Rapport från en svart onsdag i Kungälv
Här kommer det matchreferat från matchen i går som jag lovade.
Kan väl börja med att säga att om ni hade tänkt läsa lite go skönläsning så har ni valt helt fel sida idag… Och sedan vill jag be om ursäkt för att matchreferatet från gårdagens match kommer så sent, tyvärr fanns det viktigare saker att göra.
Direkt efter att domaren blåst igång matchen skapade SAIK en hörna. Härligt, tänkte jag ironiskt nog. Pang sa det då och så hade Stefan Nordén gjort 1-0 till Kungälv, medan S-spelarna fortfarande var kvar vid mittlinjen.
Efter knappt tio minuters spel får Simon Jansson en jättechans, men med tur lyckas målvakten ta den.
I anfallet efter så skapar Kungälv en chans och denne otrolige Joel Othén gör en läcker räddning med en kroppsdel åt varje håll ungefär.
Kungälv gjorde det som de är bra på, de tryckte och tryckte och tryckte framåt hela tiden.
Ungefär här i matchen börjar jag undra: VAR HÅLLER SÖDERGREN HUS? Jag fick sedan veta att han haft lite problem med sin ena höft och därför vilade. Hoppas att detta inte var något allvarligt och ihållande.
Och SAIK visste väl redan innan matchen började att nummer 82, 83 och 10 var spelare att hålla bra koll på, något man inte lyckades med.
Något som märktes var att Bella varit sjuk och inte spelat de sista matcherna. Från hans klubba blev det bland annat en del felpass. Men med tanke på att hans senaste match var VM-finalen så behöver han kanske några matcher för att komma igång igen.
Mårtensson spelade till sig ett frislag i tjugonde minuten som såg ut att bli ganska farligt, men det blev inget. Man hade även några hörnor som man testade lite nya varianter på. Bra med lite nytänk, - skam den som ger sig!
Efter tjugofem minuter spelade snor Daniel Gratjov åt sig bollen och kör solo fram till den vaktande Othén som denna gång inte hade någon chans att rädda, 2-0 nu alltså.
Precis när jag tycker att SAIK börjar få lite bättre försvarsspel kastar Kungälvs målvakt ut bollen till Stefan Nordén, som kan slå in 3-0.
I detta skede av matchen trodde jag att S-spelarna skulle lägga sig ner och bara sluta spela men då hände något med Murren i fyrtioandra minuten. Han fick en boll, snyggt framspelade av Dino, och sätter 3-1. Nu gnistade det till hos spelarna, och de sista tre minuterna av första halvlek spelar man helt okej. Och Mossan lyckas även han få en chans, men då är Kungälv där och slår undan.
I första halvlek syntes Bella-Murren-Jansson en del tillsammans, och de försökte hyfsat men åkte bara in i gröten av röd-blåa spelare. Mossan var väldigt anonym i första, men han var hårt bevakad och hade nästan hela tiden en eller två spelare på sig.
Detta som jag skriver nu hoppas jag att jag aldrig mer ska behöva skriva.
Min morfar har ju varit domare och är det något som han verkligen har präntat in i huvudet på mig så är det att domaren dömer. Oavsett om det är rätt eller fel. Varken spelare, ledare eller supportrar har något att säga till om där, visst kan man ha synpunkter och då är väl undantaget spelarna som ska kunna säga något i alla fall. Men igår var jag så besviken och arg, nej jag var förbannad. Det är elitserien, hallå vakna! Jag skyller absolut inte förlusten på domarna, för jag tror säkert att Kungälv tycker likadant kring domarbesluten. Det kändes som om domarna bytte sida var femte minut, ibland var det lite svårt att hänga med.
Efter en halvtimme blir Murren utvisad för olämpligt uppträdande. Jag stod precis bakom, men jag fattade aldrig vad han gjorde, kanske var domarna bara på ”Kungälvs sida” just då.
Det var inte bara domarbesluten för SAIK jag reagerade på, i åttiosjunde minuten hade Kungälv tre man utvisade. En var rättvis, de andra två vet jag inte varför de satt och trängdes i båset.
Jag får säkert ta skit för det här med domarna nu, men denna gång är jag faktiskt beredd att göra det. Ni anar inte min ilska…
I andra halvlek har SAIK ryckt upp sig och man skapar det ena efter det andra. En som också har vaknat är Mossan, nu börjar vi prata bandy igen. Daniel Gratjov skadade sig i slutminuterna i första halvlek, och fanns inte med i andra.
Några minuter in på andra passar Mossan till Murren som missar, i samma minut fixar Bella en hörna. En hörna där SAIK slog på bollen många gånger innan Murren på tredje returen kan klappa in bollen i mål. Till en början förstår ingen om det blivit mål eller ej, men ganska snart lyfter Murren armarna i skyn och avfyrar även ett leende. 3-2, och SAIK är på G igen. Någon minut senare slår Wedin ett pass till Dino som är framför mål, tyvärr hinner han inte få tag på bollen.
