Tung förlust för Werder
Det blev ingen vinst i den fjärde matchen heller. Efter 0-3 mot Panathinaikos ligger Bremen sist i gruppen. Visserligen är inte avståndet ointagligt poängmässigt, men avancemang kräver inte bara att Werder vinner återstående matcher - övriga matchresultat måste också bli rätt.
Ibland blir man bara så besviken. När ens lag spelar på hemmaplan och trots speldominans under större delen av matchen knappt lyckas få till en enda målchans är det bara för mycket. Försvaret hade klara problem. Anfallet likaså. Panathinaikos – laget som har svårt att hålla tätt bakåt – lekte köttmur och släppte ingen jävel över straffområdeslinjen. Det ska medges att det är svårt, och tydligen i vissa fall omöjligt, att ta sig igenom dylika försvarsbefästningar, men en viss irritation över den totala oförmågan måste man få tillåta sig att känna. Det fantastiska spelet från i lördags, var (precis som förutspåddes i en tidigare artikel på den här sidan) som bortblåst.
Att förlora med 0-3 på hemmaplan är pinsamt, försmädligt, obehagligt och plågsamt. Jag förstår publiken som helt enkelt gick hem. Varför sitta i kylan på en fotbollsarena i norra Tyskland och frysa sig fram till den ofrånkomliga förnedringen, när man kan lämna eländet och gå och ta en öl i värmen på en trevlig pub.
Efter en mållös första halvlek fanns hoppet kvar. Werder dominerade och Wiese såg ut att ha en kväll när bollen gick hans väg. Men när grekernas första mål trillade in efter 55 minuter stod det nog klart för de flesta att det skulle bli svårt. Ett lag som förskansar sig i sitt eget straffområde redan vid 0-0 lär inte öppna upp när de har tagit ledningen.
Tre mål gör de, grekerna. Jag ska inte klandra en enskild spelare alltför hårt, men jag tvivlar på att Petri Pasanen tänker tillbaka på den här kvällen med någon större glädje. Vid det första målet blev han totalbortgjord av Mantzios, när denne skaffade sig skottläget. Och 0-3, spiken i kistan, styrde han i eget mål.
0-2-målet var vackert, det ska, om än motvilligt, erkännas. Karagounis sköt från straffområdeslinjen. Otagbart för Wiese och mycket snyggt.
Slutsatsen man tyvärr måste dra av det här är att Werder Bremen har en hel del att jobba på, och har haft det ett tag. Försvaret hade stora problem med Panathinaikos anfallare och drog på sig ett antal frisparkar i farliga lägen. Anfallet tog sig som sagt inte fram längre än till straffområdet. Möjligen hade en eller annan lite oväntad djupledslöpning kunnat lösa upp lite, men det fanns inte mycket av den varan heller.Det verkar sorgligt nog som om Hertha-matchen bara var en lyckträff som kunde väcka hopp för trötta supporterhjärtan för ett ögonblick. Men när man har börjat hoppas blir motgångens besvikelse ännu större.
Vad säger man efter en sådan här match? Werder hade inte en chans, kom knappt till ett avslut. Med det här spelet är det bara att konstatera att Werder Bremen just nu inte förtjänar att leka med de stora pojkarna i Europas finaste liga. Tåget till slutspel ser ut att inte ens stanna i Bremen i år. Teoretiskt sett finns naturligtvis en chans, men frågan är om den existerar i praktiken.
Som avslutning bör man kanske försöka att ingjuta någon slags hopp i sina läsare, men det är svårt just nu. Besvikelsen är alltför stor.
Matchfakta
Werder Bremen: Wiese – Prödl (46.Fritz / 69. Sanogo), Mertesacker, Naldo, Pasanen – Baumann, Vranjes (64. Hunt), Özil, Diego – Pizarro, Rosenberg.
Panathinaikos Athen: Galinovic – Nilsson, Vintra, Sarriegi, Spiropoulos – Tziolis, Simao, Gilberto, Gabriel (75. Moon), Karagounis (79. Goumas) – Mantzios (88. Salpingidis).
Mål: 0:1 Mantzios (58.), 0:2 Karagounis (70.), 0:3 Tziolis (83.).
Domare: Kassai (Ungern)
Publik : 35.968 stackare såg och frös under förnedringen på ett utsålt Weserstadion.
100% Werder (trotz allem)
