Brasilien - Chile3 - 0
Chiles dröm om VM i Ryssland sprack
En seger skulle göra Chile klara för VM, ett kryss skulle också räcka. Chile hade till och med råd att förlora med ett mål och fortfarande vara med i leken. Men nej, det ville sig ej…
Matchen
Sett till bollinnehavet var det en ganska jämn första halvlek, men känslan var att Chile hade en till växel att sätta i. Brasilien var laget som skapade de klara målchanserna medan Chile misslyckades med att penetrera Brasiliens superba försvar. I halvleksvilan förväntade man sig att Pizzi med sin ledarstab skulle ha koll på tabellen och verkligen beordra spelarna att hålla resultatet. I halvleksvilan låg Chile på fjärde plats i tabellen med både Colombia och Peru bakom sig. 0-0 var ställningen mellan både Brasilien-Chile och Peru-Colombia. Kom igen nu Pizzi, få laget att inte tappa detta nu!
När andra halvlek skulle börja visade det sig att Pulgar skulle hoppa in istället för Aránguiz som måste ha känt av sin skada.
Den där extra växeln som det kändes som att Chile hade kvar efter första halvlek måste ha misstagits för friläge. Chile hängde inte med alls i andra halvlek. Runt 52’ fick Brasilien en frispark en bit utanför Chiles straffområde. Neymar tog ansvaret att slå frisparken som Bravo kunde rädda. Endast tre minuter senare drog Chile på sig ännu en frispark, fast närmre straffområdet denna gång. Dani Alves klev fram och de flesta förväntade sig någon form av variant. Dani Alves drog till med ett hårt skott mot mål som fick en lurig bana istället. Bravo lyckades inte kontrollera skottet och Paulinho högg till på returen och 1-0 var ett faktum.
Målet knuffade Chile en plats längre ner i tabellen. Colombia smet förbi, men man höll Peru bakom sig tack vare målskillnaden. Just ‘målskillnad’ är vad som kom att bli nyckelordet i denna sorgliga chilenska VM-kvalsaga.
Brasilien dominerade matchbilden och Chile var tydligt påverkade av målet. Med så pass mycket tid kvar av matchen tyckte man att det inte var nödvändigt att börja hänga läpp och spela så huvudlöst som Chile gjorde efter målet. Chile gjorde vad de kunde för att jaga en snabb kvittering, men det kom att bli kostsamt.
Endast två minuter efter första målet tappade Chile bollen när hela laget befann sig högt uppe, vilket öppnade upp för en kontring för Brasilien. De brasilianska anfallarna var inte direkt långsamma och Neymar spelade vidare till Gabriel Jesús som rullade in 2-0 i öppet mål.
Målet hjälpte Peru att klättra förbi Chile i tabellen. Vid denna tidpunkt var Chile ute ur VM. Då plingade det till i luren och det visade sig att det var James Rodriguez som precis hade gjort 0-1 för Colombia mot Peru. Det målet flyttade Chile upp till en Play-off plats och VM hoppet fick nytt liv.
Moralen hos de chilenska spelarna var som körd i botten och man undrar om Pizzi över huvud taget kommunicerade med spelarna. I och för sig låg Chiles överlevnad i Colombias händer nu, men det fanns trots allt mycket tid kvar på klockan. Istället försvann Chile ur matchen och trots att spelarna slet och kämpade var de aldrig nära att reducera. Medel hade en nick över ribban, men närmare än så kom man aldrig.
I 76’ kom dödskyssen på Chile. Det var Peru som kvitterade via Guerrero. Kvitteringen betydde att Peru knuffade ner Chile från Play-off platsen på målskillnad.
Att bevittna Chiles slutminuter och veta att det inte endast innebar slutet på drömmen om VM, utan att det mest av allt innebar det slutet av en era, var makalöst sorgligt. Likt Titanic, sjönk det chilenska landslaget med fanan på topp.
I Lima var inte Colombia särskilt intresserade av att jaga seger i slutminuterna då de visste att det räckte med oavgjort för att de skulle klara sig till VM. I efterhand önskar jag att Pizzi hade förmedlat samma inställning till sina spelare tidigare under matchen.
Visst är det charmigt att höra när spelare säger att man alltid går för vinst oavsett vad, men som huvudtränare över ett lag måste man kunna avväga vilka risker som är värda att ta. När ett världsmästerskap står på spel finns det inga metoder som är grisiga nog, bara man tar sig vidare. Tar man en titt på matchens motståndare, Brasilien, ser man att de säkrar defensivt innan de anfaller.
Just det, matchen ja. I 90’ fick Chile en hörna som Bravo ville ta del av. Det gick inget vidare och bollen hamnade hos Gabriel Jesús som för andra gången kunde rulla in bollen i öppet mål. Total ridå.
Farväl
Efter den tunga förlusten meddelade Juan Antonio Pizzi att han inte kommer att fortsätta som förbundskapten för det chilenska landslaget. Det är nog inte så många som fäller tårar över det beslutet, utan man tackar mest för att han var med och vann det senaste Copa América-mästerskapet. Oavsett om han blev tilldelad ett färdigt lag som Sampaioli lämnade efter sig eller inte, var det en bedrift som kommer att stå med i historieböckerna för evigt.
Vad som däremot berör desto fler är att även Arturo ‘El Rey’ Vidal skrev ett inlägg på sina sociala medier som kan tolkas som att han lägger av i landslaget. Arturo Vidal bevittnade matchen hemmifrån och var inte med på grund av en avstängning. I sitt inlägg tackade han lagkamraterna för allt och alla åren tillsammans. Vidare beskrev han att han var förkrossad över förlusten, men ändå stolt över sina lagkamrater och ledarstaben. Trots att både Pizzis och Vidals beslut kommer kort inpå en stor förlust, känns det som att de är välmotiverade och logiska.
Det återstår att se i vilken takt de äldre spelarna kommer hänga av sina landslagströjor och till nästa VM-kval kommer vi med största säkerhet ha ett nytt landslag.
VM drömmen är över och vi måste gratulera Colombia, Argentina och Peru för sina platser i nästa års VM-slutspel. Vi som håller på Chile kan glädja oss åt alla fina minnen detta landslag har skänkt oss de senare åren. I slutet av dagen är det de goda minnena man minns.
Stort tack för att ni har hängt med i kvalet, stort tack till alla fans som har stöttat ‘La Roja’ i vått och tort och ett stort tack till landslaget som har offrat sitt blod, svett och tårar för att glädja en hel nation, inklusive oss fans som befinner oss i utlandet. Ett stort tack till Juan Antonio Pizzi för sitt arbete och sist men absolut inte minst ett enormt stort tack till Arturo ‘El Rey’ Vidal för att ha lämnat sin själ på planen varje gång han har tagit på sig den blodröda matchtröjan.
Viva Chile mierda!
