Varför gick det så här?
Jag vet knappt hur man börjar detta. VfB ramlar ur högsta ligan och får tampas med lag man möter i träningsmatcher inför Bundesliga för att slipa formen. Ett år av klassisk förakt och nederlag. Dedt kommer Bundesligasäsongen 2015/2016 att förevigt vara. På nätet har nidramsorna gått tunga. Trätostaden Karlsruher SC gjorde nid av klubben genom att inför sista matchen mot Paderborn hissa upp en VfB-maskot Fritzle i en galge. Så kan man göra. Eller Inte.
J.R.R Tolkien skrev i "the Hobbit"
It cannot be seen, cannot be felt,
Cannot be heard, cannot be smelt,
It lies behind stars and under hills,
And empty holes it fills,
It comes first and follows after,
Ends life, kills laughter
Ungefär så känns det nu när man långsamt häller olika drycker i en bägare; blandar dem långsamt och försöker läsa om vad som gick fel och om det var något som gick rätt.
Franz Kafka- den gamle tjeck-tyske filosof-författaren sammanfattar året väldigt bra å Zorniger och Kramnys vägnar
"I do not speak as I think, I do not think as I should, and so it all goes on in helpless darkness.”
Så skall vi då blöta läpparna , torka ur ögonen och försöka oss på en Requim-liknande sorti av denna bedrövliga säsong. Vad gjordes fel?
Precis hur mycket som helst, men det är frukten av en nedåtgående spiral som egentligen började när Bruno Labbadia fick sparken. Efter några trogna år, så fick han kicken och ersattes av Thomas Schndier som fullkomligt orutinerad körde allt vad taktik, idéer och möjligheter i brallan med knappt en vinst under ett dussin matcher. Huub Stevens fick rädda upp skutan och fick göra det igen när Armin Vehs idéer inte funkat. Nystart med Zorniger och en fullkomlig omkullkastning av VfBs idéer om spel och en tanke om att offensiven skulle revolutionera världen. En kul idé om manskap och kvalutet fanns. Så var det inte och när Kramny dök upp som en räddande ängel, så inleddes man i någon form av frestelse om Europaspel- för att sedermera tappa självförtroende och rasa ned i Hades, simma i floden Styk, trots att man under hela året egentligen haft ett Damokles-svärd hängade över sig.
Så en sammanfattning ger..
* Bedrövlig transferpolitik de senaste åren
Det har värvats rätt så mycket rejält underligt folk de senaste åren, samtidigt som man släppt ifrån sig en hel del ungdomar som kunnat räddat skutan. Bara i år kan vi räkna upp Heise, Kravets, Barba, Tyton, Langerak och Kliment. Lägger man sed till de olustiga värvningarna av Rausch, Hlousek, Sararer, Romeu, Haggui, Abdellaoue; samt det faktum att man släppte Ibisevic under året, har tidigare låtit spelare som Kimmich, Bikakcic, målvakten Weis å tidigare Bernd Leno lämna, så undrar man hur transferpolitiken funkat i klubben. Fredi Bobic hade hyfsad koll i början, men rasade ihop brutalt mot slutet. Robin Dutt gjorde vad han kunde för att rädda Bobic. På det stora hela är Stuttgarts scouting-verksamhet onormalt dåligt uppstyrd och okontrollerad. De scouter som jobbar för Sportchefen har på olika sätt sorterats ut, landat under Marknadssidan och kommit tillbaka till Sportchefe, de har bytt chef, område och inriktning. Summa summarum, så blir det ett bedrövligt arbete.
* Oklart ledarskap
Ända sedan Edwin Staudt och Dieter Hundt slutade i klubben har ledarskapet i klubben varit oklart och knappt synligt. När sedan finanschefen Ulrich Ruf lade av under året så försvann hela den gamla ledartrojkan. Bättre blir det inte av att VfB har bytt VD två gånger och under året blev av med sin Styrelseordförande då Joachim S´chmidt kände att han inte längre hade klubbens förtroende och avgick. Till detta så har det skett en mängd av ändringar i ledarskap inom styrelsen.Vem som skall ansvara för marknadsföringen, vem som skall ha hand om ekonomin och vem som skall sköta yttre konmmunikation. Det är klart det blir en salig oreda iklubben. Parallellt har Bernd Wahler, den senaste VDn, kört ett race mot att skapa en fristående fotbollsavdelning och jobbat både i med- och motvid för detta ändamål. Det blir fokus på allt annat än fotboll.
* Skador
Naturligtvis kommer vi aldrig ifrån det faktum att laget haft en hel del jobbiga skador. Under året har Daniel Ginczek varit helt sönder. Hans kraft och målskytte på topp kunde ha varit avgörande. Mot slutet av säsongen gick Serey Dié av skadad. När han inte spelat så förlorade laget viktiga matcher. Hans nytta, jobb och värdefulla slit har varit avgörande för klubbens överlevnad. Daniel Didavi och Martin Harnik var borta en handfull matcher också. Tillsammans saknar man kontinuitet i laget och har fått gå på en mindre effektiv uppställning. Kevin Grosskreutz gick sönder precis när Kramny behövde honom och av den italienske Barba syntes bara något eftersom han skadades innan han ens satte sin fot på planen. Langerak skadades på för-säsongen och var inte med i beräkningen förrän mot slutet av året...
