Lagpresentation: ColoColo
Kärt barn har många namn och ColoColo har en del. Det har blivit dags att ta en närmare titt på Chiles populäraste och mest framgångsrika klubb.
Fakta
Klubbmärke: http://pepelotas.files.wordpress.com/2009/04/colo-colo1.jpg
Fullt namn: Club Social y Deportivo ColoColo
Grundad: 19 april, 1925
Smeknamn: Los Albos, El Cacique, El Eterno Campeón, El Popular, El Indio
Hemmaarena: Estadio Monumental David Arellano, Santiago
Tränare: Diego Cagna
Tre ikoner: Elías Figueroa, Roberto Rojas, Carlos Caszely
Kort historia
För att komma åt kärnan i det som skulle bli ColoColo måste vi rota lite i en annan Santiagobaserad fotbollsklubb. Det var kris hos Club Deportivo Magallanes (som kom till redan i slutet av 1800-talet) under den tidiga delen av 1925 när ett par av lagets spelare ville få över klubben till ett professionellt plan. När förslaget inte gick igenom lämnade några av spelarna klubben (däribland en ung David Arellano). Den 19:e april, 1925 såg ColoColo dagens ljus och det var samtidigt början på en lång framgångsera som varar än idag. Magallanes är sedermera ett namn som förekommer i ColoColo-hymnen.
Två år senare blev ColoColo det första chilenska laget att dra ut på Europaturné men lika stor som glädjen var över detta spred sig sorgen över laget den 2:a maj. 24-årige David Arellano, en av grundarna till ColoColo, var kapten för det chilenska laget och skadade sig så pass illa i matchen mot spanska Real Valladolid att han avled dagen efter. (Senare i sagan om ColoColo hedrade klubben hans minne genom att namnge hemmaarenan efter honom).
Även om termen fotboll inte var något nytt för spelarna under 30-talet så var det först 1933 som dagens professionella liga skapades av ColoColo med flera. Magallanes vann de tre första upplagorna och däremellan stack också Audax Italiano emellan innan ColoColo 1937 kunde bärga sin första ligatitel. 1937 tog man sig igenom serien obesegrade (en bedrift som uppredades 1941) och därefter följer en rad liga- och cupsegrar.
ColoColo är historiskt på flera sätt. Med 29 ligatitlar och 10 Copa Chile-segrar är man det mest framgångsrika laget genom tiderna och 1973 blev man också det första chilenska laget att delta i en Copa Libertadores-final. I mer modern tid fick ColoColo dessutom bärga den åtråvärda Libertadores-bucklan efter seger mot paraguayanska Olimpia (0-0, 3-0).
Tre ikoner
Tittar vi på spelarlistorna sedan 1925 hittar vi mängder med kända man. Namn som Ivo Basay, Lizardo Garrido, Sergio Livingstone, Jaime Pizarro, Francisco Valdés och i mer modern tid Pedro Reyes, Iván Zamorano, Matías Fernández, Humberto Suazo, Jorge Valdivia och Claudio Maldonado. Listan kan göras lång men jag har ändå valt att sätta Elías Figueroa, Roberto Rojas och Carlos Caszely som ColoColo-ikoner.
Elías Figueroa ja, visserligen avslutade han bara sin karriär hos ColoColo men att tre gånger på raken ha utsetts till Sydamerikas bästa spelare (1974, 1975, 1976) är stort. Han är odödlig.
Canal13-kommentatorn Carlos Caszely har till skillnad från Figueroa en längre historia i ColoColo. Señor Casely har gjort över hundra mål för klubben och är värd att nämnas som ikon. Dessutom blev det ju ett par mål i landslaget också.
Slutligen, vem kan väl förbise Roberto Rojas? Incidenten från 1989 där Rojas påstådda skada dramatiserades ordentligt fick ödesdigra konsekvenser både för honom själv och för Chile. ”Cóndor” Rojas blev avstängd på livstid medan Chile missade 1990- och 1994-års VM-slutspel. Framgångar kommer man ihåg men skandaler glömmer man aldrig. Rojas var i ColoColo mellan 1983 och 1987 innan han avslutade sin karriär i brasilianska São Paulo ett par år senare.
