No more Samba
Denna krönika handlar om Sambaorkestern i Sandviken. Finns det plats för en orkester som funnits med i trettio år, nu när vi befinner oss i 2000-talet? Jag har min åsikt klar i alla fall.
Sedan mitten av sjuttiotalet har man kunnat lyssna på en orkester med trummor och trumpeter som kallar sig Sambaorkestern. Detta band har spelat på SAIK:s hemmamatcher och förgyllt tillvaron för så många. Publiken har stått och klappat händerna och sjungit ramsor i takt med att trumpeterna hörs över hela Vallen, ja nästan ända till arbetarna på Sandvik som jobbar eftermiddag och inte kan deltaga i den festliga stämning som råder kring Jernvallen.
Låter detta för bra för att vara sant? Det är det också, tyvärr. Visst har Samban, som det numera i folkmun kallas, höjt stämningen runt matcherna. Men det var nog just under sjuttio, åttio och till mitten av nittiotalet. Det är stort att en orkester har kunnat vara så populär i nästan tjugo år men allt har ett slut och den sanningen har nu också kommit i kapp Samban. Man skulle ha slutat medan man låg på plussidan hos folket.
Jag har gillat samban förr men är nu av helt annan åsikt. Jag började gå på bandy i slutet av åttiotalet och det var en jättehärlig stämning när Samban spelade på matcherna. Man fick verkligen med sig folket på läktaren. På SM-finalen 1997 var det ett sagolikt ös på läktaren. SAIK tog guld för första gången på 51 år och Samban bjöd verkligen upp till bra fart. Då hade man de allra flesta supportrarna med sig. Det var då det...
Har hört så många människor nu de senaste säsongerna, som tycker att Samban har passerat Bäst- före datum. Jag står väldigt nära SAIK:s klack och jag ska direkt säga att jag inte är en av dem som vrålar hejaramsor hela tiden, det överlåter jag åt andra. Men jag tycker att Sandviken Supporters gör ett bra jobb med att göra sig hörd. Då har jag full förståelse med att man som supporter blir ganska less, när ens försök till hejaramsor, dränks i en ständigt malande trumpet eller trombon.
Jag vet att det har förekommit samtal mellan de båda ”lägren” men det verkar inte leda till något annat än att det blir än mer irriterat. Ett lysande exempel är matchen mot Edsbyn för ett par veckor sedan. Över 3500 på läktaren och en fredagskväll. Det var riktigt bra fart på folket och klacken fick verkligen med sig extra mycket folk i sina ramsor. Men vad hjälpte det? Det enda jag hörde var trumpeter, tromboner och trummor... Kan förvisso bero på att jag stod ca 5 meter framför dem, men av klacken hörde jag knappt något. Synd eftersom jag upplevde att stämningen kring den här matchen var i klass med en semifinal match.
Sedan är det en till sak som jag hänger upp mig på. Varför måste man stå och spela hela tiden? Räcker det inte med att man spelar lite då och då. Detta nötande är oerhört jobbigt att stå och höra på mitt under pågående match.
Många andra lag har trummor med sig på matcherna. Skillnaden där är att det just stannar vid en trumma och sedan får rösterna sköta resten. Det låter betydligt maffigare än en klack som försöker överrösta en trumpetansamling. Blir ingen hit, om man säger så...
Jag har all respekt för Samban. Har själv klappat takten till låtarna och sjungit med. Men nu lever vi i 2000-talet och dit hör tyvärr inte en sambaorkester.
Detta var min åsikt. Det finns säkert de som har en annan och det heter ju som bekant: Smaken är som baken, delad!
