercedes-Benz-Arena
Trots mitt ursprung som halvtysk vet jag faktiskt inte varför tyskar har en förlek för bindestreck. De dyker upp ofta och jag har länge velat fråga varför men aldrig hittat rätt person att brotta ner. Bättre att acceptera saker som de är, något VfB:s ledning för många år sen beslutade sig att bortse ifrån. Tack vare den manövern har vi numera en riktigt fin arena, okej den har alltid varit fin, men det känns verkligen att trycket ökat efter ombyggnaden. Cannstatter Kurve har fått nytt liv och med den har stämningen förbättrats. Publiken känner av det och oftast spelarna också. I lördags hjälpte det inte hela vägen men det kommer fler chanser, var så säkra. Ser fram emot mitt nästa besök någon gång under höstsäsongen.
Flops
Underskattning
Efter blott några sekunder var Cacau igenom Hamburgförsvaret men avslutet var direkt dåligt. Kanske var det inte den optimala starten, under matchens inledning var VfB nära att göra mål vid ett flertal tillfällen. När väl Harnik rakade in 1-0, där bland annat Drobny agerade märkligt, smög sig nog känslan av att detta skulle bli en stilla promenad i parken. Laget slappnade av och i den andra halvleken var uppträdandet överdrivet nonchalant. Hamburg jobbade sig in i matchen medan VfB vänligt steg undan i de flesta närkamper. Vips så var matchen vänd och det fanns ingen väg tillbaka för Bruno Labbadias manskap. När spelarna vill vara med och spela kan man mäta sig med dom bästa men när motsatsen inträffar kan man också förlora mot vem som helst. Tror att förlusten svider otroligt mycket för Labbadia som knappast sagt till spelarna att sluta kämpa. Det får bli en vecka av självrannsakan innan det bär av mot klassiska Betzenberg och Fritz Walter Stadion. Det handlar alltså inte om kollega Falks favvis VfB-spelare utan den Fritz Walter som ledde sitt Kaiserslautern till mästerskap på 50-talet och även det tyska VM-guldet 1954.
För övrigtstycket utgår idag då jag i söndags eftermiddag mottog besked om att en tidigare kollega lämnat jordelivet: Hon fick tyvärr inte möjlighet att njuta av tiden efter pensioneringen som inträdde i somras. Jag frågar mig varför men vet att jag inte kommer få något svar. Det fanns mycket livserfarenhet i damen som spenderade många år utanför Sveriges gränser. Högtravande tyska fungerade lika väl som elegant oxfordengelska, italienskan var också flytande även om hon var självkritisk till den. "Fast svära på napoletanska, det kan jag" Ett annat underbart citat som dök upp några gånger genom åren " En sak är säker, jag kommer inte att dö nyfiken". Mina tankar går till hennes son som jag är glad att ha som kollega.
Riposa in pace bella Signora.
Bis zum nächsten mal.