Resedagbok för resan till Barcelona-Werder Bremen
I september när jag köpte biljetterna till Barcelona-Werder Bremen kändes det som om det var lite av ett lotteri. Förra året var Barça klart för åttondelsfinal före sista omgången och kunde lugnt spela sista matchen med ett B-betonat lag och utan större engagemang. I år var det annorlunda - matchen gällde en plats i åttondelsfinal för båda lagen.
Söndag 3 december 2006.
Hela denna dag gick åt till att resa. Efter cirka tolv timmar med bil, tåg, buss, flyg, tåg och metro kunde vi kliva in på hotellet vid Liceu alldeles vid La Rambla. Det finns inte mycket att skriva om denna dag mer än att jag åt den dyraste halva tomat jag någonsin har ätit. I ärlighetens namn så ingick tre skivor mozzarella och en halv tesked pesto också i de 8.50 euro som jag fick betala, men ändå.
Måndag 4 december.
Traditionen bjuder att i Barcelona äter jag frukost på ett litet fik i La Boqueria, den stora och helt fantastiska marknaden mitt på La Rambla. På denna marknad kan jag gå runt i timmar och bara titta på allt som erbjuds. Idag fanns dock inte tid till detta eftersom det var dags för en tur till Camp Nou och en rundvandring på arenan och i museet. Jag har varit där tidigare, men det är ändå något jag ogärna missar när jag är i Barcelona. Turen kostar 11 euro för icke-medlemmar men är helt gratis för medlemmar. Man får gå helt i sin egen takt, vilket är skönt om man vill titta lite extra på något.
Det finns naturligtvis mycket att se på museet också och för varje besök upptäcker man något nytt. Gamla fotbollsspel från tiden före datorn, fantastiska pressbilder och just nu naturligtvis CL-pokalen. Det var fler tyskar än vanligt som gick runt på Camp Nou. Förmodligen var åtminstone en del Werder Bremen-supportrar som rest hit inför matchen i morgon.
För att lugna nerverna och tänka på något annat än allvaret i morgon kväll ägnades eftermiddagen åt icke-fotbollsrelaterade aktiviteter såsom besök i den gamla katedralen, vandring förbi Gaudís byggnadsverk la Sagrada Família och la Pedrera och besök på lucia-och julmarknad. Lite ovant var det att gå och titta på julsaker utan att frysa. Ovant men mycket behagligt.
Allt eftersom kvällen led anlände allt fler klädda i grön-vit-orange. De flesta var sympatiska, men tyvärr utmärkte sig en del genom ett fullständigt ohejdat råsupande. Jag har inget emot att folk tar något gott att dricka, men att i små och stora skaror totalt ohämmat supa sig redlös direkt ur literbuteljer på gator och torg är bara för mycket.
Tisdag 5 december
Denna morgon syntes inte supportergängen från gårdagen till, vad det nu kunde bero på. Vårt lilla sällskap ägnade förmiddagen åt att vandra genom Barceloneta och för att sedan tillbringa en stund på stranden. Att bo i en stad där det är badväder den 5 december skulle 
jag kunna leva med. Det är lite annat än det evinnerliga regnande som just nu pågår utanför fönstret. Efter lunch och lite ytterligare vandring i stan var det dags att åka till Camp Nou. Nu hade Bremenfansen vaknat och en ganska segerviss skara befann sig i samma metrovagn som vi. De sjöng frimodigt och förhoppningsfullt ”Baaaarça im UEFA-cup, Baaaarça im Uefa-cup” speciellt riktat till en ensam Barçasupporter som tappert försvarade sig och sitt lag. Han höll ställningarna ganska väl, men lyckades inte lura av de tyska fansen flera stationer för tidigt, vilket han försökte med.
