VfB krossade Eintracht Braunschweig med 4-0.
Långsamt-långsamt börjar VfB Stuttgart få upp farten. Som en gammal Mercedes utan däck. Ungefär.
Efter Labbadias avgång, så har Thomas Schneider fört in lite mera glädje i laget, lite rakare linjer, rakare spel mot mål och en offensiv ådra som klubben, fansen och spelarna gíllar.
I helgen åkte laget till den ganska trevliga staden Braunschweig - i vilken jag faktsikt tillbringat några timmar, när jag åkte från Berlin till Würzuburg med tåg en gång - och det klassiska laget Eintracht Braunschweig eller die Löwen, som de så fint kallas i den tyska boken. Laget vann ligan på 60-talet; här har Hasse Borg spelat många hundra matcher och som nyligen uppflyttade så finns det ett mål- "Klassenerhalt". Just nu dock, ser det inte så lovande ut. Efter sex matcher(dvs innan matchen mot VfB), så låg man i botten med en poäng och efter matchen mot pojkarna från )chwaben, såg det ännu sämre ut.
Thomas Schneider fick se Thorsten Kirschbaum göra ligadebut i målet efter Sven Ulreichs skada. Boka och Werner klev in- Rausch och Abdellaoue ut. För den sistnämnde var detta tragik, då hans kusin Omar El Abdellaoui var på andra sidan planen. Hos Bruanschweig fanns också Eisen-Ermin; dvs Ermin Bicakcic, som är uppfostrad i Schwaben och gjorde ett par matcher i A-laget, men insåg sin begränsning och flyttade. Ifjol valdes han till Zweite LIgas bäste mittback och finns numera också i Bosniens landslag, så utvecklingen har inte stått still.
Matchen
Redan efter tre minuter var 1-0 nära. Traoré kom runt på kanten och skickade in den till Ibisevic, som från fem meter dock sköt rakt på målvakten Petkovic.
VfB var överlägsna. De vann boll tidigt, pressade högt och fyllde på med understöd och överflyttningar. Braunschweigs mittfält fick inte tid att bygga upp spelet och när man fick bollen, så följde meningslösa långbollar till Jacksom och Kumbela på topp. Den så normalt agile Bellarabi - som slog igenom stort i just Braunschweig för några år sedan, men som inte tagit plats i Leverkusen och lånats tillbaka till sin gamla klubb (nu skrev jag som Strömblad skulle berättat det- på tok för mycket, på tok för snabbt och fullständigt ointressant) - var den som hade mest spring i benen, men var i ett rätt fast grepp hos Gentner och den numera stabile Kvist. Här och var kom det ett slumpskott. Kumbela sköt något som möjligtvis kan betecknas som skott, men bollen landade i ett annat grevskap. Närmast var dock Kumbela som nickade en boll strax över.
1-0 för VfB kom efter 40 minuter. Den allt rörligare Maxim ställde upp sig vid en frispark till vänster om straffområdet och drog en stenhård boll mot mål. Där dock Ibisevic upp och skarvade in målet. Dennes sjätte mål på sju matcher.
Andra halvleken fortsatte med spelövertag för VfB och 2-0 kom rätt omedelbart, då Traoré sköt ett distansskott, som Petkovic inte kunde hålla. Maxim gick på returen och stötte in den i bortre hörnet utom räckhåll för målvakten.
Nu var det nästan ridå. VfB bemödade sig om att säkra ledningen; bjöd upp lejonen till dans något, men det blev inte något mål. Kumbela och Jackson dök upp och pressade Kirschbaum, men inget mål kom.
Istället punkterade Traoré matchen, då han väggade sig igenom med Gentner och lyfte upp den i taket bakom Petkovic.
Som extra lök på laxen, grädde på moset, fky in the ointment typ..så stötte Harnik in 4-0 strax före slutsignalen och klädde av lejonen hela skinnet och hängde upp det på tork.
VfB avancerade till en sjätteplats efter en stabil insats och jag måste tillstå att jag imponeras av VfBs offensiv. Båda ytterbackarna .- Sakai och Boka; tillsammans med inbytte Rausch trycker upp laget mycket bra. Gentner tar offensiva löpningar, Maxim briljerar med små konstnärliga Monalisor, Ibisevic ligger och lurar konstant. Bäst i dag var dock Ibrahima Traoré, som var inblandad i det mesta offensivt.
4-0 för VfB. Schwaben jublar. Igen.
