Inför Super Bowl XLV: Historien om Green Bay Packers
Inför Super Bowl XLV så återupptar jag min serie om NFL lagens historia (tidigare delar har handlat om Cardinals, Bears, Packers, Giants och Lions). Då Packers är ett av SB lagen så kommer här delen om dem i repris, med några mindre ändringar. Green Bay Packers är utan tvekan NFLs bästa lag genom alla tider med 12 titlar. Laget är också det tredje äldsta i ligan och historien om laget är helt klart lite speciell.
Därför är Green Bay Packers så speciella
Anledningen till att jag håller på Giants är att jag råkade se en match med laget för några år sen, men när jag började lära mig mer om ligan så fick jag alltmer respekt för Green Bay. Idag så har jag Green Bay som mitt andra lag i ligan, dels för deras fantastiska historia, dels för att laget ägs av fansen och inte av någon rik gubbe. Packers ägs idag av 111 967 personer som sammanlagt har över 4 000 000 aktier. Ingen enskild person får äga över 200 000 aktier, vilket omöjliggör alla försök att köpa klubben. Eftersom ingen heller skall köpa aktier i klubben med förhoppningen att få utdelning ekonomiskt av detta så står det i Packers stadgar att alla pengar som finns kvar i företaget efter en nedläggning skall tillfalla ”Green Bay Packers Foundation” som är en välgörenhetsorganisation.
Packers är också berömda för sin löjligt långa väntetid på season tickets. Då alla som redan har ett säsongskort kan förnya det varje år så blir endast några hundratal årskort lediga varje år (ett år blev endast 70 årskort lediga!). Detta i sin tur leder till de som står på listan kan få vänta en hel livstid utan att någonsin få ett säsongskort. För närvarande står 78 000 personer på väntelistan (endast Giants med 135 000 på sin lista har fler, men Giants väntetid är kortare, bara 15 år). Den långa väntelistan kommer också av att man kan ärva säsongskort och därmed bli garanterad att få säsongskort så länge man vill. Den långa väntetiden har gett upphov till att många sätter upp nyfödda på listan direkt när de föds och hoppas att den nyfödda under sin livstid skall få biljetterna. Många tar också med platsen i väntelistan i sina testamenten. Om man sätter upp sig på listan idag så bör man få en biljett till säsongen 2074 eller 75. Just den här långa väntelistan har gett upphov till många skämt i amerikanska tv-serier, t.ex ”That 70’s show” som utspelas i Wisconsin där framförallt pappan ”Red” är fanatisk Packers fan. Packers är rent allmänt ett vanligt favoritlag i tv-serier, antagligen för att laget är ett av de mest omtyckta i landet.
De tidiga åren (Lambeau åren)
Packers grundades 14 augusti 1919 av Curly Lambeau och George Calhoun. För att ha råd med material (tröjor, skor och liknande) så fick Lambeau pengar av sin arbetsgivare Indian Packing Company, därav namnet ”Packers” och det tidiga smeknamnet ”Indians”. Packers hade de tidiga åren stora problem med sina finanser och för att rädda klubben så gick en grupp rika personer ihop i det som idag kallas ”hungry five”. De var dessa fem personer som gjorde Packers till ett lag ägt av fansen, de behövde helt enkelt få in pengar, så de sålde av aktier i laget till allmänheten.
Packers kom in i NFL ett år efter det att ligan startades och redan tidigt så fick man en stor rival i Chicago Bears (mer om detta i historien om Bears). De första åren gick det inte så bra för Packers, till stor del på grund av de ekonomiska bekymren. Men 1927 så började laget på allvar lägga sig i kampen om titeln, man slutade till sist tvåa efter Giants. 1929 vann man sin första titel efter att ha gått genom säsongen utan en enda förlust. Triumfen upprepades både 30 och 31 och Packers blev därmed första laget att vinna ligan tre år i rad. Packers blev i och med segern 31 ligans bästa lag genom tiderna, en titel man sedan dess innehaft själva eller tillsammans med Chicago Bears (med undantag av mellantiden mellan Bears titel 1943 och Packers titel 44, under detta år var Bears ensamma ettor).
1936 vann Packers sin första titelmatch (innan 1933 så avgjordes NFL i ett ligasystem utan slutspel). Matchen spelades i New York mot Boston Redskins (samma lag som idag spelar i Washington). Matchen var väldigt ensidig och Redskins mäktade endast med två field goals och ingen TD.
Green Bay spelade för övrigt sina hemmamatcher på Green Bay City Stadium, en arena som från början (1925) endast hade 6 000 platser och som aldrig blev större än 25 000 platser. I över 30 år spelade världens bästa lag på en arena som inte ens var en tredjedels storlek av t.ex. Giants arena (Polo Grounds).
