Innan det är försent
Sju matcher har Werder Bremen spelat hittils under säsongen. Sju poäng har man på kontot. Det är dags att agera nu, innan det är försent.
Vi spolar tillbaka bandet, datumet är den första September 2012. Efter att på bortaplan ha spelat imponerande mot ett starkt Dortmund, var man taggade ner till tårna när man på hemmaplan tog emot rivalerna HSV. När slutsignalen ljuder, har Werder Bremen levt upp till förväntningarna som man hade haft. Efter mål av Aaron Hunt, spelaren som skulle få sitt absoluta genombrott under denna säsongen, och Nils Petersen, lånet från Bayern, som äntligen skulle visa skeptikerna att han skulle platsa bland Bayern Munchens alla stjärnor, var succén ett faktum.
Nu hade lagmaskinen kommit igång sades det.
Men man kan aldrig vara säker när det gäller Werder Bremen, det är ett skottsäkert konstaterande; Två matcher senare, hade laget spelat bort två matcher totalt, den första mot Hannover, och den andra mot Stuttgart. Den som hade pratat om succé hade det inte enkelt nu. Det får inkludera mig.
Sedan matchen mot Stuttgart har tre matcher spelats, och tre poäng fixats.
Visst, man ska inte gå omkring och tro att laget har kommit så långt att det tar poäng i en match där Bayern Munchen står för motståndet, det håller jag, och många andra säkert med om.
Men när Werder Bremen inte ens kan presentera sig bättre mot Bundesligas sämst placerade lag, då har det gått för långt. Med andra ord; Den sämsta ligastarten på 14 år.
Men, nog med det. Att man inte löser problemen genom att tjata om dem, det vet alla om.
Därför presenterar jag nu min syn på de fyra lagdelarna, inte bara vad de har gjort för fel, utan också vad de behöver göra bättre.
Målvakt
Laget har fyra målvakter att välja mellan. Sebastian Mielitz, Raphael Wolf, Rickard Strebinger, och till sist veteranen Christian Vander.
De två sista kan vi räkna bort med en gång. Fighten om målvaktspositionen står mellan Mielitz och Wolf. Eller vi säger såhär, den borde göra det iallafall.
Frågan har länge varit aktuell, men den kunde inte vara mer aktuell än efter helgens förlust mot Augsburg; Förtjänar Sebastian Mielitz att få spela mer än Raphael Wolf?.
Frågan kan besvaras ur flera olika perspektiv, och frågar du tio riktiga Werderfans, får du med all säkerhet inte tio likadana svar. Men då tar vi en titt på statistiken. 13 mål har Sebatian Mielitz och Werder Bremen släppt in på sju matcher. Endast tre lag har släppt in mer mål.
Självklart ska inte målvakten behöva ta skulden för alla mål, självklart har de fyra försvararna, samt de resterande spelarna också sitt ansvar och sin skuld.
Men hur man än vrider och vänder på det, att Sebatian Mielitz har fått en ytterst tveksam start på säsongen, är för mig ett faktum.
Lösning
För att ta det kort. Låt Raphael Wolf få spela. Vi vet alla om att Mielitz har potential, om bara allt stämmer för honom. Nu har Mielitz, tillsammans med övriga spelarna i laget, kommit in i en negativ balans, och det krävs att en ny gnista tänds, för att man ska känna det där suget igen. Jag tror att såfort Mielitz får ta plats på bänken, och kolla in när Wolf står mellan stolparna, då kommer det där suget tillbaka, lika snabbt som det försvann.
Och då kommer den frågan vara lika bortglömd som den Svenska sommaren är.
Försvaret
Ni läste det tidigare. 13 mål på 7 matcher har Werder Bremen släppt in. Har jag fel, eller är vi inte tillbaka i det klassiska, ” vi gör många mål, men vi släpper in många mål också ” - filosofin. Problemet med den filosofin just nu, är bara att inga mål görs framåt, eller, ja åtminstone inte mer än vad laget släpper till i bak. Varför inga mål görs kommer vi till senare.
På pappret skulle våra fyra försvarsspelare, vara klassade som mycket bättre än genomsnittet i Bundesliga. Två landslagsmeriterade mittbackar, en landslagsmeriterad högerback, som dessutom spelade ett övertygande Em-slutspel i somras, plus en oerhört Bundesliga-erfaren veteran. Hade jag inte vetat om den aktuella situationen rent resultatmässigt, hade jag med en gång sagt att, den där backlinjen, den har Europa-nivå.
Och det sa jag också. Men nu står vi där. Theodor Gebre Selassie har inte imponerat på någon, och har därför blivit vän med bänken sedan ett par matcher tillbaka. Prödl och Sokratis står starka i varje match, men de klarar aldrig av att ta fram det där lilla sista som krävs för att nollan ska vara intakt. Clemens Fritz har jag svårt för. En mindre motiverad Kapten har jag inte skådat på länge. Dessutom har han inte mycket att bidra med rent spelmässigt. Nej, det ser inte ljust ut på försvars-sidan.
