Rückrunde-Countdown: Läget i Stuttgart: Backarna
"Das war das Jahr in dem ich schlief", sjöng den tyska gruppen Jupiter Jones för några år sedan. Om ni inte känner till dem, så in och lyssna. Ett bra stycke tysk populärkultur med både rock och ballader. Sista släppet är kanske inte lika bra som de tidigare, men väl värd en lyssning. Jupiter Jones? Jo, de äldre läsarna rycker kanske till vid namnet. Jupiter "Juppe" Jones var nämligen huvudfiguren i Alfred Hitchcocks böcker om Tre Deckare, som jag plöjde som en Claas-maskin på de ukrainska vetefälten när jag var yngre. Men året som jag sov, var det ifjol? VfBs start på året med en fantastisk svit och hyllningen av Jürgen Kramny till hans fullkomliga fall- likt Baumgartl över sista hindret i Monreal 1976 ("..Östtysken faller..", som Plex vrålade) och sedan en höst med Lukuhay, Wolf och en fantastisk smärtsam 0-5 mot Dresden, lyftet med Teroddes målsvit och sedan fallet mot Hannover och Würzburger Kicker. Men som de sjunger i sången "Wir haben's versucht, verloren, verstanden und verkauft
Sahen nie zurück selbst wenn wir rückwärts rannten." Det gäller att se framåt och titta mot ljusare tider och när nu Rückrunde närmar sig, så tar vi emot det långa utkastet från Langerak& Co och tittar till backbesättningen i laget och funderar på hur det skall gå till under våren.
*****
Det var en hyfsat vimsig vår i backlinjen. Lukuhay startade och Wolf fortsatte. Tittar man på match-efter-match så fanns ingen kontinuitet. I början tyckte Lukuhay att Sunjic och Sama skulle spela mittbackar. Den unge Sama hade lyfts upp från VfB II och gjort ett lovande intryck under vår och sommar. Skulle äntligen genombrottet komma för det f.f ungdomsproffset i Liverpool? Toni Sunjics första säsong i VfB var varken hackat eller malet. En bra huvudspelare, men långsam som en Trabant på motorvägen. Timo Baumgartl var påtänkt som ledare centralt men inledde skadad och det tog några matcher innan han återkom till laget. Inför året hade också VfB värvat Marcin Kaminski från lech Poznan i Polen, men han betraktades som både oduglig, långsam och man kunde inte förstå var Robin Dutt hittat honom.
Sedan fick Lukuhay bryskt gå och Schindelmeiser köpte in fransmannen Benjamin Pavard från Lilles ungdomssatsning och när så Wolf kliver in i laget så har han en hel mittbackssamling att välja på tillsammans med ytterbackarna Zimmer, Heise, Klein, Grosskreutz och Insua. Heise var växelvillig under sommaren då han inte tyckt att han fått visa sin styrka, Klein lika så och Insua ville inte spela Zweite Liga. Kaoset i backlinjen var totalt när Wolf tog över och under hösten så såg vi en och annan trend.
Phillip Heise fick några matcher, men passerades grundligt av yttrarna vid ett par tillfällen och förpassades till läktaren. Grosskreutz var skadad större delen av hösten, Insua var en klippa och spelade alla matcher, Jean Zimmer gick in och ut ur laget utan större bindning, Klein var missnöjd hela hösten då han fick begränsat med speltid och är nära att ramla ur österrikiska landslaget och när det gällde mittbackarna, så sorterades Sama ut efter tre miserabla matcher och såg inte en enda minut till från bänken, Kaminski fick chansen mot Karlsruher SC och gjorde en bländande match, med följd att han därefter var klockren i laguppställningen. Pavard växlade mellan defensiv mittfält, till högerback till mittback på ett förståndigt sätt, Baumgartl kom tillbaka och spelade alla matcher och Sunjic förblev en olycksalig långsam mittback med på tok för hög felprocent.
Ojsan, här gick det undan.
Under vintern har det sedan hänt en hel del. Phillip Heise är historia och spelar för Dynamo Dresden; Stephen Sama skrev på för SpVgg Greuther Fürth och Toni Sunjic lånades ut till Palermo. Med detta är backlinjen minskad och konkurrensen om platserna blir naturligtvis både enklare, men hårdare.
På ytterbackspositionerna under våren lär vi se Grosskreutz, Klein och Pavard slåss om högerbacksplatsen. Många väntar på att världsmästare Grosskreutz skall visa lika mycket på plan som han gör viralt. Hans instagramkonto "Fischkreutz" är full av bilder och kommentarer som lyfter och lockar till skratt, men hans insatser på planen har varit mindre begeistrande. Pavard har spelat en bra högerback med följdsamhet, bra huvudspel och positionsspel. Inte samma offensiva ådra som Grosskreutz dock. Klein har mycket av båda i sig, men har också den fördelen att han kan gå som mittback, vilket han gjorde i träningsmatcherna och som defensiv mittfältare.
Vänsterbacksplatsen är Emiliano Insuas. han var en av ligans absolut bästa vänsterbackar- om inte den bästa - och dominerar kanten eftertryckligt med bra offensiva inlägg och framspelningar och stoppar det mesta hemåt. Jean Zimmer är habil. Snabb och brytsäker, men saknar det offensiva trycket och vänder hellre hemåt.
På mittbackspositionen känns det vikt åt Baumgartl och Kaminski, men här kan både Klein och Pavard spela, så det känns ändå som att det finns alternativ.
Tyvärr är påfyllnaden från VfB II ytterst begränsad. Thomas Hagn har fått lite tid i några träningsmatcher i försäsongen, men lär inte nå de höjder man vill. Då skulle jag snarare se att Wolf lyfter någon av U19.spelarna Toni Tuddoth Terrell, James Collinge eller José-Enrique Rios Alonso, som gått framåt mycket under året och var strålande i inomhusturneringen i Sindelfingen.
****
Det var backlinjen det. Jupiter Jones skrev en låt som heter "Und Dann warten", en myclet meodiös gitarrlåt som innehåller raderna
Wir haben alles schon geseh'n
Wir haben alles schon gehört
Wir haben alles schon gemacht
Wir haben alles schon gespürt
å så hoppas jag att jag kan sjunga när VfB kliver upp i Bundesliga igen i vår. Mittfältet härnäst.
