Örebro tillbaka i Allsvenskan: "Aldrig mera till Köping, aldrig mer Lesjöfors..."
Den anrika klubben Örebro SK är tillbaka i bandy-Allsvenskan. Detta efter ett imponerade spel i division ett. ÖSK-supporten Hannes Ryding, som snart återfinnes på SvenskaFans med Örebros lagsida, skriver om Örebros säsong i en krönika.
Det var 16 år sedan senast. Sedan dess har vi bandyfrälsta i Örebro tillbringat 16 år av kämpande, lidande, agoni, brustna förhoppningar och tvivel. Nästa år blir det ändring på det; för då befinner sig ÖSK i finrummet - där de hör hemma.
Svenska Cupen - prologen på säsongen
Prologen till denna säsong utspelade sig i Edsbyn där våra gulsvarta krigare tog sig an nobelt motstånd: Vetlanda, Sandviken och Falun tillhör ju i allra högsta grad bandysocieteten och vi i Supporterklubben Svampen hoppades enbart på bra spel från vår sida - eventuella poäng betraktade vi som en ren bonus.
Bandy i allmänhet och ÖSK i synnerhet har stort affektionsvärde hos en Svamp. Jag måste nog lägga till Edsbyn sen vi varit där och bevittnat den första upplagan av Svenska Cupen; det var verkligen en upplevelse som bidrog till att bandyåret 2005-06 blev ett sådant lyckat år för oss i Svampen. Vi fick mycket publicitet för vårt trogna stöd till ÖSK och vi stärkte också relationerna med andra supporterklubbar - i synnerhet Vetlandas.
Hur gick det då rent sportsligt? Det blev som väntat tre förluster och noll poäng men jag tror att samtliga Svampar redan då insåg vilken potential detta lag hade efter att ha presterat väldigt bra. Det var något stort på gång.
Imponerade träningssegrar
Efter denna bandyfest i Edsbyn följde en rad träningsmatcher av blandat motstånd - det skall tillägas att kvaliteten på motståndarlagen också var högst varierad. ÖSK segrade i åtta (!) av nio matcher och bland andra Derby, Katrineholm och ex-allsvenska Västanfors fick känna på ÖSK:s kaliber. Den enda förlusten kom - tämligen väntat - mot Boltic där ÖSK fick stryk med 10-6.
Säsongspremiären blev en tuff tillställning där ÖSK ställdes mot titelutmanaren Gripen. Det var ett toppmöte i ordets rätta bemärkelse då matchen karaktäriserades av högt tempo, många utvisningar och två taggade lag. Gripen gick segrande ur bataljen - främst tack vare Lars Carlsson som utmärkte sig som notorisk målskytt...
Efter detta antiklimax tog sig ÖSK i kragen och vann planenligt matchen mot Värmbol med 11-1. Därefter besegrades också Otterbäcken, Finspång och LAIK utav bara farten. Det var klasskillnad mellan ÖSK och många av de andra lagen i 2005-06:s upplaga av Division 1 Västra - detta visades konkret på papper då Gripen och ÖSK redan efter fyra, fem omgångar dragit iväg i tabellen.
Annandagen - höjdpunkten
Höjdpunkten i grundserien var - utan tvekan - annandagen. Finspång stod för motståndet och bjöd faktiskt på ett hårt sådant: ÖSK - ackompanjerat av vältrimmade och skönsjungande Svampar - vann till slut iallafall med 5-4 och julen var räddad.
Efter jul dalade intresset en smula. Alla såg fram emot Play-Off och vi hoppades som bäst på att komma tvåa efter omöjliga Gripen som gick från klarhet till klarhet och bokstavligen krossade allt motstånd.
Playoff började
Jönköping var först ut att möta vårt kära ÖSK. Jag trodde på förhand att Jönköpings kvalitet och slagkraftighet var i paritet med ÖSK:s så jag visste om att denna match skulle vara väldigt avslöjande om huruvida ÖSK skulle ha någonting med toppstriden att göra eller inte. Det blev seger, dock ej en komfortabel sådan då Jönköping kämpade in i det sista. 6-4 i ÖSK-favör blev det ändå till sist.
