Werder Bremen - Bayer Leverkusen2 - 6
Werder Bremen - Bayer Leverkusen: 2 - 6
Werderförsvaret kollapsade i Moisanders frånvaro
Ett sent återbud från Niklas Moisander tvingade Florian Kohfeldt att inför söndagens hemmamatch mot Bayer Leverkusen kasta om i den fyrbackslinje han ställt upp med i näst intill varje tävlingsmatch under 2018 (Augustinsson - Moisander - Veljkovic - Gebre Selassie). Lösningen blev en uppställning med tre mittbackar; både Marco Friedl och Sebastian Langkamp fick göra Milos Veljkovic sällskap i mittförsvaret. Augustinsson och Gebre Selassie flyttades samtidigt upp en bit i banan och fungerade i praktiken som yttermittfältare. En stor omställning från den trygga, stabila fyrbackslinje som Kohfeldt byggt sin startelva kring. Ett rakt byte från Moisander till Langkamp hade varit mer logiskt, men Kohfeldt valde att chansa på en formation där två tredjedelar av backlinjen inte startat en enda match under hösten. Djärvt. Och förmodligen fel. Werder låg under med 0-3 i halvtid. Det var inte ett resultat som speglade matchbilden. Werder hade flertalet chanser och trummade på med sin vanliga anfallsglada fotboll framåt (dock utan utdelning), men var på tok för slarviga på mittplan och i försvaret. Individuella misstag och dålig markering låg bakom 0-1 (även om det går att hävda att Werder blev blåsta på både en hörna och ett inkast inom loppet av några sekunder strax innan målet). Vid 0-2 släpper Pavlenka en onödig retur rakt ut i banan, och vid 0-3 får en totalt omarkerad Bellarabi smärtsamt mycket tid och plats på sig att lobba in bollen och av allt att döma döda matchen. 0-3 i halvtid, och det trygga grönvita försvaret var som bortblåst.
Kohfeldts experiment misslyckades således totalt, och inför andra halvlek genomfördes ett väntat byte: Friedl ut - Pizarro in. Tillbaka till 4-3-3, det system som skördat så många poäng i höst. Jakten var inledd, och Werder tog tag i taktpinnen efter paus, även om det inte var någon större dominans. Men efter ett par halvchanser klev Claudio Pizarro fram och placerade in 1-3 efter en timmes spel. Målet ger Werder ny energi, och i anfallet efter målet vinner Pizarro en hörna som Yuya Osako efter visst tumult får in i mål. Målet vinkas dock bort för offside, bara för att godkännas efter kort videoanalys. 2-3 i minut 63 och matchen var vid liv igen. Publiken vaknade och kände att en osannolik vändning var inom räckhåll.
Efter ett par minuter av grönvit press stack dock gästerna emellan med en kontring där en farlig djupledsboll friställde Kai Havertz. Sebastian Langkamp hann inte alls med och Havertz kunde chippa in 2-4. Bara ett par minuter senare kunde gästerna döda matchen när Pavlenka missbedömer en hörna och Langkamp misslyckas med sin markering av Dragovic på bortre stolpen, och stöter in bollen i eget mål i sitt försök att rensa undan den. Förnedringen fortsatte bara fem minuter därefter när Langkamp, störd av Havertz, gör exakt samma sak en gång till på ett inspel från höger. 2-6 i minut 77. Dragovic och Havertz tillskrivs målen, men Langkamp var av allt att döma sist på bollen i båda lägena. Efter 20 starka minuter kollapsar alltså även fyrbackslinjen, och Werder blir utan poäng i Kohfeldts första förlust på hemmaplan.
Det är lätt att fråga sig vad som händer om Moisanders skadebekymmer blir långvariga. Med Moisander släppte Werder in 8 mål på 8 matcher. Utan Moisander släpper man in 6 i en och samma match. Att Werder byggt mycket av sitt spel på en mycket väl samspelad backlinje är ingen hemlighet, och att Moisander varit den defensivt viktigaste spelaren i den backlinjen har länge varit självklart. Men att ersättarna skulle vara så totalt oförmögna att leva upp till Moisanders nivå är överraskande. Att laget behöver en komplett backlinje är alldeles uppenbart, och den till synes stora oförmågan att prestera med en annan uppställning kommer sannolikt att vara en svaghet hos Werder säsongen igenom. Kohfeldt har visserligen fått ordning på saker och ting i defensiven, men om allt ska stå och falla med att alla håller sig friska är det hela inte mycket värt. Skador kommer att uppstå, och då måste man vara bättre förberedd än vad Werder var ikväll. Sebastian Langkamp värvades in för att vara en trygg och rutinerad ersättare i lägen som detta, och att han gör en sådan katastrofinsats är oroväckande. Ytterbackarnas roll är också intressant att nämna här. Både Gebre Selassie och Augustinsson är starka offensivt och är mer eller mindre alltid delaktiga i anfallsspelet. Det finns således utrymme för dem att falla ned i banan. Att de inte ger det defensiva understöd till innerbackarna som med all önskvärd tydlighet behövdes är ett underbetyg.
Närmast väntar en finfin chans till revansch: Weiche Flensburg borta i cupen. Matchen spelas i Flensburg på onsdag 18:30. Nästa Bundesligamatch är Mainz borta, nästa söndag 18:00.
