Knicks Season Preview - Let the fun begin!
I natt är det dags för Knicks att inleda säsongen 09/10. I går kväll åkte de till Miami för att förbereda sig inför dagens match. I denna avslutande del ger jag min syn på den kommande säsongen.
Jag hoppas att ni läste intervjun med Marc Berman. Det har varit intressant att konversera med honom om hur den kommande säsongen kommer att se ut. Han ser laget nästan varje dag och ser sånt som vi aldrig har en chans att få uppleva. Dock tycker jag att herr Berman är lite för pessimistisk. Han raljerar konstant över Knicks och han har, till många fans förtret, idogt försvarat Stephon Marbury. Vi börjar med att ta en titt på truppen.
TRUPPEN
Point Guards
2 Nate Robinson G
23 Toney Douglas G
1 Chris Duhon G
Shooting Guards
21 Wilson Chandler G-F
0 Larry Hughes G
Small Forwards
8 Danilo Gallinari F
20 Jared Jeffries F
Power Forwards
7 Al Harrington F
43 Jordan Hill F
11 Marcus Landry F
42 David Lee F-C
Center
31 Darko Milicic F-C
34 Eddy Curry C
FÖRMODAD STARTFEMMA
PG: Chris Duhon
SG: Wilson Chandler
SF: Danilo Gallinari
PF: Al Harrington
C: David Lee
I kväll spelar Jared Jeffries från start. Detta eftersom Jeffries är en god försvarare och Gallinari har haft en tämligen svag försäsong. Dock sa coach Mike D'Antoni att italienaren inte kommer att få någon träsmak och att han ska se sig själv som en starter den här säsongen. Så jag förmodar att ovanstående startfemma kommer att användas i de flesta matcherna.
Det hade varit skönt att vara supporter av, låt säga, LA Lakers i stället för detta Knicks. Då hade jag mest funderat kring hur Ron Artest kommer att klara sig i år och om förlusten av Trevor Ariza alls kommer att kännas av. Och så hade jag börjat fantisera om en final i väst mot San Antonio Spurs.
Men i stället håller jag på detta erbarmliga lag. På pappret ser laget helt ok ut, men det är fortfarande mycket som måste fixas till innan vi kan läka alla sår från de tio senaste åren. Just nu har jag tusen frågetecken inför säsongen. Jag försöker konkretisera några stycken här:
Har Duhon gjort sin hemläxa under sommaren?
Han klappade ihop fysiskt i våras. Från att ha varit en reserv gick han helt plötsligt till att vara en starter i Knicks, och detta tärde på kroppen. I intervjuer har han sagt att han i år ska bli mer aggresiv och våga gå på korg. Det ska bli spännande att se om hans spel har förändrats.
Tar Nate Robinson ytterligare ett kliv framåt?
Finns det någon som inte gillar Nate Robinson? När han är som bäst är han en tillgång för vilket lag som helst. Förra året var han fantastisk under långa stunder. Tyvärr kastar Nates oförmåga att tygla humöret en skugga över hans positiva insatser. Min förhoppning är att han har mognat och att han så småningom tar över Chris Duhons startplats.
Hur går det för våra rookies?
Det är, såklart, lätt att säga så här i efterhand. Men jag fick genast en usel magkänsla när det gäller Jordan Hill. Såhär i efterhand har jag funderat på vad det kan ha berott på. Jag fick bara känslan att han är alldeles för fyrkantig och för sävlig. I alla intervjuer mumlade han mest och han verkade alldeles för oproffsig. Mitt första intryck angående Douglas var snarare det motsatta. Han är relativt gammal för att vara en rookie (23 år) och han kändes mogen, proffsig och redo för uppgiften.
Under sommaren har många hyllat Douglas, som gick som nummer 29 i draften, och sagt att Hill, åtta i draften, är ett "projekt". Som det ser ut just nu kommer Douglas att få en hel del minuter, medan Hill kommer att se och lära (ja, jag ser ironin...) för att förhoppningvis fortsätta att utvecklas.
Lyckas Donnie Walsh med någon trade?
Knicks blir gärna av med Larry Hughes. Inte på grund av kontraktet, utan mest för att han är en slö föredetting (var han ens bra någon gång?). Det känns långsökt att Knicks blir av med honom. Däremot kommer Walsh att kämpa frenetiskt för att bli av med helst både Eddy Curry och Jared Jeffries. Deras löner belastar 18 miljoner dollar av nästa säsongs lönebudget. Trollar Knicks bort dessa löner så kan vi helt plötsligt börja fantisera om två Superstars nästa sommar.
Får vi se en naturlig center i Knicks denna säsong?
Jag hade svaga förhoppningar om att Eddy Curry skulle komma tillbaka i år. Han tappade enligt rapporterna ett tjugotal kilon under sommaren. Men så skadade han sig igen och nu ser det faktiskt mörkt ut. Under sommaren bytte Knicks till sig Darko Milicic, en av de största draftmissarna genom tiderna, som i Knicks har en chans att väcka liv i sin karriär. Marc Berman hade frågetecken över Milicic offensiv. Det hade hur som helst varit ruggigt skönt i fall Lee fick flytta ner till sin ordinarie position. Knicks har desperat saknat en Big Man som blockar skott. Ni vet väl att Knicks som lag blockade mindre skott än vad Dwight Howard gjorde på egen hand förra säsongen. Pinsamt!
Blir det slutspel?
Jag är hellre en drömmare som får fel än en tråkig pessimist. Förhoppningen är att spelare som Harrington, Lee och Robinson höjer sig rejält under sitt "Contract Year". Tar sedan Chandler och Gallinari ett steg framåt den här säsongen så kan det bli riktigt roligt. Faktiskt. Förra säsongen slarvade Knicks bort många segrar. Det räcker med cirka 40 segrar för att nå slutspel. Och det tror jag att Knicks gör. Vi säger 40-42.
Låt oss ha jävligt roligt i år! Det är aldrig odramatiskt att följa Knicks. Och det kan ju faktiskt inte gå så mycket sämre än det brukar göra. Vilket kanske är fallet om jag skulle ha ett gullila lag närmast hjärtat.
