Reseberättelse: Tag der Fans i Bremen

Sen semester i år gav mig möjligheten att för första gången närvara i Bremen under Tag der Fans. Det blev fem dagar i den grönvita staden, jag menar till och med polisen och vägskyltarna är grönvita, ja jag tror på konspirationer. Jag började vistelsen med det klassiska, ta lite kort på stadsmusikanterna och på Rolandstatyn. Varvade promenader på sjukt mysiga Böttcherstrasse med halvliters Becks på diverse olika uteserveringar.  Jag hade bokat vistelse på ett hotell beläget nära Hauptbahnhof, en bra grej att göra om man har tänkt vandra mycket i Bremen, stationen ligger så pass centralt och det är väldigt lätt att navigera benen därifrån. 

 

På lördagen tänkte jag att jag skulle vara i god tid till Tag der Fans som drog igång vid klockan ett, jag var där en timme innan men det var redan då tusentals människor som faktiskt köade in till det inhägnade området där de olika scenerna, stånden och spektaklen hölls.

I ett av reklamstånden satt Avdic, Arnautovic och Stefanovic och skrev autografer, köerna till att faktiskt kunna få en autograf var för långa, jag bestämde mig istället för att skaffa en bra plats vid den stora scenen inför den stora truppresentationen där varje spelare kom att presenteras en efter en uppspringandes på scenen i ett extremt jubel. Mest jubel fick utan tvekan Mieletz, Arnautovic och Elia, de två sistnämnda är utan tvekan de stora fixstjärnorna i staden. Självklart bjöd presentationerna också på det klassiska uppbyggandet där speakern förtäljer förnamnet och fansen skriker efternamnet. Ja, förutom i Sokratis fall, där blev förnamnet ”So” och efternamnet ”Kratis”.

 

Andra saker man kunde sysselsätta sig med under dagen var att tävla mot andra fans om vem som skjuter hårdast, vara med i utlottningar, köpa t-shirts och annat för reducerade priser, dricka Becks, äta Bratwurst, besöka spelarbussen och mycket annat, det var inte svårt att fördriva ett gäng timmar, tvärtom. När presentationerna var över gav jag mig bort till arenan för att dels hämta ut min förbeställda biljett och sedan göra entré på Weserstadion. En sak att tänka på nu för tiden är att de inte tar emot kontanter för inköp av dryck och mat på arenan utan man måste ordna ett typ av Werderkort som man laddar med minst fem euro och uppåt. Gör man inte det blir man helt utan förfriskningar.

 

Aston Villa var alltså på besök och som troligtvis alla redan vet slutade matchen 3-3, det kunde ha blivit mer till Bremens fördel då chanserna var rätt många under andra halvlek där Villa inte alls hängde med. Füllkrug, Elia och Hunt stod för målskyttet. De Bruyne kan för övrigt vara den bästa unga fotbollspelaren jag någonsin har sett live, han kommer bli en av världens bästa inom några år, helt övertygad. Bremens försvar sjabblade ibland, men man är liksom van vid det, hur illa det än låter. Sen var det alltid kul att se Given, Bent och Ireland också, tre riktigt bra spelare i världsklass som Villa hade flugit över till Weser.

 

Dagen efter passade jag på att besöka Wuseum också, en härlig upplevelse att se alla lagbilder, särskilt från tidigt 90-tal med Basler, Bode, Eilts och så vidare, de spelarna som gjorde att jag en gång i tiden började hålla på laget. Stadsmusikanterna i grönvitt var också en mycket roligare kreation än originalet i centrum.

 

Jag hoppas fler utav er Werder-anhängare har möjlighet att åka på en Tag der Fans i framtiden, himla trevlig stämning och det är inte alls svårt att känna sig som hemma trots att man inte känner en kotte, alla är där i samma syfte, hylla sitt lag.

Lebenslang grünweiss, jag känner på mig att topp 4 absolut inte är omöjligt i år, inte med den truppen vi har. Elia och De Bruyne kommer visa sig vara enormt bra nyförvärv. Staden och människorna känns väldigt optimistika och de hånar fullständigt den niondeplats vi tog senast. Hela Bremen tror på Champions League spel nästa år. 100 % Werder!