VfB förlorade semifinalen. Frankfurt till final
Fullsatt i Stuttgart. "Volles Haus" och vilket liv.
Det var pyroteknik, sånger, studsande fans och ett fantastiskt liv. Commando Cannstatt drog igång det och Frankfurts fans svarade. Ibland dominerade Frankfurts fans med sin "Pippi-sång", men ofta hördes "Olé, OLé , VfB".
DEt var ett brutalt liv på stadion och två tränare med fullt fokus på Berlin. En Glasner med Hasebe-Ndicka och Tuta framför Trapp och Sebastia Rode som leder mittfältet med Kolo Muani på topp. VfB som tidigare, men med TIago Tomás från start istället för Enzo Millot.
Matchen startade i ett fantastiskt tempo från VfBs sida. Bollen rullade bra och VfB med hög press. Wataro Endo magisk centralt med fantastisk rörlese på mitten som bollvinnare och passningsspelare. Redan från start slet domaren upp det gula kortet vid flertalet tillfällen. Götze och Sow fick gult kort. För Götzes sida en mycket ovanlig sak, då han nästan aldrig plockar ett kort. Guirassy fick ett gult hos VfB också.
VfB ägde dock mest av spelet och efter en kvart kom en upprullning som ställde Tiago Tomás fri på kanten och han sköt in 1-0 bakom Trapp.
Strax efter kom VfB i fyra mot tre och Tiago Tomás fick bollen på mål igen, men den gången styrde Hasebe undan bollen.
Men Eintracht hittade tillbaka. Lugnade ned spelet och Kamada-Sow-Rode på mitten började lugna ned bolen, skickade upp Kolo Muani med bollar och vips störde Frankfurt lite mer. Bredlow fick dock inga bollar på sig utan bollarna styrdes undan av backlinjen. Efter en halvtimme byttes Mavropanos ut mot Zagadou pga skada och spelet avstannade något. Frankfurts bollinnehav ökade,men VfB slog snabbt om och hade yvå lysande kontringar då Vagnoman och Silas hade bollar som precis stoppades av Trapp.
Motståndarna stack upp i några farliga chanser och Bredlow fick göra en räddning, men mot slutet av halvleken, så var det VfB igen med ett par riktiga chanser, där Vagnoman löpte på en skottretur och vred bollen precis utanför mål.
En första halvlek i VfBs tecken. De imponerade med omställningsspel, snabba kantskiften och rakt spel. Samtidigt var Frankfurt bleka i spelet och var väldigt osynliga.
Andra halvlek
Frankfurt kommer rusande ur startblocken och tar över spelet rejält. Redan efter några minuter är belägringen total och efter fem-sex minuter kommer kvitteringen. Efter flipper-spel studsar bollen till N'Dicka som dunkar in bollen till 1-1.
Strax efter 2-1 till Frankfurt. Waldemar Anton och Kamada går i en duell, Kamda vinner, vrickar bort Karazor och skjuter in 2-1 vid stolpen bakom Bredlow intill stolpen.
Vad händer?
VfB ägde första halvlek och nu kliver Frankfurt fram med örnarnas fulla kraft.
Så kom även 3-1 efter en straff.
Nu var goda råd dyra för VfB, som gjorde vad de kunde för att reducera och fick in bollen genom Enzo MIllot, men strax efter kom dråpslaget då Borna Sosa blev utvisad.
Fanns nu tid för VfB, Jo de försökte och försökte och i den skälvande minjuten kom chansen. Efter ett inlägg så träffade bollen armen på N'Dicka. Men efter gransning så blåste domare Schlager för att inte ge straff och nu var matchen över.
Eintracht Frankfurt till final efter en väl genomförd andra halvlek. VfB krigade och krigade, men lyckades inte riktigt att komma i fatt, Borna Sosas röda kort försvårade det naturligtvis, men det mest positiva som jag tar med mig är känslan av att Hoeness har något bra att bygga på och att chansen att hålla oss kvar i BUndesliga blir större och större.
