På plats i New York. Bucks-Nets 2nd game.
Ett par meter från NBA-action är stort, riktigt stort. En match som var allt annat än lik gårdagens där Vince Carter serverade hemmapubliken i New Jersey en klassisk triple double, alltså dubbelsiffrigt i tre olika statistikkategorier. Poängen rasade inte in likt Knicks-Lakers, men det fanns ändå saker att glädja sig åt.
Kvällens match mellan New Jersey Nets och Milwaukee Bucks var på förhand en ganska tight match. Båda lagen slåss som bäst om sista platsen till playoffs och lagen fokuserar mycket på försvar och lågt tempo. Lägg sen till att Bucks största stjärna Michael Redd saknas, ja då får man inte räkna med allt för mycket scoring.
Att ta sig till Nets hemmaarena är en smula svårare än att hitta till Madison Square Garden, men tack vara övertrevliga invånare och en karta så löste allt sig otroligt smidigt.
Tunnelbana till MSG (Madison Square Garden), sen tåg i tio minuter som därefter byts till buss i ytterligare tio minuter och voila så är man på plats.
Arenan som sådan är riktigt stor på utsidan och det smäller ju hyfsat högt att den ligger granne med Giants Stadium. För den som inte är insnöad så håller det amerikanska fotbollslaget New York Giants till där.
Väl inne på arenan som märker man stor skillnad från ”storstan”. Folket ser lite mer alldagliga ut och personalen likaså. Inne vid planen så är stolarna, storbildsskärmen och allt annat lite mer slitet och lite äldre än i MSG. Charmigt på sitt sätt, men man förstår varför ägaren till laget (Jay-Z) vill flytta laget till Brooklyn så fort som möjligt.
Precis som i MSG så är det exakt en timme innan uppkast som gäller för att öppna dörrarna och Nets Keyon Dooling står och matar skott på skott. Och precis som igår så sätter de här spelarna i stort sett allt de sätter upp, helt sjukt. Josh Boone och rookien Chris Douglas-Roberts kör lite one-on-one.
Skillnaden från gårdagen märks här också då publiken saknas. Det tar lång tid innan det märks att det ens är folk i bygget. Så småningom går alla in för att sedan komma ut för den sista uppvärmningen.
Vince Carter ser allmänt loj ut och vägrar nästan kategoriskt att dunka. Kanske beror det på hans stukade fot som fick sig en omgång i gårdagens match, eller så är karl bara slö. Dock är det lite roligt när han stegar ut tre-fyra meter bakom trepoängslinjen och utmanar alla som kommer i hans väg att försöka sätta bollen. Carter vinner för det mesta och det ser otroligt lätt ut när han skickar iväg bollen med så gott som perfekt teknik.
Det som står ut mest är dock rookien Brook Lopez som måste betraktas som ett fynd i årets draft. Han är otroligt lång och smidig. Dock låter han en smula efterbliven när han pratar, men å andra sidan kan man inte få allt. Devin Harris, Nets spelare till årets Allstar-match, verkar också ganska laddad och dribblar bollen sjukt fort.
Matchen startar och de första tre minuterna får man se ett enda skott gå i från båda lagen. Inte det roligaste man sett, men NBA är ändå NBA. Så småningom lossnar det såklart för lagen, men första quarterns största behållning är helt klart Nets coach Lawrence Frank. Han springer ett mindre maratonlopp under en match och hans tempo är imponerande. Han far fram och tillbaka i en väldig fart och är sällan inom det uppritade området som coachen ska vara i. Kul att se ett sådant engagemang.
Richard Jefferson som spelade i just Nets förra säsongen har sin första match på sin gamla hemmaarena och folket jublar när han presenteras och killen har humor också. Mellan tredje och fjärde perioden är det nämligen dags för ”Kiss cam”. En kamera zoomar in folk i publiken som sen ska pussas när de syns. Folk blir som tokiga när de ser sig själva i jumbotronen och pussar hejvilt.
Som sista inzoomning landar man på en ensam Richard Jefferson som precis ska till att börja sista perioden. Detta hindrar inte honom från att blinka med ena ögat in i kameran, le och kasta iväg en slängkyss. Klart kul kille.
Nets kontrollerar i stort sett hela matchen och deras center, rookien Brook Lopez dominerar mer eller mindre i insidespelet. Den killen kommer att bli hur bra som helst. Keyon Doolings nötande med skott innan matchen lönar sig då han sätter fem av sex treor. Storstjärnan Vince Carter lyckas med karriärens femte triple double, och Devin Harris visar varför han är en Allstar. Bucks lyckas inte med mycket och de saknar Michael Redd kopiöst mycket. Det är väl egentligen bara Jefferson som lyckas med något och skrapar ihop 27 poäng.
I det stora hela är väl matchen okej, men en aning besviken på antalet som tittar då arenan bara är halvfull. Under matchen så går det dock upp för mig hur dessa ärrade storstjärnor spelar.
Jag fattar helt plötsligt varför Kobe kan göra 61 poäng i MSG, medan Vince Carter nöjer sig med 15 poäng i Izod Center. Dessa spelare är så pass bra att de kan göra 30-50 poäng vilken match som helst, men det krävs något extra för att de ska tända till. Publiken är extremt viktig. Spelar man på bortaplan och arenan är fullpackad och alla skriker på dig… Självklart vill man scora allt man har då. Men är det å andra sidan ingen i publiken som verkar bry sig, varför ska man då göra mer än vad som behövs?
Kändisspottingen var inte alls i samma klass som gårdagen.
Dock så fanns en gammal hederlig NBA-kuf på plats, Cliff Robinson, som spelat i Nets, Blazers och ett gäng andra lag också. I övrigt var det tomt på folk som jag kände igen. Det närmaste kändis jag kom är kommentatorerna Mike Fratello och Marv Albert, men bara det är stort i min värld.
Efter slutsignalen är tillbaka på bussen, in på tåget å sen tunnelbana till hotellet. Klockan närmar sig midnatt här och morgondagens schema är spikat. New York Knicks tar emot Cleveland Cavaliers med LeBron James i spetsen.
Cavs krossade Washington igår och LeBron gjorde 33 poäng. Det enda som kan rädda Knicks imorgon är nog om Cavs är riktigt slitna, men jag tror inte ens det räcker.
Som slutord kan jag passa på att säga att jag även passade på att besöka NBA Store här i New York. WOW! Tänk er en extra stor Stadiumbutik fast med bara NBA-prylar så långt ögat når. Rena himmelriket med andra ord. Ska väl dit någon mer gång här i veckan och handla på mig något skoj.
Vi ses imorgon. Madison Square Garden here I come!
