Kvartsfinal: Chile - Brasilien
Ska Robinho filma Brasilien vidare till nästa steg, eller blir det här den ultimata revanschen?
Den brasilianska förbundskaptenen Dunga säger att det inte bara är Real Madrid-stjärnan som tagit Brasilien såhär långt i turneringen: Vágner Love fixade straffen mot Chile.
Ja, han gjorde det ja. Han fixade straffen. Valdivia kapades och kapades, och allting slutade 3-0. Det känns som ett långt ifrån rättvist resultat.
0-0 mot Mexiko, och poängen och avancemanget ska vi glädjas åt. Brasilien straffade sig vidare via Robinho mot Ecuador, men själva spelandet uteblev. Det här kan vara en slump, men det kan också vara den chilenska chansen.
I 2007:s upplaga av Copa America har Brasilien långt ifrån övertygat. De har inte vunnit för att de varit bra lika mycket som för att de varit Brasilien. Nu möter de Chile för tredje gången på ett halvår, och den här gången är den överlägset viktigaste.
Chile då? Har de varit så bländande? Nej, det har de förvisso inte, men deras driv och deras vilja har ändå imponerat, och de förtjänar att ta sig längre än en stornation som låter sina stjärnor semestra och som går in i matcherna utan gnista, medvetna om att de alltid kommer längre.
Stundtals har Chile fungerat över förväntan; det handlar speciellt om mittfältet, men dalarna som sammanbinder topparna är långa och djupa. Så som det såg ut mot Mexiko får det aldrig mer se ut; själva grundförutsättningen för seger är chanser.
Här har naturligtvis Brasilien ett psykiskt övertag, och nyckeln som eventuellt kan pressas in i vinstnyckelhållet heter slopad respekt. Eller snarare, slopad rädsla. Man måste sluta vara rädd för brassarna: öppna ögonen och se, så himla bra spelar de faktiskt inte! Jogito bonita är långt borta, och nu är de egentligen sårbara. Det går att sänka det gulgrönblå skeppet, men bara om man tror på att det går.
Sanhueza på en bra dag, tillsammans med Valdivia, Matí Fernández och Melendez fixar deras mittfält. Inte utan problem naturligtvis; jag menar inte att man ska underskatta brassarna, men inte heller överskatta dem.
Just överskattningen tror jag är problemet som får länder som Ecuador och Chile att förlora. De menar inte att göra det, och självfallet vill de vinna, men djupt rotad och kanske utan självmedvetande bor den lilla spärren som kallas tveksamhet.
Det gäller för Chile att få igång ett bättre passningsspel här. Att hitta bollar som kan finna tunnlarna under jorden, och nå fram till mottagaren utan att de är alltför lättolkade. Det här är vi inte jättebra på ännu. Att läsa de chilenska passningarna har inte varit motståndarnas huvudsakliga problem än så länge; att vara alltför rationellt är rent av fatalt.
Matí är bra på att skicka iväg obskyra bollar, men det är inte alltid adressaten är medveten om att det är han som är målet.
Lorca har gjort hyfsat ifrån sig, och undertecknad ser gärna honom från start tillsammans med Navia, som trots att han långt ifrån briljerat känns mer stabil än Suazo.
Mittfältet är den chilenska styrkan, och det är där ifrån man måste slå.
Och om inte annat så får vi hoppas att Acostas nästa avskedsansökan beviljas, och att det jävlar anamma som finns rotade i truppen tillsammans med tvivlen tillslut får blomma ut och slå världen med häpnad.
Preliminär startelva, Chile:
Claudio Bravo; Alvaro Ormeño, Miguel Riffo, Ismael Fuentes, Pablo Contreras, Gonzalo Jara; Arturo Sanhueza, Rodrigo Meléndez, Mark González, Jorge Valdivia; Humberto Suazo.
Preliminär startelva, Brasilien: Doni; Maicon, Juan, Alex Costa, Gilberto; Gilberto Silva, Mineiro, Elano, Anderson; Robinho och Vágner Love
Matchen spelas på Puerto La Cruz och Canal Plus sänder den med start 02:35
Källor: futbolchileno.com, copaamerica.com, canalplus.se
Vamos Chilenos!!
