Äntligen en seger i Gubbängen
ÖSK, kom, sågs och segrade i bortamatchen mot Djurgården
Äntligen en seger i Gubbängen
Vår hemmaborg Vinterstadion har ju nästan varit ointaglig för motståndarlagen de senaste åren. Dåliga bortamatcher har varvats med bragdmatcher på hemmaplan. Detta koncept slogs till viss del sönder nu under veckan som gick.
Först åkte vi upp till Kalix och gjorde en bragdartad vändning efter underläge i halvtid, sedan skulle vi följa upp detta med att slå Tillberga i vår hemmaborg. Det funkade inte riktigt. Fast vi hade Tillberga i säcken och ledde med 5-3 långt in i andra halvlek så slarvade vi bort den segern och föll med 7-5.
Onsdagar verkar inte vara en bra matchdag för ÖSK. Vi märkte redan på uppladdningen på Östers krog att det var lite glest med folk. Väl framme på Vinterstadion så var det nästan som en träningsmatch, kanske den sämsta tillströmningen av publik någonsin för vårt kära gulsvarta gäng. På Svampenläktaren höll vi dock igång så gott vi kunde, men det hjälpte inte denna gång. Någon derbystämning blev det inte och ÖSK föll tungt.
Som ÖSK bandysupporter är man dock luttrad och självklart blev det en full storbuss som styrde kosan mot Stockholm på lördagen. Svampar finns det gott om både här och där, det är ju känt vid det här laget och det blev ett par stopp på olika ställen till bussen var fylld till bristningsgränsen.
Första målet för dagen var restaurang Maxi på Gubbängens torg. Där satt redan ett glatt gäng Stockholms Svampar vid det långbord som vi hade bokat. God mat fick vi och ölen rann ner i våra strupar. Självklart besjöng vi den berömda Restalundsgubben ett par gånger innan det var dags att bege sig till Gubbängens bandyhall för att se Djurgården-ÖSK.
Vi har aldrig vunnit i Gubbängen och det var väldigt länge sedan vi slog Djurgården, ifjol blev det två förluster. Den första på Östermalms IP. Vi stannar där ett tag. Djurgården ska ju spela på Östermalms IP och inte långt ner på söder i Stockholm. Orsaken är naturligtvis isbrist. Man har inte lyckats få is så här tidigt på säsongen. Även om jag vet att vi förlorade på den anrika arenan ifjol så åker jag tio gånger hellre dit än till den tråkiga hallen i Gubbängen. Östermalms IP är en av de vackraste bandyarenorna i hela serien, men det är klart att man inte har hunnit få upp is där än och det är klart att Djurgården måste flytta matchen då. Detta är ett problem när serierna ska starta lite tidigare och tidigare för varje år. Förr var det sista helgen i november som gällde som startdatum. Nu vill förbundspamparna och de storlag som bestämmer i bandysverige (de fyras gäng) att Allsvenskan ska börja redan i mitten på oktober, så kommer det också förmodligen att bli nästa år. Jag frågar mig varför, det finns tid att genomföra alla matcher, men det finns också krafter som drar åt ett visst håll. Vi hade ett tag en stollig ordförande i Svenska bandyförbundet som sa öppet saker som inte skulle sägas öppet utan som skulle genomföras ändå, jag nämner inget namn här. Han sa bland annat att det skulle bli lag på att alla lag som spelade i de två översta divisionerna måste ha hall, han sa att bandyförbundets målsättning var att det tre största städerna i Sverige skulle ha lag i den högsta serien. Lag på hall skulle göra det omöjligt för vissa orter att ha ett lag i den översta eliten och bandyförbundet ska inte ha någon målsättning om vilka lag som ska ligga i de översta serierna. De lag som kvalificerar sig ska ligga där. Senare ordföranden har inte så öppet deklarerat vad alla pampar tyckte och ville. Man har istället tvingar fram sina idéer genom att t.ex. tidigarelägga seriestarter så att det i praktiken inte längre går att spela på en utomhusarena.
Sådana beslut drabbar t.ex. lag som Djurgården som inte kan spela sina första hemmamatcher på sin hemmaplan.
Förra helgen var Svampen uppe i Kalix och besökte deras vackra utomhusanläggning. När ÖSK spelade där så var det i praktiken den första matchen som spelades på arenan i år. Kalix har inte haft is, detta trots att Kalix ligger så långt norr ut.
Jag blir så förbannad på dessa pampar på förbundet som i praktiken dödar bandyintresset genom sina förslag (som alltid går igenom) t.ex. att tidigarelägga seriepremiärerna.
Det handlar inte bara om tillgång till is, det handlar också om supportrarna som ofta även följer sitt fotbollslag och tvingas välja att åka och se fotbollslaget eller bandylaget. Det är klart att bandyn oftast får stryka på foten där. Vi var tio stycken som åkte upp till Kalix, hade inte ÖSK spelat fotboll samma helg hade vi varit fler än dubbelt så många.
Min uppmaning till förbundet är att starta serien först tredje helgen i november, de som kan och vill kan spela cupper innan. Detta skulle hela bandysporten vinna på.
Nåväl 35-40 ÖSK supportrar hade samlats i Gubbängenhallen, det var väldigt bra tryck i klacken och ÖSK började bra men Djurgården gjorde 1-0. För fjärde matchen i rad släpper vi in det första målet. ÖSK kom dock tillbaka, kvitterade, men Djurgården hade 2-1 i halvtid. Andra halvlek var en lång uppvisning i missade ÖSK chanser, men till slut kom den förlösande kvitteringen. När ÖSK sedan fick straff så höll vi alla andan på läktaren. Bergman klev fram, alla viste att han hade bränt två raka straffar. Jag måste säga att det var väldigt starkt av Bergman och ta den trots sina missar och det var väldigt starkt av ÖSK tränaren att låta honom slå den. Vi vet ju alla att Bergman är den bästa straffskytten. Jag skrev på hans facebooks konto, att nu tar du nästa straff och klipper in den bara, vi vet att du kan, du är bäst. Han gjorde det! Jubel på Svampenläktaren men alldeles för många minuter kvar.
Ja, så stod man då där och räknade sekunder igen och klockan gick så jävla sakta och då kom naturligtvis den där djurgårds kvitteringen som man bara hatade. Och på den Djurgårdens målhymn, klockan går och Djurgår´n gör mål. Det var ju just det klockan inte gjorde, den gick ju för sakta. Men en bandymatch är inte slut förrän domaren blåser och miraklet hände, ÖSK gick upp och bara tryckte dit en segerboll. Det var ett av de härligaste målen på väldigt länge. Nu är vi trots allt med i toppen. Om tio dagar är vi tillbaks i Gubbängshallen, då möter vi hallens riktiga hemmalag; Tellus från Midsommarkransen. Hur ska man kunna bärga sig till dess, nu vill jag ha mera bandy!
Skriv gärna en kommentar till artikeln, jag tycker det är roligt med lite kritik, det är därför jag håller kommentatorsfältet öppet. Men det stängs automatiskt efter några dagar, så skynda på.