Werder Bremen - Freiburg1 - 2
Matchrapport: Werder Bremen - SC Freiburg
På matchdag 28 tog Werder emot SC Freiburg på finaste Weserstadion. Efter ett ledningsmål genom en premiärmålskytt tappade Werder dock ledningen då Ole Werners lag inte lär sig av sina tidigare misstag och därför står vid sex raka matcher utan vinst nu
Bortlagaget reste med visst självförtroende till Weserstadion då man i senaste omgången visserligen föll 1–0 mot Bayern München, men bara få dagar innan besegrat de regerande mästarna i cupkvarten. För gästerna lever drömmen om andra cupfinalen i klubbens historia såväl som drömmen om spel i Champions League nästa år.
För oss i Bremen var stämningen inför matchen återhållsam. De senaste veckorna såg överlag inte särskilt bra och poängrika ut. Visserligen gjorde vi ingen dålig match mot Mainz förra veckan, men det syntes att de gamla slarvfelen i försvarsspelet satt kvar. Att det dessutom med Niclas Füllkrug saknades Bundesligas främste målskytt denna säsong (16 mål) gjorde uppgiften inte enklare att plocka de första tre poängen på sex matcher.
Som Füllkrugs ersättare fick Maximilian Philipp, lånet från Wolfsburg, göra sin första match från stört för oss grönvita. Därigenom fick vi in en kreativ anfallare och det skulle bli spännande att se hur coachen Ole Werner tänkt för att kompensera bortfallet av en naturlig spetsanfallare med en iskallt målinstinkt som utgör Füllkrug. I övrigt fick samma första elva Ole Werners förtroende som också fick stå på planen från start i matchen mot Mainz.
Redan före matchen blåstes igång fick jag gåshud när Freiburgs Maxi Eggestein med ett stort leende på läpparna hälsade på sina gamla lagkamrater i spelartunneln. Freiburgs nummer 8 har nämligen ett långt förflutet i Bremen som började som tonåring när han anslöt till Bremens ungdomsakademi. Nu återvände han för första gången sedan övergången till sitt gamla hem.
En jämn första halvlek som gav hopp om en bra helgkänsla
Efter att Badstübner hade blåst igång matchen var det till en början ett lugnt antastande av båda lagen. Båda tilläts närma sig det andra målet utan att det uppstod några större chanser som målvakterna hade svårigheter med. Philipp gjorde det bra offensivt; han stod för ett och annat avslut samt bra iscensättande av sina lagspelare och fungerade väl i den offensiva matchplanen som påminde om Werders spel förra året när lagets snabba one-touch fotboll var nyckeln till uppflyttningen till Tysklands bästa liga. Stundtals fick vi även i matchen mot Freiburg se framgång med det snabba spelet framåt tack vare flexibilitet som framförallt erbjöds genom att de två innermittfältarna Leo Bittencourt och Jens Stage fyllde på i straffområdet när Bremen hamnade i anfallszonen.
Spelet bakåt var dock mindre övertygande fram till mitten på första halvleken. Lagets pressing i den offensiva zonen skedde för sent och okoordinerad och störde därför inte Freiburg i sin speluppbyggnad. Detta var delvis även resultatet av att Philipp helt enkelt inte är van vid Bremens spelstil och att orket för det outhärdliga pressande mot motståndarnas backlinje inte finns hos honom. Som resultat hamnade hela laget väldigt djupt ner mot det egna straffområdet till en början. Freiburg lyckades dock inte dra dessa brister tills in fördel. De gångerna Freiburgs skickliga yttrar dribblade förbi det tättstående försvaret fanns det alltid en av våra försvarare som kunde rensa sista passningen mot en avslutande spealre. Så förblev den italienska landslagsmeriterade Vincenzo Grifo den som var närmast ett ledningsmål för gästerna med sin halvhöga frispark.
Mot andra halvan av de första 45 hade Ole Werner tjatat tillräckligt mycket och Bremen spelade en bättre boll som ökade hoppet om ett ledningsmål för de grönvita. Trots att vi inte fick resultat för våra ansträngningar var jag nöjd med lagets insats när halvtidssignalen lät. Däremot var det svårt att avgöra om vårt spel ställde Freiburg inför stora problem, som i så fall främst tog sig till uttryck i speluppbyggnaden, eller om bortalaget i söndags inte spelade som den Champions League aspiranten de egentligen är.
