Historien om Chicago Bears (1963-2009)
Del två om Bears.
60- och 70-talet
1963 så var Bears återigen i finalen och återigen så var Giants motståndarna. Den här gången vann Bears och den åttonde titeln var därmed säkrad. Finalen dominerades av Bears försvar som fick ihop fem INTs mot Giants stora stjärna, QBn Y.A Tittle. Matchen slutade 14-10 till Bears. 1963 vann Bears elva av fjorton matcher i grundserien och förlorade endast en match.
Resten av 60-talet var ingen större glädjehistoria för Bears, trots några topp tre placeringar i NFLs västra division.
1970 slogs AFL och NFL ihop. Detta innebar en del förändringar för Bears. Fotboll hade vid det här laget passerat Baseball som USA:s populäraste sport och därmed behövdes större arenor. Bears hade vid den här tiden spelat på Chicago Cubs hemmaarena Wrigley Field i nästan 50 år, men nu flyttade man in i en ny och större arena. Det nya hemmet var egentligen inte särskilt nytt, Soldier Field byggdes nämligen redan 1924 till minnet av de stupade i första världskriget. Arenan hade under åren 1971-1994 kapacitet för 57 000 åskådare, en klar förbättring mot Wrigley Field.
Början på 70-talet var, trots den nya arenan, ett enda långt misslyckande för Bears. Laget gick inte till slutspel någon gång mellan 70 och 77 och slutade sist i divisionen vid mer än ett tillfälle. 1975 så draftade man RB Walter Payton vilket skulle ge laget ett rejält lyft.
Payton spelade i laget under 12 säsonger och kom upp i över 16 000 yards och 110 TDs. 1977 blev han NFLs MVP. 77 var också första gången på 12 år som Bears tog sig till slutspelet, där man dock direkt åkte ut mot Cowboys. 1979 gick man återigen till slutspel, men lyckades inte nå hela vägen fram.
80-talet och det bästa laget någonsin
Början på 80-talet var inte mycket roligare än början på 70-talet, med missade slutspel 80, 81, 82 och 83. 1982 hade man dock anställt sin gamla TE Mike Ditka som Head Coach och Ditka började nu bygga upp det lag som skulle bli världsmästare och enligt mig det bästa laget någonsin. 1984 gick man till NFC championship game, där man dock förlorade med 23-0 mot 49ers.
1985 års Bears hade ett försvar som leddes av Buddy Ryan (pappa till New York Jets HC Rex Ryan). Försvaret gav endast upp strax över 12 poäng per match under grundsäsongen och Bears hade sammanlagt 456-198 i poängskillnad. I snitt per match blir det 28.5 - 12.3 till Bears. Bears avslutade året med 15 segrar och endast en förlust, 38-24 mot Dolphins.
I slutspelet inledde Bears mot Giants och vann med 21-0. I nästa omgång fick man möta Rams. Återigen så lyckades Bears hålla nollan och vann med 24-0. I och med den segern så gick Bears till sin första Super Bowl.
I Super Bowl XX så fick man möta Patriots. Matchen var fruktansvärt ensidig och slutade 46-10 till Bears, den då största segermarginalen i Super Bowls historia. Pats lyckades bara få till 7 rushing yards på hela matchen och i första halvlek så hade Pats -19 yards sammanlagt. Bears sackade Pats QB hela sju gånger, fortfarande ett rekord.
86 var Bears försvar om möjligt ännu bättre (laget slutade på 14-2 efter grundsäsongen), men lagets QB Jim McMahon skadades och laget åkte ur slutspelet mot Redskins. De kommande åren dominerade Bears NFC Central, men tyvärr för deras skull så var Redskins lika överlägsna i East och 49ers i West. 87 åkte man återigen ut mot Redskins och 88 åkte man ut mot 49ers.
Slutet på 80-talet och början på 90-talet var Bears andra storhetsperiod, men otur och det faktum att man spelade i det då överlägsna NFC gjorde att man bara nåde en Super Bowl.
Det mörka 90-talet och SB XLI
Mellan åren 92 och 2004 gick Bears bara till två slutspel (94 och 02). För ett lag som kom från divisions segrar sex av sju år under 80-talets slut så var givetvis 90-talet en chock. Laget misslyckades med allt och 2000-talet kom nog som en befrielse för Bears fansen.
2004 anställde man Lovie Smith som ny Head Coach och Smith lyckades lyfta Bears ur mörkret. 2005 gick man till slutspel och hade NFLs bästa försvar. Redan i första matchen blev det dock respass mot Panthers, Panthers WR Steve Smith hade över 200 yards receiving i matchen och var givetvis den största orsaken till Bears förlust.
2006 gick man återigen till slutspel. Även 2006 var det försvaret som var lagets styrka och man avslutade grundsäsongen med ett 13-3 facit. I slutspelet inledde man med en knapp seger över Seahawks, 27-24. I NFC Championship fick man möta Saints som man enkelt besegrade med 39-14.
Super Bowl XLI var Peyton Mannings första Super Bowl och Colts var storfavoriter inför matchen. I den första quartern såg det dock ut som om Bears skulle ta hem titeln till Chicago då man hade ledningen med 14-6. Resten av matchen blev dock en lång plåga för Bears som endast fick till tre till poäng, samtidigt som Colts gjorde 23 till. Matchen slutade alltså med en Colts seger, 29-17.
2007-2009 har inneburit sämre resultat för Bears, laget har missat slutspelet alla tre åren. Inför den gångna säsongen så försökte man få en franchise QB till laget när man tradade till sig Jay Cutler från Broncos. Cutlers första säsong i Chicago har dock varit en besvikelse och lagets defense var överraskande svagt. Lagets running game föll också tillbaka kraftigt under säsongen och Bears har en del att tänka på inför nästa säsong och få draftpicks att göra något bra med.
Del tre kommer handla om Green Bay Packers, ett mycket speciellt lag, med mycket intressant historia, så håll ögonen öppna i slutet på veckan.
