SAIK vann den första kvartsfinalen
SAIK har kopplat greppet om kvartsfinalen mot Hammarby. Man fullkomligen kör över ett mycket blekt Hammarby med 10-4 på Zinken och nu har stålmännen från Sandviken, två chanser på sig att ta sig till semifinal för 15:e året i rad. Hela laget gör en briljant insats men man kan inte annat än låta sig imponeras av Daniel Mossberg. Fyra mål och bäst på plan. Tack Daniel för att du kom hem igen!
Förutsättningarna var i det närmaste perfekta på Zinken. Solen lyste och det var runt nollstrecket på termometern. Två taggade lag som ville visa sitt bandykunnande inför stor publik.
Ja, SAIK var i alla fall med från början. Redan efter knappa minuten så hade poängkungen Muhrén slagit dit matchens första hörna och glädjen var stor i SAIK, hos supportrarna på plats och de som satt framför tv-apparaten (mig inkluderad).
SAIK fortsatte att köra på och chocköppningen verkade i det närmaste förlama Hammarbyspelarna. Man såg helt enkelt inte riktigt vakna ut. När Daniel Mossberg gjorde sitt första och SAIK:s andra, så hade matchuret tickat fram till 14 minuter och då hade Hammarby inte skapat ett endaste läge ännu.
- Vi gör det bra helt enkelt säger Ola Grönberg från spelarbussen på väg hem från Stockholm. Vi spelar precis som vi hade pratat om att vi skulle göra och sätter våra lägen. Grabbarna var riktigt tända och konstigt vore det väl annars när det är slutspel.
SAIK var som Ola sa, mycket hetare och såg ut att vilja mer. Målfesten hade bara börjat.
3-0 var vackert. Mycket vackert. Linus Pettersson var långt uppe efter att ha brutit ett hörninslag och när man trodde att han skulle vända om, satte ha en passning ut på kanten till en framstormande Daniel Berlin. Bella visade stor klass då han vände ut och in på Bajens försvarare och satte snyggt 3-0. Skönt att se Bella i ”gammal” god form igen.
Innan den första halvleken var över så hade SAIK gjort två mål till, Mikko och Mossberg. David Karlsson gjorde 1-5 på straff. En straff som såg ganska billig ut i mina ögon. Men det skulle komma fler straffsituationer...
I den andra halvleken kom Hammarby ut med en enda order: Jaga mål! Man går ifrån liberospelet med Lars Johansson och spelar en rak fyrbackslinje i stället. Men det hjälper inte nämnvärt till en början och det är nära att SAIK ska öka på sin ledning. Det gör man också i den 56:e minuten då Magnus Muhrén gör ett snyggt ”tennismål” och där ser matchen ut att vara punkterad. Men räkna aldrig ut Hammarby på Zinken.
Minuten efter Murrens mål reducerar Östblom till 2-6. Minuten efter det så är det Linus Pettersson (av alla) som slår hål i luften och David Karlsson står påpassligt mitt framför mål och lägger i 3-6. Och minuten efter det, så är det Stefan Erixon som mycket snyggt sätter 4-6. Jag kände nu hur rubrikerna i morgondagens tidning växte fram: Den fantastiska vändningen på Zinken. Ola Grönberg hajar direkt att här måste vi stoppa flytet för Hammarby och tar en time-out. Vad sa ni i den egentligen?
- Nä, vi pratade om att ta det lugnt och komma tillbaka till det spel som hade gett oss försprånget och vi gjorde en del justeringar. Sen är det lugnt tycker jag säger Ola.
Lugnt vet jag inte om jag kan hålla med om men det blev avsevärt mycket bättre i alla fall. Man fick mer boll och Hammarbys ”rus” verkade komma av sig. SAIK drar dock på sig två utvisningar minuterna efter varandra och då får Hammarby sin chans. För övrigt så var utvisningen på Micke Nilsson, horribel. En klockren brytning leder till 10 minuter. Sanslöst.
Hammarby har dock svårt att utnyttja det numerära överläget och SAIK håller i mot bra. Så bra att man skapar någon farlig chans och Olov Englund i Hammarby får en utvisning med 15 minuter kvar.
I den 76:e minuten kommer så situationen som man förmodligen pratar om än på Zinken. David Pizzone Elfving gör en genomåkning och när han kommer in i straffområdet, faller han på en SAIK:are. Straff vrålade alla runt Zinken, som bar något grönvitt. Filmning vrålade jag hemma i tv-soffan och domaren från Kalix, höll med. Medan Hammarbyspelarna tog ut sin ilska mot domaren, passade SAIK på att gå till motattack och Daniel Mossberg stod för en härlig soloprestation och sprätte upp 4-7. Jag stod upp i vardagsrummet och vrålade ut min lycka. Min två-årige son trodde nog att jag hade gjort illa mig eller något. Men när jag förklarade för honom att SAIK hade gjort mål, sträckte han även upp sin bandyklubba i skyn och sa: Mål, SAIK!
Det blev naturligtvis det matchavgörande målet. Hammarby la mer krut på att vara besviken på en utebliven straff än att försvara sitt mål och innan matchen var över, så hade alltså SAIK gjort 10 mål. 10 mål på Zinken, jo jag tackar jag.
Det var framförallt det äldre gardet som levererade i dag. Mossan, Muhrén och Berlin. Mycket bra i dag och när jag frågade Ola vad han tyckte om Mossberg, fick jag till svar:
- Jo, han är bra.
Ola förtydligar dock vikten av att de äldre spelarna kliver fram nu när det börjar hetta till.
- Vi är oerhört beroende av att de spelarna gör sitt. Vi har många unga killar som är med för första gången nu i ett slutspel och då är det extra viktigt att de mer rutinerade visar vägen och de gör dom ju verkligen i dag.
Men att det ska vara en enkel resa mot semifinal nu, håller han inte med om.
- O nej. Det är ny match och nya förutsättningar på tisdag. Hammarby måste vinna den matchen och kommer att sälja sig dyrt. Vi vågade spela ut i dag och det måste vi även göra på tisdag. Gör vi inte det, får vi det jobbigt avslutar en mycket nöjd Ola.
Hursomhelst så har då SAIK gjort bra reklam för sig och kommer det inte upp mot 3000 på tisdag, är det bedrövligt. SAIK har alltså möjligheten att spela sig till semifinal för 15:e året i rad. Mäktigt.
Men precis som Ola sa så ska man inte räkna ut Hammarby än. Det har man sett alldeles för många prov på. Hammarby brukar kunna tagga till rejält på Jernvallen. Men helt klart så är man i brygga nu och trots att jag älskar att gå och se bra bandy på Jernvallen, så vill jag helst inte behöva gå på torsdag. Knyt ihop den svartvita säcken nu, pojkar!
FORZA SAIK!!!