När vi hade hittat våra platser på Camp Nou fick jag syn på jag tre glada, förväntansfulla och mycket trevliga Bremensupportrar (de var i alla fall glada före matchen när jag tog bilden på dem). Jag frågade om jag fick fotografera dem för att lägga ut bilden på SF och 
det gick bra. Jag har dock ett problem här som kanske någon vänlig läsare kan hjälpa till med. Mannen längst till höger på bilden gav mig sin mailadress så att jag skulle kunna meddela honom när bilden fanns på nätet. Problemet är att eftersom min plånbok blev stulen strax efter matchen försvann också lappen med adressen. Han sade att han hade någon släkting i Osby som också var Werder Bremenfan. Om någon känner till honom eller hans släkting i Osby kan ni väl skicka ett mail till mig så att jag kan försöka få fram ett meddelande till honom. Om någon känner någon av de andra två går det naturligtvis också bra. Min mailadress är e.jos@hotmail.com
Matchen kan man ju skriva en hel del om, men den har ju de flesta sett eller läst om så den behöver jag ju inte redogöra för. Det var en fantastisk stämning på Camp Nou. Ibland får ju Barças hemmapublik kritik för att den inte stöttar sitt lag, men den här aftonen gjorde publiken verkligen vad den kunde. Jag satt kanske dumt till, men jag hörde inte ett ljud från Bremens klack. Hemmapubliken överröstade allt. Jublet efter Ronaldinhos mål var helt sanslöst. Tyvärr satt vi vid fel ände av planen, under båda halvlekarna försiggick spelet vid norra målet och vi satt vid en av hörnflaggorna i den södra delen. Detta betydde att jag under första halvlek kunde detaljstudera hur en i det närmaste arbetslös Víctor Valdés gör för att hålla sig varm, och under andra halvlek kunde jag granska Tim Wieses ansträngningar för att nå samma syfte.
Efter matchen var det dags för en traditionsenlig öl på Hermanos, en liten bar nära tunnelbanestationen. Att ta en öl där tar precis lagom mycket tid för att den stora folkmassan ska hinna iväg med tunnelbanan så att man slipper den värsta trängseln. På tunnelbanan blev jag sedan av med min plånbok. Det är ju lite bökigt sådant där, men det var egentligen ingen större fara. Vi skulle åka hem nästa morgon och alla biljetter och pass låg på hotellet. Lite kontanter blev jag av med och diverse kontokort och bensinkort och så, men dem spärrade jag bara efter ett par minuter, så där fick de tji, tjuvarna. Jag har rest till alla möjliga städer och platser och blivit varnad för ficktjuvar men inget har någonsin hänt, så det var väl dags nu. Det fanns något positivt med hela historien. Jag fick tillbringa en del av natten till onsdagen med att sitta och öva mig i att prata katalanska med en mycket trevlig katalansk polisman. Han tyckte nog i och för sig att jag var lite konstig som reste från Sverige till Barcelona för att se på fotboll. Att jag dessutom kunde katalanska gjorde att han funderade ännu mer över om det stod rätt till i huvudet på mig. Varför lär man sig ett så litet och oviktigt språk frågade han mig. När jag dessutom berättade att jag försöker lära mig tjeckiska blev han helt övertygad om att den här människan är inte klok.
Onsdag 6 december
När jag framåt halvtvåtiden på morgonen vandrade mot hotellet hade Bremens klack blivit utsläppt från Camp Nou och de hade tagit sig in till stan. Nu satt de på barer och serveringar eller strövade runt i grupper, men väldigt tyst och stillsamt. De var förståeligt nog lite dämpade.
Några timmar senare var det dags för hemresa. Som tur var hittade jag lite pengar i fickorna så att jag klarade flygbussen till El Prat. Jag kunde till och med ta en café amb llet och en croissant på flygplatsen. I övrigt är själva hemresan inte mycket att orda om. Jag var nöjd med att jag hade kommit ihåg att ta upp returbiljetten till flygbussen från Arlanda i polisrapporten och tack vare det slapp jag att betala en gång till.
Barcelona är en fantastisk stad, det är bara jobbigt att resa därifrån. Åk dit och gå på Camp Nou, det är en upplevelse.