Frillesås - laget med de exotiska grön-gul-svarta dräkterna blev nästa nöt att knäcka för ÖSK. Frillesås väckte för oss Svampar lite olustiga associationer då ÖSK alltid har haft svårt för just dem. Dessutom var den oavgjorda matchen mot Frillesås säsongen 2004/05 en högst bidragande orsak varför ÖSK inte gick till förkvalet. I halvtid stod det hela 7-1 till ÖSK och vi Närkingar kunde andas ut - trodde vi. Oberäkneliga Frillesås kom igen och ÖSK undkom med nöd och näppe med en uddamålsseger. 8-9 på Sjöaremossen var ett resultat vi var mer än nöjda med...
Efter seger mot Finspång i den tredje omgången blev det återigen dags för tungviktaren Gripen. Ärkerivalen hade oväntat gått på en mina då de förlorat i Värmland mot Slottsbron - eller Blåtomtarna - med hela 6-1. Detta var verkligen en nyckelmatch för ÖSK och det krävdes totalt fokus och disciplin om detta skulle gå vägen. Det gjorde det: 4-4 med mersmak gav ÖSK i idealiskt läge inför slutspurten av Play-Off. Vi hade nu ödet i våra egna händer men vi tog inte ut någonting i förskott; de Svampar som läst världshistorian väl visste att detta inte alls var någon garanti för uppflyttning då ÖSK genom åren haft en oförmåga att inte vara bäst när det har gällt.
Efter Gripen-matchen föjde ett smärre uppehåll. Bandypulsen ökade i Örebro och tidningarna började öka bevakningen kring matcherna - något som verkligen var på tiden.
Ångade på
650 personer myste när ÖSK tog en jordskredsseger mot Ale/Surte. Därefter togs en imponerande skalp borta mot ett annat gäng från Göteborg - Kungälv. Efter den matchen kunde vi bara konstatera vilken medvind och laganda laget hade just då.
Efter att både Kungälv och Ale/Surte besegrats en gång till vankades det en renodlad seriefinal mot Slottsbron som överraskat rejält. Under idealiska bandyförhållanden slogs det säsongsrekord på Vinterstadion; över 1200 personer hade sökt sig till bandy-navet.
ÖSK gjorde processen kort med Slottsbron. 12-3 blev det efter ren bandypropaganda och nu skulle det mycket till för att ÖSK skulle missa drömmen om allsvenskan.
Avgörandets tid
En vecka senare var stunden inne: direkt avgörande match mot Frillesås. Vi i Svampen var starka och våra röster oerhört dynamiska - något som skulle gjort självaste Caruso nöjd och belåten. Det var inget snack om saken - ÖSK var flera klasser bättre än Frillesås och vann med 10-4. Jag kan inte beskriva den glädje vi i Svampen kände när slutsignalen ljöd; vissa uttryckte sin glädje genom vilda gester och tjut medan andra stod helt tomma, uttryckslösa och försökte smälta vad som hänt. Vi hade alla nödvändiga supporter-attribut; bengaler, halsduker, mössor, champagne, videokameror - you name it! Allt bidrog till att göra den dagen till bandyns...
Undertecknad med vänner stormade planen och omfamnade spelarna. Vi var sorglösa... Efter matchen gick vi i Svampen i gemensam trupp genom staden och sjöng hejaramsor. Det är smärtsamt att se att vissa människor helt underkastat sig för "jantelagen" och inte välkomnar inslag av sådan karaktär men majoriten av förbipasserande uppmuntrade oss och såg oss som lite krydda i vardagen...
Efter detta följde en orgie av kampsång, inbördes beundran och öl vid supporterpuben... ÖSK VAR I ALLSVENSKAN - DÄR DE HÖR HEMMA!
Nu med lite distans till det hela kan jag summera denna säsong som den bästa jag varit med om. Ingen hade väl egentligen trott på förhand att ÖSK skulle gå upp, det var ju Gripen som var de självklara segrarna. Klyschan "i år går vi upp" visade sig för första gången vara befogad och inte överdriven - något som jag tror hela bandysverige är ganska tillfreds med.
Hannes Ryding - stolt medlem av en ny generation bandyälskare.
