Historien om Detroit Lions (1958-nutid)
Andra delen i historien om Detroit Lions.
Början på den långa torkan
Efter segern 1957 så följde en period av relativt bra spel av Lions, men i början av 60-talet så växte Packers fram som NFL:s klart bästa lag och Lions fick nöja sig med en andra plats i NFL Western 1960, 61, 62 och 69. Nämnas kan också att Lions byte logo till säsongen 1961, ett steg mot den nuvarande logon (den ändrades igen 1970, 2002 och har ändrats till den kommande säsongen).
Efter de tre titlarna på 50-talet så föväntade sig publiken i Detroit att laget skulle fortsätta att nå NFL Championship game med jämna mellanrum. 60-talet blev därmed en besvikelse och delar av decenniet (63, 66, 67 och 68) så var laget direkt värdelöst. Att man dessutom år efter år blev slagna av rivalen Packers gjorde inte saken bättre.
Början på 70-talet är en relativ framgång för Lions. Man når slutspelet 1970 efter att ha slutat säsongen med 10-4 och därmed slutat tvåa i NFC Central. Lions förlorade i NFC Wild Card game mot Dallas Cowboys i tidernas poängsnålaste slutspelsmatch, 5-0 till cowboys. 1971-74 ligger Lions på runt 0.500 facit (7-6-1, 8-5-1, 6-7-1, 7-7).
1975 händer så äntligen något positivt för laget, man får en ny arena i Pontiac Silverdome. Arenan kostade 55 miljoner att bygga (en hög summa på 70-talet) och kunde ta emot 80 311 åskådare, att jämföra med Tiger Stadium som tog emot ca: 52 000 åskådare,
I sitt nya hem fortsätter dock laget spela relativt mediokert och slutar säsongen 1975 med 7-7. De kommande tre åren fortsätter Lions vara ett mittenlag, man vinner och förlorar i princip lika mycket matcher, men år 1979 så hamnar man sist i NFL efter att ha vunnit två matcher och förlorat 14.
Running backs återställer Detroits ära
1980 får därför Lions det första valet i draften och med det valet tar man running backen Billy Sims. Sims leder Lions till 9-7 redan 1980 och vinner rookie of the year. Lions missar dock återigen slutspelet, man slutar strax efter Vikings. Andra platsen i NFC Central upprepas 1981.
1982 är det strejk och säsongen blir bara nio matcher lång, av dessa nio matcher vinner Lions bara fyra, men det räcker för att nå slutspelet. Där får man dock duktigt med stryk av Redskins (Redskins vann Super Bowl några veckor senare). 1983 var man återigen i slutspel och fick möta 49ers. Med fem sekunder kvar har Lions ett Field Goal läge från 44 yards, men missar och förlorar därmed matchen med 25-24.
Året efter tar Billy Sims karriär slut, alldeles för tidigt och i och med detta så faller hela Lions ihop. Sims hade på fem säsonger (varav en blev förkortad av strejk och en sönderslagen av skador) sprungit in 5 106 yards och detta bakom en inte helt lysande O-Line.
De kommande åren (85-88) så går allt fel för Lions och laget slutar sist eller näst sist i NFC Central varje år. 1989 hittar dock Lions den spelare som åtminstone gör dem till ett respektabelt lag igen. Barry Sanders är en av NFL:s bästa running backs någonsin och var under tio års tid Lions stora stjärna.
1989 gav han laget dess första säsong med mer än fem vinster sedan 85. 1990 forsätter Sanders att spela bländande fotboll, men Lions har knappt något passing game att tala om och då går det som det går, 6-10 slutar man trots Sanders 16 TDs.
1991 vinner Lions rekordmånga matcher för laget, 12 stycken. Man går givetvis till slutspel och vinner där sin första slutspelsmatch sedan NFL Championship Game 1957. Lions vinner mot Cowboys med 38-6. I NFC Championship Game så förlorar man mot Redskins med hela 41-10. Nämnas bör kanske också att Lions förlorade två Guards under säsongen, Mike Utley blev förlamad i en match mot Rams och Eric Andolsek blev dödad av en rattfyllerist under off season.
Året efter (92) var Lions en av favoriterna (visst låter det konstigt?), men man levde inte upp till förväntningarna, man var inte ens nära slutspel i och med att man slutade 5-11. 1993 kom Lions tillbaka och i 17:e omgången spelade man en match mot Packers om vilka som skulle vinna NFC Central. Lions vann och i första slutspelsmatchen så fick man därför en hemmamatch mot Packers. Den här gången vann dock Green Bay. Även 1994 så möttes Lions och Packers i första slutspelsomgången och återigen vann Packers. 1994 sprang Sanders in 1 883 yards.
1995 hade Lions ett av NFL:s bästa anfall och slutade säsongen med 10-6. I slutspelet tog det dock slut mot Eagles, detta trots 37 poäng framåt, försvaret släppte till hela 58 poäng. 1996 missar Lions slutspelet för första gången sedan 92.
1997 blir Sanders den tredje RB:n någonsin att springa in 2 000 yards på ett år. Lions går återigen till slutspel, men som vanligt så åker man i wild card rundan, den här gången mot Buccs. 98 så fortsätter Sanders spela lysande, men försvaret var värdelöst och Lions slutar med 5-11.
Detta bli Sanders tionde och sista år i ligan. Sanders slutade verkligen på topp, till skillnad mot många andra stjärnor i NFL. Lions lyckas, trots Sanders pensionering, gå till slutspel 1999, men återigen så åker man direkt. Den här gången var det Redskins som slog ut Lions.
2000-talet och det sämsta laget någonsin
2000-talet har inte varit någon rolig historia för Lions. År 2000 började man säsongen lysande och hade 8-4 och såg ut att gå mot slutspel, man slutade dock 9-7 och missade slutspelet med minsta möjliga marginal. Roligare än så har det aldrig på 2000-talet för Detroit. 2001 så vann man endast två matcher och 2002 vann man tre.
2003 förbättrade man sig något och vann fem matcher. 2004 vann man sex matcher och hade dessutom ett par unga lovande spelare i WR Roy Williams och RB Kevin Jones.
2005 så gick man tillbaka lite till fem vinster och 2006 så vann man endast tre. 2007 inledde Lions med 6-2 och var på väg mot slutspel, men man slutade säsongen med endast en vinst och sju förluster, alltså 7-9 allt som allt.
2008 så vann Lions alla sina fyra pre season matcher, men sen var det roliga slut. Man förlorade alla matcher under 2008 års säsong och blev därmed första lag att sluta en säsong 0-16. Givetvis innebar detta att alla från GM till minsta coach fick söka nya jobb och en ny ledning installerades. Lions vann förra året två matcher och var ”bara” näst sämst i ligan och laget ser ut att vara på rätt väg. ”Restoring the roar” är nu mottot i Detroit och jag tror nog på 5-6 vinster nästa år.
