Inför Brasilien - Chile
Det är dags att kräva upprättelse för Göteborgsmötet. Och den här gången är det betydligt mer som står på spel.
Vinsten mot Ecuador till trots; det enda som imponerade var viljan, och ska Chile skrälla mot Brasilien så kommer den vara vårt farligaste vapen.
Nyblivne kapten Jorge Valdivia såg sammanbiten och nervös ut i spelargången. Han kramade flaggan så knogarna vitnade och flackade med blicken. Då blev jag orolig. Då tänkte jag att han kanske trots allt inte var mogen uppgiften. Men jag hade fel. Valdivia var Chiles bästa hela vägen och jag tror inte jag kommer behöva ta tillbaka mina förutsägelser vad gäller honom. Han axlade sitt ansvar och kändes inspirerad och självklar, något som är svårt att säga om ungefär hela resten av laget. Suazo fick förvisso in två bollar bakom målvakten Mora, men samspelet med Navia fungerade inte. Då Lorca kom in i halvtid blev det bättre.
Det är svårt att sätta fingret på vad det var som inte fungerade i Ecuador-matchen, och kan man rättmätiges säga att det inte fungerade då det ändå gjorde oss till segrare? Vinner man så har någonting i alla fall gått rätt någonstans, även om allt stundtals bara var en röra av spelare i gula och röda tröjor om vart annat. Nu gäller det att hitta detta ‘rätta’, analysera det och mentaldopa det till mötet mot Brasilien.
Chile kommer som segrare i den här sammandrabbningen, och ställs mot ett lag som spolats på hårt med kallt vatten. För så fort ordet Brasilien förekommer i fotbollssammanhang är det lika med vinst och utklassning för en väldigt stor del av världens befolkning. Jogito bonita och allt det där. Det är två av förväntningarna som ligger som en mantel över lagets axlar: vinst och storspel.
Vi såg inget av det första (från Brasilien) och lite av det sista i mötet med Mexiko. Är det Ronaldinho och Kaká trots allt? Och vad tråkigt det vore om det var så.
Det här laget ska vara världens bästa landslag. Men kan man utan att ljuga skriva under den namninsamlingen när allting krackelerar då två av herrarna inte behagar delta?
Men. För att Ronaldinho och Kaká inte är med, och för att man förlorade mot Mexiko är man knappast ett picknickmotstånd. Nederlaget kommer ha tryckt på en hel massa brasilianska knappar; de vet att de måste gå segrande ur det här mötet för att kunna avancera. Vi måste förbereda oss på ett Brasilien som skjuter hårt på den inte särskilt motståndskraftiga chilenska backlinjen.
För visst var det backarna som var sämst mot Ecuador? För att stå emot till och med ett relativt kasst Brasilien kommer det krävas en hel massa murbruk. Vi får sätta vårt hopp till att Acosta studerat arkitektur.
Det är inte omöjligt att vinna över Brasilien. Sett till hur de spelat den senaste tiden är det till och med väldigt möjligt. Och ändå finns den där, den där tanken om det så svåra motståndet, som även om man försöker trycka ner den ändå viskar genom synapserna. Det är Brasilien.
Exakt. Det är Brasilien. Världens så kallade bästa lag. Och vore det inte extra förbannat härligt att få vinna då? För är man inte bättre än bäst om man vinner?
Då brassarna saknar sina äldre, mer rutinerade spelare gäller det att pressa extra hårt fysiskt för att få den mentala press som den gulgröna tröjan redan för med sig att braka ihop. De som känns farligast på förhand är Sevillabacken Dani Alves, CSKA Moskvas Vágner Love och Robinho från Real Madrid, förutsatt att den sistnämnde lyckas prestera utan sina superstjärnekompisar.
Matías Fernández startar på bänk. Det känns inte mer än rätt, för en trött och sliten Matí är inte ens en parodi på ett hot. Förhoppningsvis kan Villanueva som gjorde det vackra frisparksmålet som ledde till seger i förra matchen agera kreatör jämte Valdivia på mittfältet. Ormeño tar ett steg uppåt och hamnar på mittfältet.
Mittfältet känns som vår starkaste punkt, och det klokaste är naturligtvis att bygga laget kring det mest solida i den i alla fall på förhand svåraste matchen för oss i gruppen. Att starta 3-5-2 känns därför inte som en dålig idé.
Och hur kommer det att sluta till sist?
Jag tror på ett mentalt, chilenskt övertag, lite slarvspel från båda lagen i första halvlek, en mer sansad andra och minst ett poäng till Chile.
Trolig startelva, Chile:
Claudio Bravo; Alvaro Ormeño, Miguel Riffo, Ismael Fuentes, Pablo Contreras, Gonzalo Jara; Arturo Sanhueza, Rodrigo Meléndez, Mark González, Jorge Valdivia; Humberto Suazo.
Trolig startelva, Brasilien:
Doni; Daniel Alves, Alex, Juan, Gilberto; Gilberto Silva, Mineiro, Elano Afonso; Robinho, Vágner Love.
Domare: Carlos Torres (Paraguay)
VAMOS CHILENOS!
Källor: futbolchileno.com, copaamerica.com, svenskafans.com
