På plats i New York: Lakers-Knicks, The Game
Fullsatt arena, Lakers med Kobe i spetsen och ett par kändisspottings. Så summeras första kvällen i Madison Square Garden.
Ska sanningen fram så är jag inget religiöst Knicksfan, utan mer ett basketfan, med en försmak för Chicago Bulls. Då inte Chicago besöker staden som jag är i så får man ta det näst bästa och i ärlighetens namn var jag nog mest sugen på att se hur Kobe Bryant spelar i verkligheten. Nu när man är tillbaka på hotellet klockan 23.15 lokal tid så kan i alla fall jag konstatera att Mr. Bryant är ganska duktig.
Exakt en timme innan uppkast öppnas dörrarna till insläppet och folket rusar upp för trapporna. På varje våning står män som antagligen jobbat där sedan arenan byggdes. Dessa ska kika på biljetterna ännu en gång så att man inte hamnar på dyrare platser än man betalt för. Uppe vid gate 76 där jag ska in finns också de klassiska matställena med revbensspjäll och friterad mat i all oändlighet. Snabba steg förbi dessa och en vänstersväng så är man inne i det allra heligaste.
Den fruktansvärt stora jumbotronen möter en och logon med New York Knicks lyser värre än ett havererat kärnkraftverk. Nere på plan ser man ett par lirare som dröjt sig kvar efter första uppvärmningsrundan.
Pao Gasol i Lakers står och nöter postup-spel, kinesen Sun Jue skjuter treor och Trevor Ariza springer runt och skjuter i största allmänhet. På Knicks sida står Chris Duhon och matar skott medan Al Harrington skjuter straffar. Allt detta i ackompanjemang till en spansk hejarklack som skanderar ”Pao Gasol, Pao Gasol” så mycket de bara orkar. Dock utan att Pao hör dem.
En sak som slår mig är att Lakers kines Sun Jue, som nästan aldrig får spela, springer runt och skjuter treor och sätter minst 80 procent av dessa. Helt hysteriskt med andra ord. Killen skjuter i alla fall 40 treor som jag hinner se. Ha då i åtanke att han sitter så långt ner på bänken som man kan. Bra killar i den här ligan alltså.
Uppkastet startar matchen och precis som man förväntat sig så blir det rivstart från båda lagen. Kobe Bryant verkar vara ute efter att bevisa något då han samlar på sig 15 poäng i första quartern och 36 poäng under hela första halvlek.
Det som imponerar mest under första halvlek med hans poäng är att de flesta kommer utifrån och bara någon enstaka dunk. Visst hjälper det att man sätter 20 av 20 straffar också, men det är en annan historia. Att se Kobe spela är snudd på magiskt, i alla fall i den här matchen. Allt han gör verkar vara så enkelt. Han ser knappt ut att anstränga sig men ändå lyckas inte Knicks stoppa honom.
Publiken i arenan verkar också ha svårt att bestämma sig. Halva publiken buar när Kobe sätter sina skott, medan resten skriker ”MVP” så fort han ska skjuta straffar. Konstig publik minst sagt.
I andra halvlek är det samma visa. Kobe visar var skåpet ska stå och varje gång som Knicks kryper nära så lägger Lakers i en andra växel och drar ifrån igen. När slutsignalen går har Bryant slagit ett nytt rekord. 61 poäng är det mesta som en spelare gjort i MSG.
När Kobe byts ut med dryga tre minuter kvar ställer sig i stort sett alla i publiken upp och skriker ”MVP”. Och detta är på bortaplan! Tokig publik minst sagt.
Givetvis bidrog andra spelare med en del. Pao Gasol kastade i hela 31 poäng och tog 14 returer vilket är grymt bra. Sammantaget så var Lakers större på alla positioner och så fort Knicks försökte sig på något så svarade Los Angeles.
Fruktansvärt cool match där för dagen världens bäste spelare visade allt och lite till får vara klart godkänt.
Smått och gott från matchen:
Lakers Pao Gasol är otroligt lång, och inte minst smal. Hans vader ser ut som sugrör och han skulle nog må bra av lite tålyft för att få lite muskler på dem.
Lakers coach Phil Jackson kan vara den mest hjulbente människan jag någonsin sett. Det skulle utan problem gå igenom både bussar och bilar där emellan.
Lakers Sasha Vujacic måste klippa sig omgående. Hans frisyr är inte basketmässig, inte ens sportmässig. Håret är överallt och det ser enbart töntigt ut.
Lakers Kobe Bryant får många favörer av domarna. Motståndet behöver inte röra honom mycket för att han ska få foul och tar han ett stegfel här eller där så kvittar det tydligen.
Knicks coach Mike D´Antoni står upp och skriker matchen igenom. Är det inte uppmuntrande ord till sina egna spelare, så gnäller han på domarna.
Kändisspotting:
Följande kändisar fanns bland annat i publiken, som jag kunde se i alla fall.
Cheech & Chong: De gamla pundarna som fick otroligt stora applåder när de visades på jumbotronen.
Whoopi Goldberg: Kvinnan vars film ”En värsting till coach” visats tre gånger i veckan de senaste tio åren fanns på plats.
John McEnroe: Det gamle tennisesset njöt så länge det var jämnt i matchen, utan att klaga eller skrika allt för mycket på domarna.
New York Rangers Scott Gomes: Henke Lundqvists lagkamrat laddade inför sin egen match på torsdag med att se Knicks få stryk.
Reggie Miller: Den före detta storskytten Reggie Miller fanns på plats. Utanför arenan kunde man se klipp på storbild när hans före detta lag Indiana Pacers tampades med Knicks.
Spike Lee: Regissören som nästan aldrig missar en Knicksmatch var givetvis på plats också.
Nu är det snart dags att sova här borta och morgondagen bjuder på en riktig godbit. Som av ren händelse gick jag nämligen ut på nätet och kollade på biljetter till matchen mellan Milwaukee Bucks och New Jersey Nets imorgon. På biljettsidan hittade platser precis nere vid plan, i ena hörnet av planen närmare bestämt. En snabb titt på kostnaden och döm av min förvåning när en biljett gick loss på otroliga 33 dollar, alltså runt 250 kronor.
Jag behöver väl inte säga så mycket mer än att den bokades illa kvickt.
Ni hör ju själva. Courtside för 250 kronor. Sen spelar det ingen roll om det kanske inte är ligans absolut bästa lag som möts. Jag får i alla fall se Devin Harris och Vince Carter på ett par meters håll göra sina moves. Det tackar jag för.
Izod Center here I come.
