Historien om VfB # 8 : Robert Schlienz
Alde Meis gangad nedd leichd en d’ Fall!(Alte Mäuse sind nur schwer mit einer Falle zu fangen!)
Vem är då denne gosse, vars namn pryder VfB IIs hemmaplan, btredvid den mäktiga MHPArena. Vem är Robert Schlienz och vad har han gjort för att föräras detta?
Jo, vi startar i en skakig efterkrigstid. Versaillesfreden hade lagt ett stort dunkelt lock över Tyskland. Weimarrepubliken gick en skakig väg i Tyskland med revolter, skenande minstrar, en ökad fattigdom, massiv inflation och depression. I denna miljö föddes den 3 februari 1919 en gosse i Stuttgarts närområde. Närmsare bestämt Zuffenhausen. Redan som en sexårig spjuver visade han ett gryende intresse för sporten och skrevs in i FV Zuffenhausen, där han direkt gjorde sig ett stort namn med mycket starlt spel och målskytte.
Hans namn? Robert Schlienz.
Sedan kom kriget, men det stoppade inte unge herr Schlienz, som tog kontakt med VfB Stuttgart och från sitt 1940 kan vi följa denne gosses framsteg i klubben. Var han med i kriget?; Jo han var på Östfronten, men kom tillbaka till Schwaben, där han i ett slaget lag och bombad stad kom att bli en sevärdhet och någon som lyfte upp staden ur askan. Han var åter iklubben 1944/45 och direkt blev det en stor succé.
När kriget hade lagt sig och fotbollen återtog sin form i en halvprofessionell Oberliga(Süd) så gjorde Robert Schlienz hör och häpna 46 mål på 30 matcher. Han pulveriserade målburarna och gjorde över 30 mål åren efter också.
Så kom 14 Augusti 1948, då legenden skulle skapas. På väg till en träning mitt i Stuttgart så var Robert Schlienz med om en trafikolycka. En otäck sådan som gjorde att han hamnade länge på sjukhus. Skulle han återkomma till fotbollen? Det tog tid, men han återkom till fotbollen. Den stora skillnaden var att han hade amputerat en arm.
Tränaren Georg Wurzer hade långa terapeutiska samtal med honom och efter rådslag med honom så funderade man på hur man bäst kunde utnyttja den målfarlige och spelskicklige Schlienz som nu bara hade en arm. Beslutet blev att flytta honom från centerpositionen till en innerposition. Han återkom till laget i December samma år som om ingenting hade hänt. Matchen var mot Bayern München och VfB vann med 2-1. Tidningarna skrev att Schlienz kanske inte var samma målskytt, men oj vad han serverade sina anfallskollegor.
Under nästkommande tio år så gav Schlienz allt för sitt VfB. Det blev två ligaguld, två cupguld, en andra-plats i ligan och en cupfinalförlust. Den enarmade forwarden är galjonsfigur för VfBs ärorika 50-tal. Ingen annan spelare personifierar VfB under 50-talet som Schlienz. Inte bara för att han är igenkänd för sin amputerade arm utan för sin moral, målskytte, spelskicklighet och lojalitet.
Han fick några landskamper för Tyskland och den kanske största märkbara sanningen var när VfB mötte dåtidens storlag Real Madrid och Alfred di Stefano sade "bäst på plan var den enarmade". Robert Schlienz var en av tysk fotbolls största under 50-talet.
Han lade skorna på hyllan 1960, drog sig tillbaka till en närliggande stad, men visade sig alltsom oftast på arenan, där han varje gång möttes av jubel och respekt. 1995 avled han och VfB sörjde en hjälte som gjort över 140 mål för klubben.
Hans minne lever dock kvar då man valde att döpa VfBs träningsarena och VfB IIs hemmaborg till Robert-Schlienz-Stadion.
Den enarmade banditen med rätt att göra mål. Vi lyfter på hatten för denne mäktige legendar.