Snabba mål inledde matchen andra halva
När många åskådare precis höll på att skynda tillbaka med sina påfyllda öl efter att ha hört signalen som inledde andra halvleken, blev spelet mycket mer turbulent. Ett långskott av Grifo blockades av Nicklas Stark i straffområdet, en situation i vilken många i Freiburgs manskap genom vilt gestikulerande och skrikande försökte förmedla till domaren att Starks hand minsann rört bollen i straffområdet. Att Freiburgspelarnas fokus en kort stund låg på annat än spelet utnyttjade Bremen smart. Via en fantastisk långboll av Marvin Duksch adresserad till Bittencourt startades den snabba omställningen. Genom sin fart och bollskicklighet kunde vår nummer 10 hålla de två medföljda försvarare på distans när han närmade sig Freiburgs mål. Precis innan hans löpning hade lett honom till en utrusande Mark Flekken, passade Leo skickligt med en no-look-passning bollen till höger. Ingen av de hemjobbande försvararna fick chansen att nå bollen innan Philipp, som hade följt med hela vägen, fick skicka in bollen i det tomma målet ur fem kort distans.
Fan vad härligt det var att se Philipps glädje över målet. Ända fram till Sverige kunde man se han otroliga lättnand och hur mycket målet betydde för anfallaren som varit så hårt kritiserad efter att ha gått mållöst i över ett år. Och så skulle hans första mål för oss falla just i matchen mot Freiburg, laget där han växte fram till en av Tysklands hetaste anfallstalanger för bara ett par år sen.
Målet gav dock inte riktigt den tryggheten som behövdes – eller gav den kanske för mycket trygghet? Freiburg ökade såklart pressen och blev klart spelbestämande. Visserligen kom vi till farliga kontringssituationer, men Freiburg var närmare en snabb kvittering. Däremot störde jag mig över att Bremen tillät att det blev mycket hit-och-dit fotboll, vilket är märkligt då risken för att få ett snabbt omställningsläge emot sig ökade påtagligt.
Man klagade dock inte på Philipps otroliga avslut när han medelst en fin bicykleta gjorde det bästa ett dåligt placerat inlägg. Synd att Flekken i sin tur presenterade en otrolig målvaktsräddning och därigenom förhindrade Werders snyggaste mål för säsongen. Kort därpå, klockan visade 67 spelade minuter, hände istället det som alltid händer, det oundvikliga. Bundesligas tredje sämsta försvar släppte in ett mål igen. En långboll hittade Freiburgs anfallare Roland Sallai som ostörd kan dunka in bollen på volleyn.
Matchbilden förblev vild då båda lagen nu jagade målet som skulle inneburit övertaget i matchen. Till slut, fyra minuter efter kvitteringsmålet, var det då en Bremen-född spelare som satte dit ledningsmålet med en välplacerad nick som kysste högerstolpen på vägen in i mål. Synd bara att Lucas Höler spelar för Freiburg och gästerna därmed tog ledningen som de sedan förvaltade bra fram till slutsignalen.
Vad kan vi ta med oss till nästa match?
Beträffande båda målen måste vi snacka om vårt försvarsspel igen. Det kan inte angå att om vi väljer att tillåta motståndaren slå långbollar mot boxen, att vi då inte har koll på de tilltänka mottagarna för sagda långbollar. Att Freiburg lyckades göra två mål på lägen som gav laget XGoal statistik på 0,5 mål (!) säger allt om Bremen "försvarsspel" just nu.
Lagets reaktion efter målen? Ja, den lät mycket kvar att önska. Jag såg ingen som var arg, ingen som skrek på sina lagkamrater för att vi precis gett bort en 1–0 ledning på fyra minuter genom att göra samma misstag som vi snackat om efter varje match sedan förra året. Det är i det ögonblicket jag saknade Füllkrug som mest. I slutändan får vi därför skylla oss själva att vi inte blev nog farliga i matchens slutskede för att tvinga fram ett kvitteringmål.
Passiviteten i försvarsspelet kombinerat med att motståndarlaget alltid kan räkna med att åtminstone en Bremenspelare inte är nära nog sin gubbe för att störa honom vid avslutet, förblir vår stora akilleshäl. Spelet framåt såg ju ändå helt okej ut, även med tanke på vilken kaliber Freiburg ändå är. Men om vi i de kommande matcherna mot våra direkta konkurrenter fortsätter tillåta motståndarna att utnyttja denna akilleshäl, är vi plötsligen djupt inne i kampen om att hålla oss kvar i ligan.
Vi har alltså inget annat val än att vinna nästa helg när uppskattningsvis 10 000 gränvita supportrar kommer bege sig mot Olympiastadion i Berlin för att heja fram Werder till en vinst över ligajumbon Hertha. Det låter kanske lovande att möta jumbon, men underskatta inte laget från huvudstaden. De har för en gångs skull inte sina supportrar emot sig och precis engagerad klubbikonen Pal Dardai för tredje gången som huvudtränare. Vi kan vänta oss en riktig kamp mot en defensiv, hårt slitande motståndare till Bundesligas primetime på lördag kl. 15.30.
Forza SVW!
