Inför Copa America

För stunden formsvaga Chile startar Copa America i den kanske svåraste gruppen. Och det känns som en nödvändighet. Det känns som att motståndet kommer tvinga fram det bästa vi har eftersom omständigheterna kräver det och inget mindre.

Det ser inte lysande ut. Den 2:e juni besegrade Costa Rica La Roja med 2-0, den 5:e lyckades man nätt och jämt (1-0) vinna över Jamaica. Är det såhär vi ska vinna Copa America?

Det som varit positivt med Chile i uppladdningen inför Copa stavas Jorge Valdivia. Mittfältaren från Palmeiras i Brasilien har utmärkt sig och visat vilja, och därför kommit att bli väldigt synlig i en i nuläget nederlagsbetonad och loj trupp.
I artonde matchminuten mot Jamaica fixade Valdivia inlägget som Juan Gonzalo Lorca placerade i mål. Det innebar all in all Chiles första landslagsseger sedan mötet med Cuba tidigare i år.

Som alltid då någon utnämns till fixstjärna lägger laget alltför mycket ansvar på denna enda spelare; just nu handlar mycket om Villarreals Matias Fernández, som med all rätt (efter att ha spelat i Colo Colo och Villarreal direkt efter varandra) är trött och lite sliten. I Spanien har klubben försökt få honom att avstå från Copa America, men Matis vilja att fightas för sitt land är såväl beundransvärd som stenhård.
Hans största bedrift i Jamaicamatchen blev ett perfekt inlägg mot Valdivia och som kunde ändrat slutresultatet till 2-0 om allt hade gått vägen och den sistnämnde inte kapats av ingen mindre än gamla Helsingborgspelaren Luton Shelton.
Hur briljant han än är får vi försöka att sänka våra förväntningar på Mati Fernández och ha i åtanke att han inte fått vila upp sig ordentligt på evigheter. Man vinner aldrig på att lasta över allt på en enda; fotboll är och förblir den ultimata lagsporten.

Lazios Luis Jiménez har inte fått någonting att fungera landslaget på senare tid, och kommer med största sannolikhet (även om skador hit och dit ändrar truppskepnaden från dag till dag) inte att delta i Copa. Nelson Acosta säger sig vilja bygga upp ett nytt, starkt Chile. I Costa Rica-förlusten strök anfallarna mest omkring och tittade på Fernández och Valdivia.
Det är det här som ska vara chilensk offensiv.
Kan vara ett motivationens icke-vara, då det “bara” rörde sig om en vänskapsmatch, och hur hemskt det än låter får vi hoppas att det var just så.
Naturligtvis måste vänskapsmatcherna vara viktiga. Men efter en massa intensiva säsonger runt om i världen (Lazio tog sig ju till Champions League, Villarreal till Uefa-cupen) och med en stor turnering framför sig kan skorna möjligtvis kännas lite tunga. Det är bara dumt att inte ta chansen att svetsa ihop laget när man får den serverad till sig, men dumhet och chansmissning känns ibland som ett givet grunddrag när vi snackar mänsklighet.
När det smäller ‘på riktigt’ för första gången, onsdagen den 27:e mot Ecuador får det inte handla om någonting mindre än ett drivande krigande. Då får det inte räcka att snegla bakåt på mittfältarna och hoppas att de kanske lyckas lägga upp bollen bekvämt nog. För fotboll är slit och svett och spring och inte alls bekvämlighet när det gäller.

Och Jorge Vargas? Förmodligen blir Copa America 2007 den gamle (nåja) trotjänarens sista, stora turnering. I höstas tog han över kaptenbindeln från Luis Jiménez. Att valet föll på honom känns inte mer än rätt.
Vargas medverkan i detta ‘nya’ chilenska landslag innebär inslag trygghet och rutin, och förhoppningsvis stabilitet i backlinjen.
Tittar vi bakåt ytterligare ett snäpp hittar vi målvakten Claudio Bravo, som trots att hans lag Real Sociedad ramlade ner i spanska Segunda Divisíon ändå kan ses på som relativt stabil. Bravo slutade på en imponerande femteplats i målvaktsligan, Zamora, med i snittet 1.0 insläppta mål/match.

I andra halvlek mot Jamaica lät Chile sina motståndare bjuda upp till dans, och kvitteringsmålet var aldrig långt borta. Och på det viset har det sett ut tidigare. Ett motståndarmål och ett oinspirerat gäng som äntrar planen efter pausen. Det är nu vi ska bryta mönstret.
I en intervju med Cooperative säger anfallaren Reinaldo Navia:
- Vi måste ta turneringen steg för steg, men vi kommer enade med illusionen om att komma långt, helst såklart hela vägen till slutet. Än har inga matcher spelats, så att komma med förutsägelser just nu känns obefogat. Det viktigaste just nu är att vinna den första matchen.

Och förhoppningsvis - trots att den var föga övertygande - injicerade vinsten mot Jamaica segerns sötma i det chilenska blodet, och förhoppningsvis allt eftersom sötman sprider sig och ger mersmak, växer också det nödvändiga självförtroendet fram.

Såhär ser spelschemat för Grupp B ut: 

0 kommentarer

Nina Ljung Fredman2007-06-22 00:00:00