Inför säsongens sista match
En lång säsong är snart över. De två lag som gör upp på Studenternas är också de två lag som varit bäst över hela säsongen. SAIK vann serien före Edsbyn och nu ska alltså mästarna koras. Det kommer att bli en tuff match där kanske fasta situationer är avgörande för matchen. Kan Edsbyn överlista SAIK:s nya hörntaktik? Vem vinner matchen i matchen mellan Patrik Nilsson och Jocke Hedqvist? Vilka blir det som får gå upp för trappan på Studenternas och ta emot bucklan och folkets jubel? Svaren får ni i morgon på Studenternas runt 16.50. Kan ni inte vara där, se till och slå på tv-apparaten, för detta vill ni inte missa!
Den 20 september 2007 spelade SAIK sin första tävlingsmatch för den här säsongen. Man förlorade mot VSK med 8-5 i Champions Cup. 176 dagar senare spelar man sin sista och det gör man på en arena som alla lag vill besöka den tredje helgen i mars, nämligen STUDENTERNAS!
2005 var senaste gången man var där och precis som då så är det rödblåa Edsbyn som står för motståndet. Detta lag som spelat fyra finaler i rad med lika många segrar. Man kan inte annat än beundras över ”Byn”. Trots alla framgångar så vill man bara ha mer. Den här säsongen har inte varit en transportsträcka för Edsbyn. Tvärtom. Man har verkligen fått kämpa för att nå till Uppsala och vändningen i den avgörande semifinalen mot VSK, är redan en tv-klassiker. Jag trodde verkligen inte på Edsbyn med 12 minuter kvar i tisdags. Men då plockade man fram de vapen som SAIK måste se upp med i morgon, om man ska ha en chans att bryta Edsbyns guldera, nämligen hörnor.
Vad är det då som gör att Edsbyn åter igen befinner sig på Studenternas? Jag har nämnt viljan att vinna men det finns något mer i den lilla byn i Hälsingland. Man kan tycka att efter fyra raka guld så skulle intresset för laget svalna lite grann. När SAIK vann tre guld inom loppet av fyra år, sjönk publikantalet år för år. Det pratades mindre bandy på stan och alla liksom förväntade sig att laget skulle nå ända fram. Det verkar inte vara fallet i Edsbyn. Där går man fortfarande man ur huse för att stödja sitt rödblåa lag. 4060 bor i Edsbyn och frågan är om inte alla befinner sig nere i Uppsala i morgon. Jag har alltid tyckt om Edsbyns supportrar och efter förlusten 2005, då jag stor i nederlaget gick runt och skakade hand med trevliga fans, bekräftades mina tankar om de rödblåa.
Men hur än trevliga de är, i morgon är vi fiender.
Säsongens matcher har för SAIK:s del varit betydligt trevligare än för Edsbyn. 11-5 i Dina Arena och 10-3 på Jernvallen är smått fantastiska siffror. Andra halvlek på Jernvallen är nog bland de svettigaste jag sett. Man kör fullkomligen över Edsbyn då.
Nu är det helt andra förutsättningar. En match och den som har bästa dagsformen vinner.
Vad, förutom säsongens resultat, talar då för en svartvit seger?
Första målet kan vara viktigt i morgon. Får SAIK det, då bör finalnervositeten släppa. Man ska ha i åtanke att för många i SAIK så är detta första finalen någonsin. Alexander Driagin, Linus Pettersson, Danne Eriksson, Robin Mohlén, Linus Forslund och Mikko Aarni är alla ”ny” på detta. Det är trots allt speciellt att kliva in på isen när det är 22 000 på läktaren. I Edsbyn så är de allra flesta vana med detta och det kan ha stor betydelse. Det är viktigt för SAIK att de spelare som har spelat förr, kliver fram och visar att det är ”bara” en bandymatch.
Sedan är det ju viktigt med fasta situationer. Edsbyn har verkligen visat det på slutet. I de två sista matcherna mot VSK, så gjorde man 7 mål och alla var på fasta situationer. Ett frislag och 6 hörnmål. Det är ruskigt imponerande. Det har riktats skarp kritik mot Edsbyns sätt att spela. Många anser att man bara kör för hörnor men det håller inte jag med om. Titta på matchen senast bara. Underläge med 1-3 och 12 minuter kvar. Då är det ganska självklart att man siktar på att jobba till sig hörnor. Kanske inte så snyggt men vill man spela SM-final, får man inte åka omkring och fundera på vad publiken tycker. Man har ett vasst skytte och det utnyttjade man till fullo senast.
Nu gled jag i väg och försvarade Edsbyns spelstil men jag vill verkligen försöka se objektivt på det och hade SAIK befunnit sig i samma sits, hade även jag stått och hoppas på hörnor.
SAIK ska naturligtvis akta sig för att dra på sig frislag och hörnor men man får samtidigt inte bli för rädda. Man får lita på att den nya taktiken på hörnor håller även i morgon.
SAIK och Edsbyns spelstilar skiljer sig åt en hel del. Edsbyn håller gärna boll mycket och vänder om. Siktar mycket på långlyror från Houetlin mot toppforwards och det är bollar som mittförsvaret måste vara med på. Mot Hammarby blev det lite stirrigt när sådana lyft kom mot backarna. En liten svaghet som jag hoppas man har pratat om i SAIK-lägret.
SAIK ska köra på som de har gjort i stort sätt hela säsongen. Det är klart att det kommer att märkas på spelarna att det är en bandymatch utöver det extra men håller man sig till planen, så bör man känna sig trygg. Man har ett grundspel att falla tillbaka på och det gäller att man vågar lita på det. Mittfältskriget kommer att bli avgörande i morgon och där saknar ju SAIK en viktig kugge i Daniel Berlin. Lider fruktansvärt mycket med Bella och jag hoppas att operationen går bra och att han snabbt är tillbaka. Men jag litar på Pumpen, Dino, Muhrén och Robin, fullt ut.
Det ska bli intressant att se vad Ola och Franco har funderat ut vad det gäller bevakningen av Muhrén. Blir det punktmarkering, eller?
Jag tror att det blir en riktigt sevärd final och att de två lagen verkligen bjuder upp när det är sista matchen på säsongen. Finns liksom inget att spara på.
Mitt huvud är fullt av tankar inför morgondagen men jag får inte ner det till tangentbordets knappar, därför så nöjer jag mig med dessa rader. Hursomhelst, så ska det bli jäkligt roligt att få komma ner till Studenternas igen och må bästa lag vinna!
FORZA SAIK!!!!!
SAIK:s laguppställning
Joel Othén
(Patrik Kaemmerle)
Henrik Hagberg
Linus Pettersson
Daniel D Eriksson
Daniel Z Eriksson
Alexander Driagin
Stefan Söderholm
Stefan Andersson
Magnus Muhrén
(Robin Mohlén)
Patrik Nilsson
Mikko Aarni
(Linus Forslund)
