Tops & Flops im Schwabenland 7 mars
Trendbrott och näst intill lysande förutsättningar, det är något av temat för den gångna veckan. Vi har fått se ett VfB som varit nere för räkning men som rest sig på åtta. Stegen är fortfarande vacklande men i blicken verkar det finnas en gnista kvar. Den gnistan skall tas till vara, vårdas ömt tills dess att benen och hjärnorna når säsongens slutmål, die Klassenerhalt. Inte riktigt som det var tänkt förra sommaren men det är vad som gäller, varken mer eller mindre. Över till veckans lista.
Tops!
Två raka segrar, två raka nollor.
Första gången i ligan denna säsongen. Ibland blir jag så glad för det lilla, denna gång för två raka segrar i ligan. VfB har brutit en ond trend och det kanske är början på ännu ljusare tider. Vågar vi hoppas på en tredje raka mot St. Pauli? Varför inte, självförtroendet växer förhoppningsvis match efter match. Ingen DFB-Pokal eller Europa League att tänka på längre. Bara nöta poäng i Bundesliga, det är vad som räknas. Att sen Ulreich hållit rent bakåt två matcher i rad, bara ren bonus!
Bra utgångsläge.
St. Pauli, Wolfsburg, Bremen, Kaiserslautern, Köln. Där har ni VfB:s kommande motståndare de närmsta fem omgångarna. Lusläser ni som jag tabellen vet ni också att samtliga dessa motståndare i högsta grad är med i bottenstriden. Vinst i säg fyra av fem matcher ger alltså tolv goda pinnar och bör betyda ett stort kliv uppåt i tabellen. Snacka om viktiga kamper! Samtidigt måste det kännas extra stimulerande att gå in i varje match och veta att resultatet nästan får dubbel betydelse, tänker på begreppet sexpoängsmatcher. Finns ju inget vidrigare än att vinna i botten när plötsligt alla andra vinner. Helgen som gick var ju på många sätt bra, endast Bremen och Mönchengladbach vann, resten tappade poäng. Gastkramande är det men utgångsläget är som sagt trots allt gott.
Kvittning eller vad det skall kallas.
Jag håller med Felix Magath fullständigt och det händer sannerligen inte ofta. Straffen VfB fick mot Schalke i lördags var i bästa fall billig och utvisningen på Höwedes brutalt hård. Pogrebnyak och Höwedes stötte samman, Schalkebacken var lite ur balans och dråsade i backen. Knappt medveten om var bollen befann sig stödde han sig på armarna så som man gör när man vill ta sig upp igen. I det ögonblicket träffar Hajnals skott vänsterarmen, det är ju inte precis som om Höwedes kan kapa armen där han ligger och skräpar. Det pratas numera hela tiden om avsikten vid handsituationer, en grej jag egentligen är helt emot eftersom det bara gör regeln mer komplicerad än nödvändigt. Hade straffen dömts mot VfB hade tv:n nog fått sig en liten känga i sidan, milt sagt. Jag väljer att se det så här. I höstas blev VfB bortdömda vid så många tillfällen att det kändes overkligt, bland annat mot just Schalke. Ett bortdömt reguljärt mål och en filmning i straffområdet blev facit den gången, matchen slutade 2-2. Kanske är det på väg att jämna ut sig så smått nu. Vet inte vad ni tycker men det tar jag emot med allra största tacksamhet.
Flops!
Kaptensbindeln.
Läs noga nu, åtta spelare har burit rollen som kapten 2010-2011. Jo men, ni ser rätt! Delpierre, Cacau, Gentner, Niedermaier, Tasci, Gebhart, Harnik och nu senast Träsch. Vad är det som händer undrar vän av ordning? En del av förklaringen ligger i att Träsch var den enda spelaren ur lagrådet (Delpierre, Cacau, Gentner och Ziegler) som kunde spela mot Schalke. En annan är förstås att så otroligt många spelare varit skadade om vartannat. Givetvis är det inte bra att bindeln vandrar runt så här för den har fortfarande ett visst värde i dagens fotboll. Lagkaptenen skall vara en ledarfigur som får med sig hela laget i med och motgång. I vissa lag är det en mer lågmäld typ (tänk Javier Zanetti), i andra ett potentiellt rivjärn (tänk Steven Gerrard). Egenskapen som är densamma är att spelaren måste vara hjärtat i laget. Sami Khedira var för mig den naturliga kaptenen som skulle ha den rollen i flera år framöver men tyvärr kom Real Madrid emellan. Tittar jag på de spelare som fått äran i VfB ser jag faktiskt ingen som har de där riktiga kvaliteterna match efter match. Tills nu. Christian Träsch är en ödmjuk typ men oj som han kämpar match efter match. Han kommenterade lördagens match med ett modest ”jag tog över ansvaret men det gör jag i vanliga fall också”. Att höja Träsch lite från tränarhållet kanske långsiktigt bidrar till att han även förlänger sitt kontrakt. För min del får han gärna fortsätta säsongen ut.
Så, det var mina synpunkter för idag. Kunde säkert blivit något till, finns alltid nåt intressant att grotta ner sig. Kan bland annat konstatera att det finns skillnad på kris och kris. Bayern München förlorade sin tredje raka match och vips skulle van Gaal få sparken tyckte media. Visst, de är hopplöst långt efter Dortmund men har fortfarande chans att ta sig till Champions League nästa år och dessutom vinna densamma i år. Veckans värsta är annars mediedrevet som ville hänga målvakten Thomas Kraft och peta honom ur Bayerntruppen om det bara fått. Samma kille som var helt grym mot Dortmund och Inter för nån vecka sen. Se så fort det gick att glömma Robert Enkes öde. Osmakligt!
Bis zum nächsten mal!