En stor del av förklaringen till Packers seger 1936 och vinsterna 39 och 44 kan stavas Don Hutson. Hutson var först och främst en receiver. På den här tiden så passade man bollen i mycket liten utsträckning, men i och med Hutson så började Green Bay passa oftare. På tio år hade Hutson 500 catches, en fantastisk siffra med tanke på att han spelade på 30 och 40-talet. Hutson var också en väldigt bra Safety och hade 30 INTs de sex åren han spelade positionen. Man kanske tycker att det räcker att spela både förvar och anfall, men Hutson tog också hand om Field Goals (7 stycken i karriären) och extra points (172 stycken) för Packers. Hutson innehar än idag en del NFL rekord.
Fram tills Hutsons pensionering 1945 var Packers alltid med i toppen och förutom titlarna 36, 39 och 44 så var man också i finalen 1938.
Tiden efter Lambeau och Hutson
Hutson gick som sagt i pension 1945 och fem år senare lämnade också Lambeau laget. De närmaste tio åren kan beskrivas som Packers första riktigt dåliga period i historien. Laget missade slutspelet tio år i rad efter att Lambeau lämnat och 1958 gjorde laget sin sämsta säsong någonsin och slutade med 1-10-1 som resultat. Det blev i och med detta tydligt att laget behövde förändring och förändring blev det helt klart när man anställde Vince Lombardi som ny Head Coach.
Det enda positiva som hände under perioden 49-59 var att man 1957 fick en ny arena. Arenan som först fick namnet "New City Arena" bytte namn till Lambeau Field 1965 grundaren Curly Lambeaus död.
Den andra guldåldern (Vince Lombardi åren)
Efter den tunga perioden 1947-1959 valde Packers att anställa Lombardi som HC. Lombardi hade innan detta varit assistant coach i Giants. Redan det första året med Lombardi vann man sju matcher och förlorade fem, den första winning season som Packers presterat sedan 1947.
Nästa år gick man hela vägen till NFL Championship game efter att ha segrat i NFL West. I finalen förlorade man mot Philadelphia Eagles med 17-13. Packers var väldigt nära att vinna matchen, men sex yards från mål tog tiden helt enkelt slut. Sådant händer ju då och då i fotbollen och är en del av tjusningen. Hämnden kom nästa år då Packers vinner sin första titel sen 44. I finalen mot Giants så blev det väldigt ensidigt då Packers vann med 37-0. Även 1961 vann man finalen och återigen mot mitt Giants, den här gången med 16-7. Det kan för övrigt här påpekas att Giants var i finalen fem av sex år mellan 58 och 63 och förlorade alla fem, mycket mer om det när jag ska skriva om Giants (seger i de två matcherna mot Packers och seger i en till av dessa finaler hade inneburit att Giants var störst genom tiderna, jag är fan bitter…).
De två kommande åren så missade Packers finalen, men var med i toppen. 1965 var man så tillbaka i final och vann mot Browns med 23-12. I matchen som förde Packers till finalmatchen så mötte man Colts. Colts ledde i slutet av matchen med 10-7 men då sparkade Packers ett FG. Detta FG skall enligt legenden gått till höger om målramen och alltså inte gett poäng, domarna såg det som om den var inne och Packers vann sen i overtime. Året efter så skaffade NFL högre målstolpar…
1966 är ett historiskt år både för Packers och för NFL. 1966 spelades nämligen den första Super Bowlen mellan AFL och NFL. Packers blev inte helt överraskande mästare i NFL och fick därför delta i matchen. I ärlighetens namn var Packers betydligt mer pressade i NFL championship matchen än i den fösta super bowlen som man enkelt vann mot Kansas City Chiefs med 31-10.
1967 spelade Green Bay för andra året i rad NFL championship game mot Cowboys och för andra året i rad vann man. Matchen har blivit känd som ”Ice Bowl” och är än idag den kallaste matchen som någonsin spelats i NFL. Med tanke på hur Coach Coughlin såg ut på Giants bänk i championship matchen 2007 och den här matchen 40 år tidigare var kallare…inga värmefläktar heller kan jag lova, att de klarade av att spela är väldigt imponerande. Även Super Bowl II vann Packers relativt enkelt, 33-14 mot Raiders.
Efter säsongen 67 lämnade Lombardi laget och Packers blev sig aldrig mera likt…
De mörka åren
Under de kommande 24 åren efter Lombardis avsked från Green Bay fick fansen och klubben genomlida ett rent helvete. För en klubb som vunnit ligan tre år i rad (för andra gången i klubbens historia) så var det givetvis en chock när man missade slutspelet 1968, 69, 70 och 71.
Inte blev det bättre när man efter slutspelsframträdandet 72 missade alla slutspel fram till 1982. Green Bay var helt klart en före detta storklubb som inte klarade av att leva upp till historien.
Olyckan fortsatte enda fram tills 1992 då en viss nummer 4 gjorde entré.
