Spelarpresentation: Carmelo Anthony
Efter ett par omgångar NBA 09, och ett spontant infall, så tycker jag att det vore på sin plats att presentera en av dagens stora stjärnor lite mer ingående. Jag har valt att bortse från insatser i Team USA, och bara fokusera på NBA-karriären.
Vi backar bandet till den 29 maj 1984, och förflyttar oss till New York. Den dagen föddes Carmelo Kiyan Anthony. Carmelo fick då växa upp utan sin pappa, som dog i cancer när Carmelo var 2 år gammal, och vid 8 års ålder flyttade familjen till Baltimore där han gick på Towson Catholic High School de första 3 åren.
Sitt sista år på highschool valde han dock att gå på Oak Hill Academy i Virginia, som inhyst en rad intressanta spelare: Michael Beasley (Miami) , Rajon Rondo (Boston), Josh Smith (Atlanta) och Stephen Jackson (Golden State) är bara några av namnen som blivit, eller kommer att bli, framgångsrika i NBA.
Anthony spenderade också en säsong på Syracuse University i staten New York, där han under säsongen 2002-2003 snittade 22,1 poäng och 10 returer/match, och huvudtränaren för Syracuse, Jim Boeheim, sa att Carmelo Anthony var:
”by far, the best player in college basketball. It wasn't even close. Nobody was even close to him last year in college basketball”.
Intentionen för Carmelo var att han skulle köra två eller tre säsonger med Syracuse, men det infann sig någon slags mättnad, han tyckte att han hade uppnått sina personliga mål, och gjorde sig tillgänglig för den kommande NBA-draften 2003.
NBA
Anthonys karriär i NBA började den 26 juni 2003 i Madison Sqaure Garden. Där hölls den årliga NBA-draften, en årgång som utan tvekan kan sägas vara en av de bästa på länge. Bara i första rundan gick namn som LeBron James (nr.1, Cleveland Cavaliers), Carmelo Anthony (nr. 3, Denver Nuggets), Chris Bosh (nr.4, Toronto Raptors), Dwyane Wade (nr.5, Miami Heat), David West (nr.18, New Orleans Hornets) och Josh Howard (nr.29, Dallas Mavericks).
Att LeBron James, fenomenet från St.Vincent – St. Mary High School, skulle gå först var väl USAs sämst bevarade hemlighet, men att Detroit Pistons (som draftade som nr.2) plockade Darko Milicic var överraskande. Valet kan, nu i efterhand, sägas vara riktigt klantigt (för någon bra NBA-karriär har ju inte Milicic haft direkt), men så är det med draften. Vissa val faller väl ut, vissa gör det inte..
Hur som helst, Anthony plockades till ett Denver, som tillhörde bottengängen i ligan, men han lät sig bli omtalad tidigt. I sin sjätte NBA-match, mot L.A. Clippers, satte han 30 poäng och blev med denna notering den näst yngsta i NBA-historien som satte 30 poäng eller mer i en match (bara en viss Kobe Bryant var yngre..). Anthony blev också den fjärde i NBA-historien som tog hand om samtliga sex nomineringar till ”Rookie of the Month". (De övriga tre som gjort detta var David Robinson, Tim Duncan och LeBron James).
Utöver detta, så blev han, efter 41 poäng mot Seattle SuperSonics, också den näst yngsta spelaren att göra 40 poäng eller mer i en match. Anthony avslutade sin första säsong med att snitta 21 poäng/match, vilket gav honom en tolfteplats i ligan och han kom tvåa i omröstningen till Rookie of the Year, bakom LeBron James.
Anthony kom som sagt till ett Denver, som säsongen innan avslutat med 17-65 i kolumnen, med Anthony i laget gick man till 43-39, och man tog därmed hand om sista slutspelsplatsen i Western Conference. Man åkte dock ut i första omgången mot det då tippade topplaget Minnesota Timberwolves, som slog ut Denver med 4-1 i matcher.
Säsongen därpå, 2004-2005, hamnade Anthony på ett liknande poängsnitt när han avslutade säsongen med 20,8 poäng/match, och återigen tog man sig till slutspel, nu med ett förbättrat resultat (49-33). Detta genererade en sjundeplats i Western Conference, och man ställdes då mot San Antonio Spurs. Precis som säsongen innan, fick man dock respass efter 4-1 i matcher.
2005-06 utökades poängsnittet, och Anthony avslutade säsongen med 26,5 poäng, 2,7 assist och 4,9 returer/match. Hans poängsnitt gav honom en åttondeplats i ligan, och Denver vann för första gången Northwest Division, och i slutspelets första runda ställdes man mot Los Angeles Clippers, och samma gamla visa upprepade sig, när Clippers slog ut Nuggets med 4-1 i matcher.
