Krönika: Övertyga mig!
"En gammal flickvän beskrev en gång sina vänskaper som ringar på vattnet. Få, nära, vänner i den innersta ringen. Några till i nästa ring och så vidare. Kanske kan man också illustrera sitt sportintresse på detta sätt?"
Jag får ofta frågan hur jag orkar, hur jag kan och hur jag hinner. Orkar, brukar inte vara något problem. Man får ju sommarlov från juni ungefär. Kan, ja, Twitter och dagens moderna mobiler är utmärkta redskap. Hinner... ja, är man nog intresserad av något så går det. Men ibland undrar jag om det inte finns plats för mer?
En gammal flickvän beskrev en gång sina vänskaper som ringar på vattnet. Få, nära, vänner i den innersta ringen. Några till i nästa ring och så vidare. Kanske kan man också illustrera sitt sportintresse på detta sätt?
Uppväxten i Skellefteå gör att Skellefteå AIK ligger mig varmt om hjärtat och kanske i den närmaste ringen. Från september, fram till april så är det mycket ishockey med andra ord. När jag var 8-9 år ramlade jag över en Tipsextramatch och föll för ett lag med vita tröjor. "Tottingham". De har en solklar plats närmast hjärtat. Men som uppväxt i Västerbotten och Norrbotten växer ishockeyintresset även utanför landets gränser. Av någon anledning föll jag tillslut pladask för Pierre Turgeon och hans Islanders. Redan som liten fascinerades jag om myten av New York och föll sedermera också för New York Knicks när basketintresset växte sig starkt i Luleå tack vare Plannja. (LF Basket är svårt att ta i mun)
Mitt i allt detta gödde min Farmor, boende i Solna hela mitt liv, mig med AIK-saker. Varför vet jag faktiskt inte. Men det gjorde att jag alltid haft ett gott öga till AIK, allra mest i fotboll då varken Norrbotten eller Västerbotten kunde erbjuda något fotbollslag av rang. Under andra halvan av 90-talet öppnade Tv3 upp dörrarna för den italienska fotbollen och... ja, ni som följer Sere A vet kanske att jag skrivit om Inter i typ 8 år här på sidan.
När jag dessutom försöker ha koll på de flesta stora ligor i fotbolls-europa så förstår ni varför jag får dessa frågor om ork och tid. Dessvärre kan ju inte heller dessa sporter periodiseras särskilt väl. Det mesta kör igång under hösten och håller på fram till våren.
Visst har det sina fördelar. Oftast går det ju inte åt helvete för alla lag samtidigt. Man kan med andra ord räkna med vissa glädjeämnen varje vecka.
Så, vart leder denna långa prolog?
En löparkollega brukar vid den här tiden börja tjata om ligan som heter NFL. Sedan pågår detta tjat till mitten av februari. Baseball har jag alltid avfärdat och aldrig haft ett uns av intresse för. Men det finns ändå något som fascinerar, i alla fall lite, med amerikansk fotboll. Jag imponeras av det fysiska spelet och att spelarnas karriärer är i snitt tre år, enligt en amerikansk twittrare. Jag fascineras över karaktärerna, de konstiga namnen och galenskaperna som händer spelarna efter karriären. Jag förstår att bollen ska till ena sidan av planhalvan. Jag vet hur lagen tilldelas poäng. Men där slutar ungefär mina kunskaper. Mitt i all denna gröt av lag jag följer så har mitt knökfulla huvud lämnat en liten dörr öppen.
Och det är här ni kommer in. Ni är ju en stadig skara följare här på SvenskaFans Ussports-sida.
NFL kommer aldrig bli en liga jag följer lika helhjärtat som exempelvis Elitserien och Premier League. Just nu stryker jag skjortan framför en match en söndags kväll, på sin höjd. Jag följer några intressanta personer på Twitter. Men that's it.
Varför ska jag bry mig mer om NFL?
Vilket lag ska jag följa?
Urvalet blir lättare om jag säger att det blir något av New York-lagen. Ödets lott har fallit så att de lag jag räknat upp (Inter, Tottenham, Skellefteå, AIK, New York Knicks, New York Islanders) alla är eller har varit riktiga looser-lag. Inter vann inte ligan på 18 år, Tottenham kommer fyra i ligan men får ändå inte spela CL år 2012, Skellefteå AIK var ute från Elitserien i 15 år och föll alltid på mållinjen, AIK vann inte ligan på 55 år, Islanders har inte varit bra sedan jag började följa dem för 20 år sedan och New York Knicks har varit NBA:s skrattämne nummer ett under 2000-talet.
Jag vet att man inte väljer sitt lag, eller jag funkar i alla fall så. Men bare with me och belys charmen, historiken och det mest intressanta med dessa lag och denna liga!
Rimligtvis borde jag ju börja följa New York Jets. Tydligen draftar de uselt, de slåss på träningarna och de vinner aldrig någonting. Låter ju som my kind of team.
Eller?