Brett Favre
För er som kanske inte kan så mycket NFL historia och undrar varför det snackas så j*vla mycket om den där Favre varje offseason så kommer ni här få förklaringen. Det är troligt att det endast finns ett par spelare som varit lika viktiga för sitt lag som Favre var för Packers (Taylor i Giants och…ja nån mer finns säkert, kanske). Packers hade alltså på 24 år endast vunnit en slutspelsmatch och deltagit i tre. Tidernas bästa lag harvade runt i botten på sin division och lyckades aldrig resa sig, det är som om Malmö eller IFK Göteborg skulle åka ur allsvenskan och harva runt i ettan i 24 års tid, snacka om chock för fansen och klubben.
Favre tradades till Packers från Falcons för ett val i första rundan, men var i början av 1992 endast andra valet bland Packers QBs. När Packers starter blev skadad så fick dock Favre hoppa in och han ledde en comeback som gav Packers lagets första vinst för året. Nästa match var han starter för första gången och spelade efter det över 290 matcher i rad, ett rekord bland QBs som antagligen inte kommer slås. Packers nådde ett 9-7 resultat och missade slutspelet med knap marginal.
Till säsongen 1993 värvade man Reggie White. White är NFLs antagligen bästa DE någonsin med 13 pro bowls och 198.5 sacks (näst högs genom alla tider). Med White och Favre så gick Packers till slutspel varje år mellan 93 och 98 (då White slutade spela).
Packers var alltså tillbaka där man hör hemma, men slutspelen 93,94 och 95 slutade alla med missade super bowls, närmast var man 95 när man förlorade NFC championship game mot Cowboys.
1996 blev så året när Packers och Green Bay äntligen fick fira en ny seger, den 12:e i klubbens historia. Säsongen var till stor del en lång defilering mot titeln. Grundsäsongen slutade med 13-3, vilket var bäst i ligan. I slutspelet vann man ganska enkelt mot 49ers och Panthers. I Super Bowl XXXI så ställdes man mot New England Patriots. Pats var på den tiden långt ifrån den storklubb man blivit på 2000-talet och lagens historia var helt klart lite David mot Goliat. Packers vann planenligt, 35-21.
Även 97 tog Favre laget till en Super Bowl. I SB XXXII var man storfavoriter (11.5 poäng) men förlorade mot Broncos och John Elway med en touchdowns marginal, 31-24.
Favre var kvar i laget till 2007 och man nådde efter 97 slutspelet vid ett flertal tillfällen (98, 01, 02, 03, 04 och 07). Närmast att ta sig hela vägen var man 2007 när man hade en hemmamatch mot Giants för att nå Super Bowl XLII. Giants kicker Lawrence Tynes missade två enkla field goals i fjärde quartern vilket tvingade fram overtime. Packers vann slantsinglingen och fick alltså bollen. Allt hopp försvann dock när Corey Webster fick en INT mot Favre och Tynes kom in och betalade tillbaka sina mistag när han sparkade Giants till SB 42 där man till sist vann mot Patriots. Vem vet vad som hade hänt om Packers vunnit istället. Det kommer vi inte få veta, det vi vet är att Favre spelade sin sista match för Packers den där välsignade kalla kvällen 2008 (säsongen 2007).
Nutid och Aaron Rodgers
Att axla Brett Favres mantel är nog ungefär som att efterträdda Napoleon eller Augustus eller andra stora ledare i historien. Aaron Rodgers har gjort detta med bravur. Rodgers utsågs redan 2005 till efterträdaren och fick därmed studera Favre i tre år innan han fick sin chans att spela. Jag skulle personligen tro att detta var mycket nyttigt för Rodgers.
2008 gick Packers visserligen inte till slutspel, men man var nära och Rodgers var knappast problemet. Problemet var nog snarare lite baksmälla över att ha förlorat en av tidernas största QBs.
2009 var ett roligare år för Packers. Man ändrade om sitt försvar, som blev bättre (försvaret var inte bra 2008) och man fick ett av de bästa passningsspelen i ligan, trots en dålig O-Line som tvingade Rodgers att springa runt som en galning när de gång på gång misslyckades med att blockera försvare. Man gick till slutspel efter att bl.a. ha förlorat två matcher mot Brett Favre och Vikings. I slutspelet spelade man i en av de bästa matcherna någonsin där båda lagens anfall var helt omöjliga att stoppa. Matchen gick till OT och avgjordes när Rodgers fumblade bollen och Arizona kunde springa in en TD.
Att skriva om Green Bay Packers historia är speciellt då laget utan tvekan är det lag där historien är viktigast. Green Bay är en stad med 100 000 invånare där alla älskar fotboll. Gatorna i staden heter saker som ”Lombardi Avenue” och liknande och spelarna i klubben blir dagligen påminda om att de har en del att leva upp till. Som exempel kan man nämna historien med den gamla gumman som med sin kundvagn rammade den nya HC Mike Holmgren i den lokala mataffären. Anledningen till gummans tilltag? Hon ville bara säga åt Holmgren att vinna. Saker som detta gör givetvis att alla i Green Bay Packers förstår att fotbollen är det viktigaste som finns i Green Bay.
Nästa del är den roligaste delen av dem alla. Det ska handla om New York Giants, the Big Blue!
