Försvaret - SAIK:s akilleshäl?
"Daniel Danne Eriksson är nytillskottet i backlinjen. Kommer närmast från Boltic och beskrivs som en spelskicklig back med ett bra skott. Sen kliver han inte undan i närkamperna heller. Låter som en annan herr Eriksson det där?" skriver Thomas Forsberg.
Genom åren så har man alltid berömt SAIK:s försvar för att ha varit kompakt och svårforcerat. Den svarta sopsäcken har den bl a kallats. Men årets försäsong visar en tendens till små lufthål i den svarta säcken. Små lufthål som måste tätas omgående. Ett av problemen i år har varit skador som har stört uppbyggnadsträningen.
Unga målvakter
Det hela började i Svenska Cupens final där målvaktsstjärnan Joel Othén skadades i den allra sista spelminuten. Det såg riktigt illa ut för Joel och man befarade det allra värsta och spekulationerna om att värva en till målvakt gick i gång.
Nu visade det sig att skadan inte var så farlig. Det blev inget spel i World Cup och förmodligen ingen premiär mot Broberg heller. Men Joel är tillbaka i träning på is i alla fall och sandviksanhängarna kan andas ut. Reserven Patrik Kaemmerle har varit riktigt bra i de matcher han har stått. I World Cup-matchen mot Trubnik blev han utsedd till matchens lirare. Nu är han junior och under stadig utveckling och har inte alls Joels rutin. Men i premiären så blir det i alla fall Patrik i målet och jag är inte ett dugg orolig.
Hårdhänta backar
I backlinjen så finns i år två stycken Daniel Eriksson och unga löftet Linus Pettersson. Man kan väl lägga dessa tre herrar under en och samma kategori bandyspelare, tuffa och hårda. Den som är mest känd för det är väl Daniel Zeke Eriksson. Älskad på hemmaplan och hatad på alla bortaarenor. Få bandyspelare (undantag Per Fosshaug) har väl rört upp känslor som Daniel har. Kommer ihåg när han som rätt färsk spelare i SAIK:s A-trupp bara gick in och "proppade" Mischa Schvensikov säsongen 96/97. Där satte han sin stämpel som bandyspelare kan man väl säga. Flertalet Ljusdalsbor talade om överfall och att Daniel skulle stängas av på livstid. Nu lugnade känslorna ner sig efter ett par år och Daniel mognade betänkligt. Hans år i Vodnik gjorde mycket för hans spel. Skridskoåkningen blev avsevärt bättre och hans speluppfattning likaså.
Tyvärr så har Zeke haft lätt att dra på sig skador och denna säsong har inte börjat annorlunda. Under praktiskt taget hela försäsongen har han haft krångel med sina ljumskar, vilket har lett till sporadiskt matchande. Lagom till premiärdags så började det dock ljusna för Daniel och han deltog i genrepet mot Västerås i måndags. Men vad händer? Jo han fastnar i isen med ena foten och vrider till. Får rejält ont och tvingas bryta matchen. Det såg inte bra ut och det var väl den premiären det? Men för en gångs skull så lyste Fru Fortuna mot Zeke och dagen efter så såg foten inte alls så svullen ut. Han har deklarerat att han kan spela i mot Broberg. Nu får vi hoppas att han känner själv att han kan göra sitt bästa. För problemet med Zeke är att om han inte är 100 %, så är han inte heller till gagn för sitt lag. Ofta så blir det onödiga utvisningar till följd av att han inte kan gå för fullt. Han behövs på plan och inte utanför. En frisk och kry Zeke är en världsback i mina ögon sett.
Daniel Danne Eriksson är nytillskottet i backlinjen. Kommer närmast från Boltic och beskrivs som en spelskicklig back med ett bra skott. Sen kliver han inte undan i närkamperna heller. Låter som en annan herr Eriksson det där?
Även Danne har varit drabbad av skada på försäsongen. En handskada som såg ut att vara allvarligare. Till allas glädje så visade det sig inte vara fallet, utan Danne kör för fullt nu. Några felaktiga ord till en domare i säsongsavslutningen förra året, hindar dock Danne att spela premiären och matchen mot VSK den 18 november. Men hans spel under försäsongen vittnar om att SAIK har gjort ett bra nyförvärv. Välkommen till Sandviken!
Linus Pettersson är framtidslöftet som kan gå hur långt som helst anser jag. En mycket klok bandyspelare för att vara bara 20 år gammal. Följsam i sitt spel och det är inte många som tar sig förbi honom. Kanske var skridskoåkningen hans svaghet i fjol men det har förbättrats til i år och Linus närmar sig en klassback. Ett bevis för det var väl att han blev uttagen till landslagets match mot VSK-allstars för ett par veckor sedan. Han kanske inte tar en plats i VM-laget i år men nästa år är han given. Men fortsätter han att utvecklas som han har gjort, är en resa till Ryssland i januari inte helt omöjligt.
Halvor med fart under rören
Dessa tre herrar flankeras av två skridskoskickliga herrar. Alexander Driagin och Henrik Hagberg. Det är en fröjd att se dessa åka skridskor. Det ser nästan ut som om de flyger fram ibland. Driagin kom till SAIK i fjol och gjorde en fullt godkänd säsong. Hans jobb var ju ganska tufft, att ersätta Daniel Mossberg. Jag tycker nog att Driagin gjorde det bra. Hans första del av säsongen var riktigt bra. Den andra halvan gick lite tyngre och vad det berodde på vet jag inte. Han blev mer och mer osynlig ju längre säsongen gick och jag hoppas och tror att Alexander har vuxit i sin roll i SAIK ännu mer nu och kör på hela vägen ut. Ska bli intressant att se samspelet mellan Alexander och Muhrén. Kan bli läckert det?
Sedan har vi Hagberg kvar. Går in på sin nionde säsong i svartvitt och får då ta steget ner till halva. Det tror jag är precis vad Hagge behöver. Förra säsongen var ganska så tung för Henrik. Han var för första säsongen på länge skadefri och nu skulle han visa att han var den där skridsko och mittfältskungen igen. Nu låste det sig betänkligt för Hagge och inget stämde. Kändes som motivationen inte riktigt fanns där. Ryktena gick om att Motala ville ha hem sin "son" igen. Nu valde Henrik att stanna i Sandviken och satsa vidare. Nu får han alltså ta steget tillbaka i banan och bli högerhalv. Ett klokt beslut som tränare Åkerlind har tagit tycker jag. Att få komma i fart med boll kommer att passa honom perfekt. Förra säsongen spelade han alldeles för stillastående och det är inte alls hans spelstil. Fart och fläkt är det som gäller. Hans spel på försäsongen har gett indikationer på att han trivs i sin nya roll.
Så, kom igen nu Hagge och ta denna chans till revansch. Du har SÅ mycket bandy
kvar att ge oss!
Det var lite tankar och funderingar kring försvaret i SAIK anno 2007/08. Som jag ser det så är det tre viktiga punkter som måste uppfyllas:
- Att Joels knä håller.
- Att Daniel, Daniel och Linus tätar ihop och håller sig på banan.
- Att Hagberg och Driagin håller högsta fart, framåt och bakåt.
Grejar sig allt det där, är den svarta sopsäcken hel igen?
Mot två poäng och FORZA SAIK!
