På plats i New York: Boston malde ner Knicks
Den sista matchen under Knicks drömvecka mot regerande mästarna Boston såg bra ut nästan hela vägen. Då steg de tre stora fram och satte dolken i ryggen på hemmalaget som slutar veckan 0-3.
Det fanns en viss förhoppning i Madison Square Garden innan matchen mot Celtics. Gästerna hade spelat under gårdagen och fått matchen till förlängning mot Lakers och sen förlorat. Kevin Garnett hade varit lite sjuk i veckan och Knicks spel stämde bättre och bättre ju längre veckan led.
Och mycket riktigt så började matchen bra och Knicks höll jämna steg med Boston hela första quartern. Andra likaså och vid halvlek ledde man faktiskt med ett poäng. Förhoppningarna som hade funnits innan matchen växte markant under pausvilan och snacket i kön till all friterad mat var positivt. Stämningen som fanns i publiken smittade tydligen av sig på spelarna som vann även tredje quartern.
Nu återstod bara att knyta ihop säcken och sopa undan benen på mästarna. Detta var uppenbarligen lättare sagt än gjort.
Fram klev nämligen Bostons Paul Pierce och Ray Allen. Samtidigt som dessa herrar var inne i sin zon så agerade Knicks allt mer nervöst och skotten studsade all världens väg. Rutinen hos Boston lyste igenom och Knicks orutin sken ännu klarare. Slutsiffrorna skrevs så småningom till 110-100.
Ray Allen och Paul Pierce vann matchen åt Boston, med god support av Kevin Garnett och Rajon Rondo.
Mina personliga åsikter om matchen var att Boston är ett fenomenalt djupt lag. Man tappar inte allt för mycket när bänken kommer in. Någon av de tre stora finns i stort sett med på plan hela tiden och Bostons bänk är inte kass på något sätt.
Något som jag gläds extra mycket åt är att publiken var med på noterna den här matchen. Det har snackats massvis i tv och tidningar om att publiken i MSG är för snäll, mycket med tanke på att alla skrek ”MVP” åt Kobe Bryant i måndags.
I onsdags mot Cleveland var det lite bättre, men hemmaplansfördel kändes det inte som. Idag däremot var inte publiken sena att bua så fort Boston skulle hitta på något. Straffkasten försökte man psyka bort så gott det gick och blev en Bostonspelare liggande efter att ha blivit foulad så buade publiken högt. I slutet av matchen så kom den gamla ramsan ”Boston Sucks!” tillbaka. Den har man inte hört på länge.
Det var till och med så att delar av publiken började hoppa och studsa och skrika åt bortasupporters. Skön derbystämning med andra ord. Dock så kan man inte jämföra det med exempelvis engelsk fotboll, men klart upplyftande med lite känslor.
Nu har jag varit på tre matcher i MSG och det går att hitta mönster i allt runt matchen.
Ta en kille som Chris Duhon, Knicks pointguard. Han är den som stannar ute längst under uppvärmningen och skjuter tills alla andra gått in. Därefter skriver han autografer tills nästan alla som vill ha det. En riktig grovjobbare som sätter allt i första rummet.
Samma sak gäller för Al Harrington. Han lämnar uppvärmningen strax innan Duhon, men även han skriver massor av autografer och nöter skott som aldrig förr.
När Duhon och Harrington lämnat golvet sitter lagen i omklädningsrummet i 15-20 minuter för att sen komma in och göra den slutgiltiga uppvärmningen med layups, skott och dunkar. Här är det lille Nate Robinson som alltid visar mest energi. Han eldar upp alla andra och verkar ha oändligt med krafter.
Ska du kolla på Knicks hemmamatcher så höll ett öga på detta.
Min bedömning av Knicks efter att ha sett dem i tre raka matcher kanske inte blir helt rättvis då de spelat mot ligans tre bästa lag, men i mina ögon så finns det en hel del att göra och här är mina tankar om vad som ska fixas.
- Förstafemman.
Den är bra till tre femtedelar. David Lee är solid som granit och en spelare som man kan bygga ett lag runt. Han tar returer och skjuter bra. Dock kan hans range bli lite bättre och ett par insidemoves till skulle inte skada. Al Harrington är en poängmaskin som passar Mike D´Antonis anfallsspel perfekt. Inte mycket att klaga på där förutom hans medelmåttiga försvarsspel.
Till sist så har vi Chris Duhon som är stabil som pointguard. Inte flashig och han märks inte så mycket, men stabil och gör det han ska. Hans skott kan förbättras en smula, men i övrigt är han stabil. De som ska bort fortare än kvickt är Quentin Richardson. Visst kan han sätta ett par treor här och var, men i övrigt gör han ingen människa glad. Inget försvar, ingen spelförståelse och nog fasen är han lite tjock också.
Jared Jeffries må vara en okej kille att ha i försvaret, men sen är det stopp. I anfallet händer det inget, och han ställer till mer för sitt eget lag än vad han orsakar problem för motståndet.
- Bänken.
Ett par gubbar kan man behålla, men det behövs fyllas på. Nate Robinson är en perfekt kille att kasta in när man behöver energi och boost. Dock så blir han för het ibland och tar alldeles för svåra skott.
Italienaren Danilo Gallinari gör bra ifrån sig och hotar ständigt från trepoängsland, plus att han kan gå lowpost. Wilson Chandler är en oslipad diamant. Ge honom mer speltid och självförtroende så kommer han att bli riktigt bra. Resten av bänken känner vi till, och det är ju grabbarna som bara suger pengar utan att spela; Stephon Marbury och Eddy Curry.
Det Knicks behöver är en stabil och rutinerad center, typ Shaq. Nu är han för gammal och omöjlig att få, men en stor kropp som kan lugna ner spelet och fördela bollar från lowpost är ett måste. Sacramentos Brad Miller hade passat kanon.
Får man en bra center så glider David Lee över och kan fokusera på att spela powerforward på heltid. Sen behöver man en scorer på shootingguarden. En kille som kan fånga, skjuta och scora. Rätt och slätt. Tänk Ray Allen, Michael Redd eller Richard Hamilton.
Fixar de allt detta så kan Knicks bli att räkna med. Dock så får nog New Yorkpubliken stå ut med att inte komma till playoffs i år heller, och slåss om plats 7-8 nästa år. Men sen då? Ja, då är det 2010, året som alla pratar om. Året då LeBron, Dwayne Wade, Chris Bosh och gubbarna blir free agents. Då får vi se vad som händer.
Klockan börjar än en gång närma sig midnatt här i det stora äpplet och jag håller som bäst på att kolla biljetter till Nets-Nuggets imorgon. Vi får se om jag kommer över några intressanta biljetter, annars får det bli en äkta amerikansk sportbar med Budweisers och nötter. Matchen imorgon kommer att bli riktigt bra och matchupen mellan Devin Harris och Chauncey Billups lär bli en höjdare.
Vi hörs i helgen.
