Högt och lågt - Werder Bremen 2006
Några tankar om det gångna året. Denna lilla skrift gör inga som helst anspråk på att vara en heltäckande årskrönika, tvärtom, det handlar om mina egna högst personliga minnesbilder och funderingar kring Werder Bremen 2006.
Lågvattenmärken och egendomligheter
Naturligtvis finns det en hel del att sätta på minuskontot när man sätter sig och försöker tänka igenom året som gått. Vissa matcher fungerar det inte, till exempel mot Energie Cottbus nu under hösten. Visst borde Werder ha klarat mer än oavgjort i det fallet och visst borde de ha gjort bättre ifrån sig i andra fall. Det är sådant som svider lite en stund men som går över ganska snabbt – under större delen av hösten har det bara varit att kasta en blick på Bundesligatabellen så har det genast känts mycket bättre. Annat svider mer och under längre tid.
Champions League
Åttondelsfinalen 05/06.
Den här matchen skulle lika gärna kunna stå på pluskontot, men från minut 88 och framåt är den definitivt ett lågvattenmärke. Det är svårt att glömma Tim Wieses panikslagna blick när hade tappat en kassaskåpssäker boll och insåg vad som höll på att hända, liksom hans totala förtvivlan under återstoden av matchen och efter slutsignalen. Uttrycket att luften gick ur stämde på mig framför TV:n och givetvis i än högre grad på spelarna som under de sista minuterna trots detta försökte samla sig i en hopplös och mer eller mindre uppgiven kamp för att kunna kvittera. Vi vet ju alla att det inte lyckades och att CL-spelet var slut för säsongen 05/06.
Gruppspelet 06/07.
Förlusten på Camp Nou som innebar att CL-spelet var över för den här säsongen var förstås ganska sur, men inte tillnärmelsevis så bitter som förlusten på Delle Alpi. På Camp Nou var segern i ärlighetens namn aldrig inom räckhåll och egentligen inte ens det oavgjorda resultat som skulle ha säkrat en plats bland de 16. För mig personligen stod detta klart redan en och en halv timma före avspark när jag såg Barcelonaspelarna på cirka två meters håll då de gick från sitt hotell till spelarbussen. Det syntes hur tydligt som helst på den sammanbitna och djupt koncentrerade skara som gick förbi att de tänkte inte låta någon ta avancemanget ifrån dem. Visst, jag erkänner att jag är svag för FC Barcelona och vissa skulle kanske säga att jag är partisk här, men jag kan lova att ingen, inte ens en Real Madridsupporter, skulle ha kunnat undgå att se att Barçakillarna hade bestämt sig.
Ivan Klasnić
Det är ett lite egendomligt kapitel det här. I mars blev han petad och ersatt av Nelson Valdez och det klarade han inte riktigt av utan kritiserade Schaaf för det. Klasnić spelade sedan ett antal matcher under våren och gjorde ett inte obetydligt antal mål. Jag ska inte säga han gjorde mål i varje match, men det är inte långt ifrån. När höstsäsongen startade spelade han de två första matcherna från start för att sedan försvinna från startelvan. Sedan dess har han gjort inhopp i slutet av åtta matcher och varit helbänkad eller inte med i truppen över huvud taget under fem matcher. Han dök sedan upp i startelvan i höstsäsongens sista två matcher.
Tyvärr kan jag inte se Werder Bremens matcher, annat än i undantagsfall när jag får streamen att funka, så jag vet inte hur Ivan K. funkar på planen fullt ut i dagsläget. Men det kan inte hjälpas att jag nog tycker att det är en smula underligt att en kille som närmast öser in mål i slutet av en säsong, inte får spela mer än två matcher från start i början av nästa innan han blir petad och placerad i något som kan liknas vid en kylförvaring. Man kan jämföra med Raúl i Real Madrid som inte har presterat särskilt mycket på åratal, men ändå nästan alltid finns på plan. Det passar sig inte att börja spekulera om tänkbara orsaker till petningen här eftersom en sådan funderingsresa skulle kunna leda både hit och dit, och kanske – och förhoppningsvis – handlar det inte om något annat än dålig form.