2006-07 blev en lite kortare säsong än väntat för Anthony, och detta kom att bero på den 16 december i New York. I ett möte mellan New York Knicks och Denver Nuggets blev det fullständig kalabalik, efter att J.R. Smith blivit foulad i ett layup-ögonblick av Mardy Collins, och Anthony valde att försöka ”lösa” det hela, genom att slå Collins i ansiktet. När allting lugnat ner sig, skickades 5 spelare från vardera lagen av banan, och efterräkningarna blev att Knicks & Nuggets åkte på $500,000 i böter, samt att 7 spelare fick splitta på 47 matchers avstängning, däribland Carmelo Anthony, en av uppviglarna till bråket, som stängdes av i 15 matcher.
Några dagar efter ”the New York-riot” (min egen benämning på det hela, författarens anm.) släpptes en tradebomb i ligan. Denver & Philadelphia hade kommit överens om en trade som skickade Andre Miller, Joe Smith & två förstarundsval i draften 2007 till Philadelphia, och i motsatt väg gick Ivan McFarlin (som waivades kort efter traden) & Allen Iverson. Denver ville skapa en superduo med denna trade, men Iverson och Anthony fick spela sin första match tillsammans den 22 januari, då Anthonys avstängning var över. Duon firade detta genom att tillsammans stå för 51 poäng (Anthony 28, Iverson 23 poäng).
Denna säsong fick Anthony också göra sin debut i AllStar-laget, när han och Josh Howard fick ersätta skadade Yao Ming & Carlos Boozer, och Anthony var den första från Nuggets att representera AllStar-laget sen säsongen 2001, då Antonio McDyess gjorde detsamma.
Anthony var nog ganska revanschsugen efter sin 15 matchers frånvaro från ligaspel, för när säsongen var över hamnade han på en andraplats i ligan med sina 28,9 poäng, endast slagen av Kobe Bryant.
För andra gången på tre år, ställdes Denver mot San Antonio Spurs i första rundan av slutspelet (Denver slutade 6:a i ligan och San Antonio 3:a), och för fjärde gången i följd åkte man ut slutspelet med 4-1 i matcher.
Fjolårssäsongen, 2007-2008, slutade väl ganska bra för Carmelos del, då han nominerade som startman för Western Conference AllStar, och han avslutade säsongen på en fjärdeplats i i ligan i poäng per match, med sina 25,7 poäng/match, samt 7,4 returer/match.
Den stenhårda Western Conference var oerhört jämn, och Denver knep den sista slutspelsplatsen med 50-32 i kolumnen. 50-32 är också den högsta noteringen för ett slutspelslag på plats 8, och det är också första gången som samtliga åtta slutspelslag i en Conference har 50 vinster eller mer.
Med denna plats fick man också en taskig lottning, då Nuggets ställdes mot suveräna Los Angeles Lakers och här hade man ingen chans, utan man fick respass i första rundan, för femte året i rad.
Under denna säsong, så har Denver genomfört förändringen att Iverson försvunnit och Billups tillkommit, vilket har förbättrat Denvers, och Carmelos, spel. Vilket också var synligt i den fantastiska matchen den 10 december när Denver hemmaslog Minnesota, då Carmelo tangerade ett rekord för flest poäng i en quarter, när han satte fantastiska 33 poäng i tredje quartern och delar nu det rekordet med George Gervin.
Vad är då Carmelos styrkor? Så som jag ser det, även om jag är extremt subjektiv i denna presentation, är att Anthony har i princip allt som en stjärna ska ha. Han skjuter bra, han har utsökt bollbehandling, han är stark under korgarna och han är en riktigt grym lagspelare, som sätter laget framför sig själv i många av situationerna. Han har också de fysiska förutsättningarna för att lyckas. Med sina 2,03 m och en matchvikt på 100 pannor, så är han en vältrimmad kugge i Denver-maskineriet, och nu när inte Iverson är kvar, så är Anthony Nuggets ”franchise player”, ett ansvar som han kan axla och han kommer säkerligen växa med uppgiften och bli än bättre.
Men givetvis finns det också svagheter. Anthony är förvisso en bra skytt, men 3poängsskyttet kan fortfarande utvecklas till det bättre, och kanske måste välja sina tillfällen bättre. Och även om det inte hänt på senare tid, så går det att få Anthony ur balans och Knicks-matchen 16 december 2006 var ett exempel på att Anthony måste hålla sig lugn och inte ”go bananas” som han gjorde då.
Svagheterna är dock något som går att arbeta bort, och med tanke på att Carmelo Anthony endast är 24 år gammal, så kommer han vara en av ligans stora stjärnor i många år framöver, och kanske kommer han att kunna leda Nuggets längre i slutspel än tidigare säsonger?
Fakta:
Namn: Carmelo Kiyan Anthony
Längd/vikt: 2,03 m / 100 kg
NBA-klubbar: Denver Nuggets (2003-)
Poängsnitt, NBA-karriären (2008-2009 borträknad):
379 matcher, .462 (FG%), .294(3P%), 24,4 poäng/match, 6,0 returer/match, 3,4 assist/match.
