NFC South bloggen
Det finns stunder då Al Michaels röst och en flygbild över en upplyst stadium är något av det bästa som finns. Fredagskvällen (reprisen av Saints - Packers) var en sådan stund för mig. I en idrottsvärld där utvecklingen går mot allt fler matcher, och säsonger som slutar och startar samma eftermiddag känns NFLs upplägg med 17 lika viktiga omgångar oerhört rätt. Uppehållet från februari till september bygger upp en oerhörd förväntan bland oss fans, men i och med torsdagens batalj var årets säsong
Att det var hela 7 månaders sedan Packers kunde titulera sig världsmästare märktes inte. Green Bays stolthet spelade som om Super Bowl hade spelats igår. Det var visserligen inget direkt fel på Saints men en viss ringrostighet kunde ändå skönjas. Vänner av försvarsspel har säkert anledning att vara lite skeptiska men frejdig offensiv är alltid kul att titta på enligt min mening.
Hur gick det då för NFC Souths gamla mästare? Förra året blev det ”bara” en andraplats i divisionen, och vissa elaka tungor (om du är Saints-fan) tippar Saints som trea i år. NFC South är visserligen en division med mördande konkurrens, men med torsdagens spel i åtanke bör Saints åtminstone kunna återupprepa fjolårets placering.
Arbete under försäsongen har mycket handlat om att få igång sitt anfall längs marken. Något som lämnade mycket övrigt att önska under föregående år. Åtgärderna blev att Reggie Bush dumpades iväg till Miami och två nya adepter i form av rookien Mark Ingram och Chargers lille duracellkanin Darren Sproles plockades in. Mot Green Bay visade dessa två ändå att motståndarna lär behöva sänka blicken oftare i år. I Sproles fall ganska rejält dessutom. Nu räckte dem dock, bokstavligen talat, inte ända fram den här gången. Ingram, och tillika Saints, kväll slutade under en hög med spelare och bollen någon enstaka centimetrar från målområdet. Ett ganska mysigt sätt av Green Bays försvar att hälsa Ingram välkommen till NFL.
Per Fogelinper@tenyards.se2011-09-11 15:02:30