Othén, som inte behövt jobba lika mycket som i första ställs på prov när en Kungälv-spelare (såg inte vem det var) åker igenom hela SAIK-försvaret och skjuter på mål, men Joel räddar.
Någon minut efter får Simon Jansson ett läge som man bara inte får missa. Han missar och där skulle det ha varit mål, man kan riktigt se frustrationen i hans ögon.
Här följer några minuters spel med ett bollande mellan lagen bara. Och när det ser ut som att ena laget har övertaget, så växlas det lika fort.
I sextiotredje minuten blir Murren fälld, för hundrade gången, dessutom i straffområdet och där ska det vara utvisning och straff, men det blir dömt frislag.
Det var inte bara jag som reagerade på domarna idag, men Ola hade nu tröttnat på att skrika ut sin ilska efter att ha varit nära till utvisning några gånger innan, och garvar nu bara åt domarna. Ja, vad skulle han göra?
Nu är det Murren-Mossan-Dino som kör mycket. Och Murren slår en riktigt snygg boll till Dino, som missar. Murren blir matade med pass från alla möjliga i laget, men de är oftast svårt slagna och Murren får sällan tag på bollen. För varje sekund som går blir Murren allt mer frustrerad och arg.
I sjuttioandra minuten får Mårtensson ett läge, som man inte får missa när man ligger under.
Det blev mer och mer oschysst spel och väldigt grinigt. Haraldsson får ett klubblad i magen och jag tror att han tappar andan. Efter att ha tagit sig av plan får han hjälp och kan en stund senare spela igen.
Inom loppet av fem minuter har Othén räddat mer skott än jag har fingrar. Othén storspelar i mål! Dessvärre var det enda glädjeämnet igår.
Efter knappt åttio minuter spelade kolliderar Mossan med en Kungälv-spelare, i samma veva som Mossan åker omkull råkar han slänga med benet så illa att Daniel Eriksson får hans skridsko i pannan. Det blöder och ser riktigt otäckt ut, men han sitter kvar på bänken resten av matchen så det gick nog rätt bra ändå. Mossan tar sig för axeln ett par gånger efter detta, men han fortsätter att spela. Istället för att titta till de två spelarna som låg på isen har domarna fullt upp med att visa ut en av Kungälvs ledare.
Här kommer de tre utvisningarna som jag tidigare skrev om, Kungälv tilldelas även en lagvarning. Och SAIK försöker, men det går inte. Inget går SAIK:s väg, och nu är spelarna redan på väg hem i bussen. Alla förutom Murren som trots sin besvikelse som lyser lång väg kämpar på, och får med sig bollen in i straffområdet där han blir fälld. Då blåser domaren frislag och jag trodde att Murren skulle brinna upp. Självklart protesterar Murren (vilket jag också skulle ha gjort) och det slutar faktiskt med att domaren ger rött kort – till Murren.
Med det humöret som Ola och Murren gick in i omklädningsrummet med, ja där skulle jag då inte vilja vara. Samtidigt får man inte glömma att det var Murren som gjorde SAIK:s två mål!
SAIK spelade kasst, både defensivt och offensivt. Och det grymma försvaret, likt ett handbollsförsvar som man spelade mot Villa och Edsbyn såg man inte en skymt av. Det försvaret måste SAIK hitta tillbaks till för det var så fantastiskt bra.
Måste passa på att säga att berömma Joel Othén som det har varit ganska tyst om med tanke på hans många fina prestationer. Han utvecklas hela tiden och blir bara bättre och bättre!
SAIK ska vara otroligt tacksamma för att Othén idag gjorde många snygga räddningar, annars hade det kunnat sluta tvåsiffrigt.
Ted Haraldsson och Kalle Mårtensson kämpar hela matchen, men idag var det nog rutinen som svek.
Varför gnäller jag då så fruktansvärt denna gång? Jo, jag hade räknat med en rolig och underhållande match. Istället föll snön från skyn, det var irriterat både på plan och bredvid, ja då blev det ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men, men, nu tar vi nya tag och lägger den här matchen bakom oss och laddar om inför söndagens hemmamatch mot Motala! Och förhoppningsvis så blev det inget allvarligt med Daniel Erikssons skada, och med all säkerhet så är Bella tillbaka till den gamla formen. Kom igen nu SAIK och visa att det är ni som är Stålmännen som aldrig viker sig!
Kungälv-SAIK 3-2
Publik: 1769 stycken
(Under natten till onsdag avled Inga Hagström, tidigare ordförande i klubben och ett stort SAIK-fan. För att hedra henne, spelade SAIK-spelarna idag med sorgeband.)
