20 år med Elitbandy
Störst, eller åtminstone en av de största i SAIK genom tiderna. Magnus Muhrén var med om SAIK:s resa från att vara bra men aldrig nå ända fram till SM-guldet till det SAIK som vann 4 guld på 6 finaler, på bara 8 år. När vi ändå satt och pratade bandy så gav han sin syn på en del viktiga händelser i SAIK och i svensk bandy de senaste 20 åren.
Vi blickar tillbaka, kvartsfinal 94, semifinal 95 (Boltic båda gångerna), finalförlust 96 (VSK) och sen det efterlängtade guldet 97, ett SM guld som förändrade Sandvikens AIK från att ha varit ett lag som jagat och inte nått hela vägen till att vara en riktig stormakt inom svensk bandy. Hur är dina minnen från den tiden?
Vi fick in spetskvalité med Hans Åström, det var viktigt. Sen var vi många unga spelare som inte brydde oss om det där med att SAIK inte kunde vinna. Sören Persson kom också in som ledare och han fick oss att tro att vi kunde vinna. Efter 97 försvann några äldre, Åkerlind och Jacke främst och Hans flyttade till Hälsingland och vi unga som fick ett stort ansvar. Vi var hänsynslösa i vår vilja att vinna. Vi byggde en vinnarmentalitet som finns kvar i SAIK idag. Det SAIK som jag spelade i 2000-2005 var det bästa lag SAIK haft, hittills får man väl säga. Vi var kompletta, bra defensiv, bra omställningar och vi kunde äga matcher så som vi vill göra nu.
Edsbyn tog över och dominerade totalt 2004-08 med fem raka guld. Var det bara ett resultat av hallen och överlägsna träningsförhållanden?
Det var en stark orsak men i kombination med att andra lag tappade sina bästa spelare till Ryssland. Edsbyn fick kvar sina bästa. Ola Johansson var otroligt viktig då, han visste vad som krävdes för att bli vinnare. Då byggde de en vinnarkultur, de vände finaler och vann, de vände semifinaler och alla möjliga matcher. De kände sig oslagbara. Förutsättningarna i hallen gjorde att de kunde träna in ett spel som var framgångsrikt.
1979 förändrades Svensk bandy vill jag mena, Boltic vann sitt första guld. Boltic var den första klubben som byggde sin framgång på ett värvat lag. Sedan dess har Boltic, VSK, SAIK, Edsbyn, Vetlanda och Hammarby plockat alla guld utom ett som Motala tog 1987. Bollnäs har 2 finaler, Villa hårdsatsar men det verkar fasligt svårt att ta det sista steget, hur tänker du kring det?
Det är ett stort steg bara att ta sig till semifinal och ett större att ta sig till final. Man måste kontinuerligt spela de stora matcherna genom att vara med där gång på gång. Det är mer publik och mer runt omkring. Min första final var det väl 20000 åskådare och innan tyckte man det var mycket med 4000.
Det är väl Edsbyn igen då, som lyckade vinna sin första final på länge då 2004, men då var Ola med som kunde förbereda dem. Kanske var det tur för dem att de mötte Bajen som inte trodde att de kunde vinna. Det var 5-2 och missad straff för Hammarby och sen vände det.
Är man med i semifinal år efter år så kommer man tillslut att vinna, i en final är gäller det att våga och det gör man när man varit med några gånger.
Under dina år i Elitbandyn så har det funnits en hel del profiler, kan du rangordna bästa målvakt, bästa försvarare, bästa mittfältare och bästa forward om vi räknar bort dig som finns i toppskiktet både som mittfältare och forward. Vi håller oss till svenska spelare.
Målvakt: Kjörling. Han var fundamental i det SAIK-lag som var som bäst där efter 2000. Han var makalöst bra.
Försvarare: Zeke. Det var mycket prat om att han spelade fult och så men han började som forward och han hade en fantastisk passningsklubba. Han var den första moderna backen vill jag säga som både kunde smälla på och vända spelet med en bra passning.
Mittfältare: Utan tvekan Pelle Fosshaug. Ingen annan bandyspelare har varit så komplett med det registret.
Forward: Det finns många som gjort många mål men Christoffer Edlund har det bredaste registret. Han är vassast.
Av de ryssar och finnar du mött, vilka håller du högst?
Bästa finnen är Sami Lakkonen, jag mötte honom första gången i pojk VM 91, vi är lika gamla. Han har betytt mycket för finsk bandy.
Det finns otroligt många bra ryssar men jag tycker att Gratchev som spelade i Falun och Vänersborg är den som var mest komplett. Han var en riktig tvåvägsspelare, stark defensivt och han hade en grym förmåga att spela fram andra. Han ville spela annorlunda än de flesta ryssarna.
Du har varit med och sett en hel del stora talanger blomma ut: Berlin, Nilsson, Mossan. Men ändå känns det som om Erik Pettersson sticker ut, vad tycker du?
Han utmärker sig framförallt eftersom han är så tidigt utvecklad, han är mogen både fysiskt och mentalt och han har en grym vinnarskalle. Det är nog ingen som var så bra så ung. Han är 18 år och en av Sveriges bästa forwards. När jag var 18 spelade jag i Skutskär i div. 1. Bara Erik själv sätter gränsen för hur bra han kan bli, han kan vara bäst i världen i många år. Han är en forward som kan ligga på topp eller komma bakifrån och bryta igenom. Han är riktigt svårstoppad och han utvecklas hela tiden. Man tänker inte på honom som en junior.
I Zekes karriärs sista sekunder, med karriärens sista skott avgjorde han finalen mot Bollnäs, hur ser du på den perfekta avslutningen på karriären?
Det är klart att nu när jag kom tillbaka till SAIK så finns chansen och drömmen vore ju att få sluta med ett guld. Men som det blev för Zeke, njae, ett guld räcker. Jag är så dålig förlorare så det krävs kanske ett guld för att jag ska ge mig.
Din farfar, din pappa och din bror har också varit elitbandyspelare, men jag har sett din son på isen med hockeyklubba, blir det ingen nästa generation Muhrén i bandyn?
Haha, han har slutat med hockey och spelar bara bandy nu. Jag har fler barn så det är inte omöjligt att det blir fler Muhrén i elitbandyn.
Magnus avslutar vårt samtal med att berätta att han saknar statistik på antal assist från början av hans karriär. - För mig har det alltid varit minst lika viktigt att spela fram, även när jag vann skytteligan.
Så är det någon som har en statistik på målgivande passningar från tiden innan förbundet bokförde sådana så hör av er till SAIK.
Som författare av denna artikel tar jag fullt ansvar för rimmet i bildtexten. Det blir lite sådär i Jultider. GOD JUL alla bandyvänner.