Oavgjort efter mirakulös upphämtning för VfB
Det var fest. Det var stämning. Flaggor, parader och ölen flödade på staden och runt omkring Bad Cannstatt. Polisen hade varnat fansen inför matchen "kom i tid.. undvik köer.. å undvik att gå i klinch med motståndarfansen". Dynamo dresdens väldiga storm av fans kom till Stuttgart och satte en svart-gul färg på Neckar, på bergen kring Stuttgarter Talkessel och på den fantastiska match som skulle utspelas i ett vårvarmt Stuttgart och i ett soldränkt Mercedes-Benz-Arena. Efter att Union Berlin fått stryk av Hannover 96, så hade VfB återigen chansen att knyta an till serieledningen. genom en vinst så skulel man definitivt ocksp haka av Dynamo Dresden, som med säxisk styrka kommer bakifrån.
Hannes Wolf trupp var lätt kantad av senaste förlusten och det oavgjorda resultatet mot Bochum. Nu krävdes en vinst och en framgång för att ta de väsentliga stegen mot en uppflyttning. Wolf kastade återigen om i laget och skickade in den tidige gnagaren Ebenezer Ofori från start och i syfte att biklda en dubbel-sexa med Anto Grgic. En restrött Asano sattes på bänken och Gentner-Green och Mané spelade en offensiv trio bakom Terodde. Pavard fick chansen istället för Zimmer, som fortfarande var lätt skadad.
Matchen så?
Efter 26 minuter stod det 3-0. Till Dynamo Dresden.
Det var tvärtyst på Cannstatter Curve. Commando Cannstatt var mållösa. Stuttgart var mållösa och Stefan Kutsche hos Dynamo Dresden hade gjort ett hattrick. Men vad hände egentligen?
Jo, genom ett par misstag från först Emiliano Insua, som missade uppspel och såg hur Andreas Lambertz hittade Kutsche framför mål och det blev 1-0. Julian Green träffade stolpen, men i anfallet efter så var kutsche återigen på plats och tryckte in 2-0 bakom ett stillastående försvar.
3-0 var en straff, som var tveksamt dömt eftersom jag nog tyckte att han fälldes av Langerak utanför straffområdet, men snabb replik av Kutsche och 3-0.
Mörker, stora svarta fåglar, en gråtande sjöjungfru i Neckar och alla lokala Mercedes fick brott på kamaxlar, läckande oljepumpar och rostiga fälgar. Jobbigt läge helt enkelt.
Men ur det mörka hålet klev Simon Terodde.
På en långboll från Mané, så dök han upp bakom Guidica och Ballas och satte dit 3-1 . Stenhårt bakom Schwäbe i Dresdens mål och med viss känsla för upphämtning , energi och med modet tillbaka så kröp VfB in i omklädningsrummet med en bitvis chockad publik bakom sig.
Andra halvleken skulle dock bjuda världen på en rejäl upphämtning och en kanonad mot Dresdens mål, som Alistair Macleans "Kanonerna på Navarone" inte kunnat beskriva bättre. För ut kommer ett VfB som är laddat till tänderna. Omställning till 4-1-4-1 och fram med grgic i en mer offensiv roll. Ofori hade skött sig lysande, med säker och enkel bollbehandling och med bra passningar. Grgic, Gentner och Terodde hade alla varsitt ribbskott under den första inledande kvarten. Dynamo Dresden kämpade för att hålla surrande schwaber borta och det höll fram till den 75e minuten och efter att VfB kastat in Ginczek och Brekalo för ännu mer offensiv. Insua fick in ett skott från distans och nerverna låg nu utanför tröjorna. Inte ens en välsorterad äldre dam med virkstickor hade fått ihop nerverna i en vettig ordning. Jag följde själv matchen via Stuttgarter-Nachrichtens web-uppdatering och när jag läste "Es ist Wahnsinn... Elfmeter in der letzten Minute", så bets det på naglarna. Bilderna visar att VfB pressade på något oerhört de sista minutrerna och till slut fick Terodde läge, men fälldes av Phillip Heise. Jo, just den Heise som såldes till Dynamo Dresden av VfB under vintersäsongen. Just den Heise gav VfB chansen att återupprätta hedern och Terodde tog chansen och tryckte in 3-3 bakom Schwäbe och hela stadion exploderade.
3-3 i en makalös upphämtning och VfB är återigen serieledare i Zweite Bundesliga.