Lösning
Visst, ett nybyggt försvar tar alltid en viss tid på sig att spela in sig. Men på den här nivån, är det för mig inget alibi. Ingen av spelarna har drabbats av några mer allvarliga skador.
Ingen av spelarna har några riktiga besvär. Faktumet är helt enkelt att spelarna efter sju spelade matcher, fortfarande inte har insett att det handlar om fotboll. Fotboll är en sport där man kämpar för laget, man kämpar för att göra fansen glada.
Men den där motivationen, den där gnistan, den finns inte, tro mig den finns inte bland försvarsspelarna längre. Inte när man spelar som man gör under andra halvlek mot FC Augsburg. Nu är det upp till Thomas Schaaf att få dem att inse allvaret i situationen.
För det finns spelare på bänken som vill ut på plan och spela, och det skulle inte förvåna mig, om det blev verklighet, om den aktuella tendensen fortsätter.
Mittfältet
Marko Arnautovic och Eljero Elia. Kryddat med en revanchsugen Aaron Hunt, och en
spelsugen Kevin De Bruyne, och till sist en Zlatko Junusovic som minsann skulle visa vart skåpet står under denna säsong. Oj, oj, oj vad jag njöt av att läsa de där raderna, innan säsongen hade startat. Nu när man läser de raderna blir jag bara förbannad.
I stort sett har ingen levt upp till förväntningarna. Varför?. Svaret på den frågan har inte jag, och jag är tveksam på att de själva heller har det.
Än en gång, är det som att leta efter en nål i en höstack, när man ska leta efter ordet harmoni bland mittfältarna ute på planen. Nog med det.
Lösning
Det behöver lossna någon gång. Och då menar jag ordentligt. Arnautovic behöver rycka sig i kragen och sätta nån chans, efter att ha försökt femtielva gånger de senaste matcherna. Elia behöver bli mer konstant, senast jag checkade har han ju det där lilla rycket i benen som krävs, för att så smidigt komma förbi på sin vänsterkant.
Kevin De Bruyne har med sina tre mål varit en av de enda offensiva krafterna i laget.
Och med tanke på hans ålder, räcker det för honom. Men även han har potential uppåt, han har ju själv gått ut och sagt att ” Nivån i Bundesliga inte är något problem för mig”.
Alla dessa mittfältare behöver hitta tillbaka till gnistan och motivationen, som fanns där när man stod öga mot öga med HSV den första Septemer 2012.
Det är upp till dem själva.
Anfallet
Nils Petersen gjorde mål i matchen mot HSV. Vad som hänt därefter får han själv stå för. Nej, det har inte hänt någonting. Inte spelmässigt, inte målmässigt.
Joseph Akpala, spelaren som till en början såg ut att vara lösningen på alla problem, när han gjorde mål i debut-matchen. Ja, vad har hänt med han senn dess. Att påsta att han verkar harmonera med de övriga i offensivspelet, det går helt enkelt inte, det vet ni om som såg förra matchen.
Lösning
Ja, ni vet säkert redan om svaret. Motivation. Joseph Akpala kom för att pröva lyckan på en högre nivå, om man ger honom rätt tid och omständigheter kanske det kommer funka, men om han själv inte övertygar sig själv, är det ingen ide att han fortsätter.
Nils Petersen vet vid det här laget redan om att han är tusentals mil ifrån att ha Jupp Heynckes uppmärksamhet. Varför skulle han ha det, när han sitter på bänken när laget möter FC Augsburg. Han kom till Werder Bremen för att visa något han uppenbarligen inte har visat förut. Om han inte visar det på planen snart, då kommer Thomas Schaafs tålamod vara slut för gott.
Alternativ finns inga, därför är det bara dags att de visar lite jävlar anamma. Nån annan lösning finns inte.
Slutord
Jo, ja vet, man får inte glömma bort tränarens roll i situationen. Men den här artikeln var riktad åt spelarna. Det är dem som är laget, elva spelare som går in i varje match.
De borde veta om att ödet inte är något alibi i fotbollen.
En vis man sa en gång, se till att du aldrig behöver förlita dig på ödet. Ligg ett steg före i varje beslut du gör i livet.
Det finns ingen spelare i Werder Bremens startelva som har tagit lärdom av de orden.
Snart är tiden ute, om laget inte kommer ut ur den negativa tendensen snart, då skulle det inte förvåna mig, om vi får åka och möta motståndare som SSV Jahn Regensburg nästa säsong. Det är dags att ta tag i problemen nu grabbar.
