Säsongen 22/23: "Pleiten, Pech und Pannen" men ändock ett lyckligt slut
"Pleiten, Pech und Pannen" var namnet på en TV-sändning i tysk TV som handlade om de roligaste hemmavideo-klippen. Typ American Funniest Homevideos. Uttrycken har sedan dess blivit ett samlingsnamn för saker som gått käpprätt åt skogen, är bortom all räddning eller som man bara skall glömma bort. Säsongen 21/22 för VfB var en dans på slak lina. Det var så nära en fullkomlig undergång det bara kunde gå. I det sista andetaget av säsongen så sparkade "Leg-Endo" in bollen i Kölns bur och Commando Cannstatts glädje gick inte att förstå. Hela staden Stuttgart- förutom den lilla klick som är blåa hardcore-Kickers-fans- lyftes ur ett djup som hette Zweite Bundesliga och klubben var på kurs igen. Efter säsongen kallades det till presskonferens och man pratade om "Chaos-Saison" och " Grosse-Feler-Analyse". Nu skulle det till bot och bättring. Saker skulle redas ut, klubben skulle på rätt kurs igen och siktet var inställt på att etablera sig i mellanskiktet och sedan ta avstamp mot Europa igen. Det lät ju så bra. Där satt Wehrle, Mislintat, Matarazzo och Claus Vogt. Där satt de-fyras-gäng och pekade ut en stram riktning framåt. Det såg intressant ut och framåtriktat. Engagemang och ordning. Det skulle värvas in några spelare som lyfte laget och Matarazzo/Mislintats satsning på unga lovande spelare skulle bära bättre frukt.
5 Juni 2023. 23:00. Silas rullar in 3-1 bakom Daniel Heuer Fernandes och VfB klarar av det negativa kvalet. Laget är kvar i Bundesliga.
Det var ju inte så det skulle bli. Men det blev så. I princip samma nedåtgående spiral igen.
Vad var det som gick fel?
Under min halvtidsanalys så gick jag någorlunda til botten med en del av de problemen som klubben har, men med Labbbadia som tränare så avvaktade man resultaten och den påverkan en ny tränare hade. Nu sitter man med facit. Labbadia är borta och Sebastian Hoeness har tagit oss vidare till en ny säsong i Bundesliga. Problemen har dock bestått under året. Det har långsamt blivit mer och mer uppenbart och det som var en liten storm i ett vattenglas har eskalerat till en full storm.
Om man börjar med VfB Stuttgart som lag och som maskin så kan man på inget sätt påtala att laget har varit skadedrabbat. Snarare tvärtom. Laget har varit skapligt förskonat från långtidsfrånvarande spelare och har kunnat spela med ett stabilt lag. Problemet har snarare legat i truppens beskaffenhet. Många av de värvningarna som skulle slå in långsiktigt har inte gjort det och efter att flertalet nyckelspelare försvunit så har de inte ersatts adekvat. Klubben har hoppats på att spelare som Beyaz, Faghir, Nartey, Coulibaly, MIllot, Ahamada, Kuol och Gil Diás skulle explodera och göra nytta, men av de ovanstpende spelarna så har endast Ahamada och Millot kunnat kliva fram och den förstnämnde så till den milda grad att han hittade en annan klubb i Crystal Palace. Lagets bred och djuip har varit långt ifrån tillråcklig och lägger man därtill klubbens transferfönster så är det ytterligare en förklaring.
Under året kom Luca Pfeiffer, Gil Dias, Genko Haraguchi, Juan Jpsé Peréa, Dan-Axel Zagadou,Serge Guirassy och Josha Vagnoman in i laget. Samtidigt värvade man loss Mavropanos och Ito från olika lån. De sistnömnda två var dock redan i klubben och kan näppeligen ses som nyförvärv, men av de andra så är endast Vagnoman och Guirassy några spelare som lyft laget. Resten är att se som misslyckade värvningar.
Nästa del är det helt fantastiska lustspelet kring tränarjobbet. Vad var det som egentligen hände här? Pellegrino Matarazzo gick in i säsongen med full backning av Wehrle, Vogt och Mislintat. Han var möjligen inte helt nöjd med hela transferfönstret men samtidigt glad och nöjd med att kunna bibehålla Mavropanos och Ito, samt att få in en "striker" och en fungerande högerback. Men visst, geisten försvann långsamt med missade segrar och uteblivna resultat. Spelarna i laget växlade fram och tillbaka och till slut var Matarazzos tid över. In med Mischi Wimmer, som fick en drömstart, men som aldrig riktigt hade framför allt Wehrles förtroende. Han levde på lånad tid för Alexander Wehrle ville ha in en etablerad kraft och fick in Bruno Labbadia. En extremt ifrågasatt tillsättning. Labbadia har fans i Tyskland förvisso och är känd för sin raka stil, sin hårdhet och hänsynslöshet i målet att få resultat. Men Labbadias tid som tränare var ett fullkomligt fiasko. Spelarna fick nya positioner. Labbadia förordar en fyrbackslinje och spelare spelades i fel position konstant. Vissa petades och resultaten uteblev igen. Ut med "schöne Bruno" och in med Sebastian Hoeness. Äntligen kom lugn, ro och blicken framåt.
Men vilken brutal karusell det varit under året. Laguttagning, spelsystem, spelare, intryck, avtryck.. det har växlat från match till match. Laget blev osäkert, otåligt och inte speciellt slagkraftigt.
Jag tar mig in i de stökiga kontoren på Carl-Benz-Strasse och inser att en hel del av årets problem finns här. I en despotisk ledning och en icke-kommunikativ stab. Claus Vogt leder VfB. Med stark hand. Blicken framåt och han har under året mötts av häftig kritik från delar av sin styrelse och rådgivargrupp. Det har varit diskussioner om Vogts diktatoriska ledarstil, att han inte släpper all information och så kom IT-Skandalen, då VfB blev anklagade för att använda sig av medlemsregistret och dess adresser för att sprida budskap till vissa enskilda invider enkom. Lägg sedan därtill det sportsliga.
Sven Mislintat var sportchef under hösten och ofta/ständigt ifrågasatt. Han ifrågasattes för sin satsning på ungdomar, på bristande scoutingförmåga och för att inte bringa klarhet i hur han såg på de spelare han letade efter. Han fick sedermera sparken och ersattes av Wohlgemuth. Den stora kritiken kommer dock mot Alexander Wehrle som är VD för fotbollen. Han var mycket kritiserad hos Köln, då han tog för sig för mycket av aktiviteter han inte skulle och likadant blev det i VfB, då han gav sig in i det rent sportsliga. Det var Alexander Wehrle som gick i bräschen för att hämta in Labbadia exempelvis och som sparkade Mislintat. Wehrles inblandning i det sportsliga under året har starkt påverkat laget. En annan väldigt konstig del i VfBs fotbollsmässiga del har varit den rådgivande trion Lahm, Khedira och Gentner som togs in under buller och bång. Vad har de bidragit med mer än just "att röra om"?
"Pleiten, Pech und Pannen". Laget har genomgått en riktig skärseld under året. Det var exakt det man ute skulle göra ett år till. Nu klarade man sig undan nedflyttning igen. Nu krävs det en rejäl förändring i klubben.
Commando Cannstatt skrev det "
"Nichts erreicht – nur verhindert! Was ist euer Plan für den VfB?".. Ja, vilken är planen?