Skador
Självklart måste dessa upp på minussidan, När det handlar om ett fotbollslag är det väl att betrakta som en stående punkt. Ett antal spelare har ju drabbats av bl a trasiga knän, muskler och fötter. Den skada som jag tycker var värst var emellertid Reinkes som var riktigt otäck. Bilderna på den blodige målvakten med den gula tröjan som var nästan rödfärgad var mycket obehagliga och när jag sedan läste att läkarna inte kunde säga i vilket skick han skulle vakna upp efter operationen blev det ännu värre. Som väl var gick det ju bra och han är tillbaka, även om han förlorade sin position som förstakeeper på kuppen.
Godis
Champions League
Även om det inte räckte riktigt hela vägen måste jag ändå ha Werders insatser i CL på pluskontot. I februari vann de hemma mot storlaget Juventus. Som ni säkert minns ledde Juve med 2-1 och trodde förmodligen att det var klart. Borowski kvitterade i minut 87 och Micud satte segermålet bakom Buffon fem minuter senare, på stopptid. I returen på Delle Alpi höll Werder Juventus borta från kvartsfinalen i 88 minuter. Jag kommer nog aldrig att helt komma överens med Tim Wiese, men i den här matchen gav han prov på ett målvaktsspel som var bland det bästa jag har sett. Killen var överallt och jag fattar inte hur han lyckades få armar, ben och kropp att räcka till för att hindra bollen att gå i mål på de chanser Juventus hade. Han var helt otrolig och därför var det naturligtvis ännu bittrare att det slutade som det gjorde. Det som hände i minut 88 kommer naturligtvis ingen, allra minst Tim Wiese själv att glömma, men det är viktigt att koma ihåg de 88 minuter av fantastiskt spel som föregick den där olycksaliga mikrosekunden.
I årets CL blev det som bekant ”bara” gruppspel. Insatsen här är trots det långt över godkänt. Tre av de fyra lag som hamnade i grupp A hör definitivt hemma i knockoutronderna, men spelets regler gör att bara två kunde gå vidare. Werder lyckades slå Chelsea hemma och spela oavgjort mot Barça, även om de fick lite hjälp av Puyol med målskyttet. Både katalanerna och londonborna blev rejält omskakade och det är bara att konstatera att i vilken annan grupp som helst hade Bremen gått vidare med god marginal. Lite tråkigt att det blev som det blev, men likväl en mer än godkänd insats.
Målrikedomen – och mittbacken
På de 17 matcher som har spelats hittills har Werder Bremen gjort 47 mål, det är ett snitt på 2,76 per match. Tre gånger, mot Mainz, Bochum och Frankfurt, har Bremen gjort sex mål! Det är fullständigt sanslöst. Man kan alltid diskutera om det beror på att motståndarna är dåliga eller att Bremen är bra, men jag tycker att vi stannar för det senare. Gör man sex mål i tre olika matcher i Bundesliga är man bra, så är det bara.
I detta sammanhang måste jag också ta upp Naldo, denne mittback som ligger trea i den interna skytteligan med sina fem mål. Att en mittback gör hattrick, som han gjorde mot Frankfurt kan inte höra till vanligheterna. Som jag ser det är det ett verkligt styrkebevis att inte bara forwards och ibland någon mittfältare hittar motståndarmålet utan att även försvararna är tillräckligt offensiva för att våga försöka komma till avslut. Heder åt de lag som inte spelar defensivt utan spelar en offensiv och publikvänlig fotboll.
Skador – eller frånvaron av
Kanske kan det verka lite konstigt att ta upp skador som något positivt för det är det så klart inte. Det som jag vill se som glädjande här är återigen Tim Wiese. Han drabbades av två svåra knäskador och var borta i 2 x 6 månader i tät följd. Han kom tillbaka precis i rätt tid för att kunna gå in när Reinke drabbades av sin svåra ansiktsskada, och har sedan hållit.
Jag är mycket medveten om att det finns betydligt mer att skriva om, både positivt och negativt. Insatserna i VM, matchen i våras som säkrade andraplatsen i ligan, Baumanns långdragna skada, "köp och sälj" av spelare med mera, med mera. Fyll gärna på, exempelvis i forumet, med fler höjdpunkter och bottennoteringar.
Ett Gott Nytt Werder Bremen-år!
