Carlsson gjorde fyra mål när VSK vann
Efter fem mål på de inledande tio mintuerna tog till sist Västerås en säker seger hemma mot Villa. Michael Carlsson gjorde fyra mål och matchen slutade 6-3.
VÄSTERÅS SK - VILLA/LIDKÖPING BK 6-3 (3-3)
1-0 (2) Mattias Rydberg, 1-1 (4) Patrik Hellman, 2-1 (6) Michael Carlsson, 2-2 (9) Jörgen Gustafsson, 3-2 (11) Michael Carlsson, 3-3 (26) Ari Holopainen, 4-3 (73) Andreas Hammarbäck, 5-3 (75) Michael Carlsson, 6-3 (79) Michael Carlsson
Hörnor: 8-5
Utv.min: VSK 3x10 Villa 1x5, 3x10
Publik: 1250
Domare: Team Thomas Wiklund
För andra gången denna säsong anlände jag sent till Rocklundas bandybana. Tio minuter in i matchen, för att vara exakt, klev jag in genom Rocklundas entrén med andan i halsen. Ser man till målfabrikationen under de första 45 minuterna i de tidigare matcherna denna säsong borde jag inte ha missat så mycket. Men ack, så jag misstog mig, redan på avstånd till Rocklunda kunde jag höra fyrverkeriet som signalerade hemmamål. Alltså, redan 3-2 efter tio spelade minuter!
Väl på läktaren försökte jag skapa mig en snabb överblick av spelet. Hammarbäck, som provade mittfältsrollen i cupmatchen mot Tillberga under VM-uppehållet, hade fått nytt förtroende på den positionen. Hammarbäck har en offensivare spelstil i jämförelse med Joneby som fått kliva åt sidan igen. På topp fick därmed även Rydberg chansen igen. I övrigt såg det ut som ”vanligt”, bl a med U19-VM´s bäste spelare Holmberg och VM-finalisterna Bruun och Östling på planen. VSK dominerade första halvlek i det lätta snöfallet, även fast de riktigt, riktigt heta chanserna uteblev efter att jag gjort min entré. Typiskt, förstås? Villa kvitterade genom Holopainen (så klart med i målprotokollet) på straff tilldömd efter en kontring.
I andra halvlek klev Villa högre upp i banan med laget. Samtidigt upplevde jag att isen blivit sämre. Bollen studsade och var svårkontrollerad. Den kombinationen gjorde att VSK:s uppspel allt som oftast hamnade i gapet på blåa spelare, Villa tog över händelserna. Faktum är att jag i det läget trodde att Villa skulle ta ledningen. Men som så ofta tidigare denna säsong gör VSK en imponerande avslutning av matchen, och vinner till slut med 6-3. Men det är små marginaler som avgör; vid 4-3 kommer Villa i ett farligt läge men blir, hårfint, avblåsta för offside. VSK går till motangrepp som formstarke Carlsson gör 5-3 på. Villas ytterhalv Moen var fortfarande upprörd över den tidigare offsideavblåsningen och snackade ut sig på tio minuter. Matchen var avgjord, men visst hade det kunnat slutat annorlunda. Men segern innebar nya viktiga poäng i kampen om placeringarna inför slutspelet!
Matchpris till fyramålsskytten Micke Carlsson och Villa-målvakten Joakim Larsson.
Överlag kändes det som att domarna hade en jobbig afton. Jag säger inte så mycket om Villas straff, helt ok, men i bland blir jag inte klok på straffarna i elitbandyn. I bland blir det straff, ibland drar domarna ut bollen till frislagscirkeln. Den, i mitt tycke, solklara men tyvärr uteblivna straffen i VM-finalen nyligen var väl en domarmiss, eller? Vad jag vet så krävs det att forwarden har en uppenbar målchans (det utdöms därför vanligtvis inte om forwarden har ryggen mot målet) för att få straff, men vad det innebär känns ibland lite godtyckligt. Ungefär som fenomenet ”hands” i fotboll…
Nästa hemmamatch, mot Hammarby, blir intressant. Dels för en spännande match mellan två bra lag, dels för att VSK-klacken ska vara tysta i första halvlek för att därefter visa vad en god stämning på läktaren innebär. Jag hoppas att konflikten med VSK:s styrelse är till ända snart…