* Stjärnor har underpresterat
Det är ett fåtal spelare som nått upp till en hyfsat normal standard under året. Daniel Didavi har varit den lysande stjärnan under året. Georg Niedermeier fick en revitalisering under året och var mycket bra under den första delen av Kramnys uppryckning. Insua har varit ett bra och godkänt val på vänsterbacksplatsen. Filip Kostic andra halva av året var stark, Lukas Rupp var en klippa under större delen av året. Resterande spelare har blandat och givit och en del har varit rent ut sagt riktigt usla - Harnik, Klein, Werner, Kravets, Sunjic, Baumgartl.
* Talanger har inte utvecklats
Ett av VfBs absoluta paradområden har varit talanger. "Die jungen Wilden" har alltid varit ett begrepp som förknippats med VfB Stuttgart och laget har alltid haft en mängd ynglingar i U17, U19 och U21-landslagen.Målet är naturligtvis att dessa skall fostras och utbildas för att ta ytterligare steg och vara en grundbult i VfBs A-lag. Förvisso har timo Baumgartl och Timo Werner spelat en del, men de har vartit långt ifrån tongivande spelare. Båda två har gått märkligt tillbaka under året och nästan spelat bort sig själv från U21 på grund av sätt mediokra insatser under året. Baumgartl har visat upp ett valpigt uppträdande med men massa juniormisstag som markeringsmissar och felpassningar. Werner har bränt chanser på löpande band. Bakifrån finns inte mycket. Ristl tog aldrig chansen- eller fick den aldrig och den så lovande Ferati gick sönder. När man sedan ser på spelare som Yalcin, REani Khedira och Joshua Kimmich, som alla tagit nästa steg, så har inte VfB lyckats utveckla de man har eller behålla dem. Felix Lohkemper en fjärde spelare som lämnade klubben.Detta har ju naturligtvis givit att man har hamnat i ett Moment 22 tillsammans med läget i ligan. Klubben har inte vågat skicka in oprövade spelare då man legat så prekärt till i ligan och då har inte talangerna fått speltid.
* Måltorka
Förutom Daniel Didavi så har det inte funnits någon som varit god för mål. Målskyttet har varit högst varierande och anfallsförslagen växlande. Werner,Taschy,Kostic,Kravets, Kliment. Målen har kommit till stor del från mittfältet. Gentner, Kostic och Rupp har gjort fem var exempelvis.
* Målvakts och försvarskaos
Vi fortsätter med det veritabla kaos som skapades kring osäkerheten i försvaret. Den är monumentalt säker när man ser hur uppställningarna varierat de sista fem matcherna. Det tyder på panik. Tyton byttes ut och Langerak ersatte honom. Inte en enda gång de sista sju matcherna har backlinjen sett likadan ut. Mittbackarna har bytts konstant. Sunjic,Barba, Niedermeier, Schwaab och Baumgartl har snurrat runt. På högerbacken dök helt plötsligt Mathias Zimmerman upp sitället för Florian Klein. Ni kan inse vilken fullkomlig kaos det har varit i leden. Nya positioner, nya ansikten, nya sätt att spela.
* Tränarväxling , systemväxling
Avslutningsvis kanske det viktigaste och en av de kanske stora förklaringarna.
Zorniger inledde med en s.k "harakiri-Fussball", där han proklamerade offensivt löpande och jakt på alla bollar, ta bollen högt och gå direkt på mål. Inget löp över kanterna utan in i centrum och ta avslut. Det var fem raka förluster, gnissel bland spelarna, frågetecken bland fansen, lyckorop hos motståndarna som undrade vad VfB tänkte med och efter en handfull matcher fick Zorniger gå. In med den orutinerade Kramny, som mötte med sammahållning, bollen skall göra jobbet, tillsammans-ärävi-starka, ingen-är-större-än-laget och lyfte klubben med en normal idé om 4-2-3-1 och att spela enligt lagets resurser. Det gick bra. Ett tag. Men när förlusterna kom. Ett par på rad, så infann sig paniken och orutinen. Då han inte heller hade någon vettig Co-Trainer att luta sig emot, så blev misstron på laget fullständigt och rockaderna förstörde den uppbyggnad han haft. Till slut nådde Kramny vägs ände.
********
En kort och koncis förklaring till varför VfB ramlade över stupet. Man kan säkert hitta hundra andra om man vill. Allt från snedstudsar och självmål - till missade målchanser i fel läge av matcherna. Men jag tror att de flesta lagen kan hitta dylika händelser. Nu får vi dricka några gravöl modell större, samla ihop tankarna, fokusera på ett mellanår i Zweite Bundesliga och komma tillbaka starkare. "Immer wieder, immer wieder VfB!"
